Så kan man nu passande nog säga att svensk rätt har sagt vad den har sagt i den meningen...expropriationsfrågan, skiljedomsinstitutet och investeringsskyddsavtalen..

" Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut

Luxemburg-bolaget fick rätt i skiljedomstolen och hovrätten. Republiken Polen tvingades betala 1,6 miljarder kronor i skadestånd. Nu ogiltigförklarar Högsta domstolen skiljedomen.

Enligt HD skulle ett upprätthållande av de aktuella skiljedomarna vara ”uppenbart oförenligt” med grunderna för rättsordningen i Sverige.

I maj 1987 ingick några europeiska länder, däribland Luxemburg och Polen, ett avtal om ömsesidigt främjande och skydd av investeringar (investeringsavtalet).

Ett bolag registrerat i Luxemburg förvärvade aktier i två polska banker som fusionerades 2013. Bolaget kom att äga cirka 99 procent av aktierna i banken.

Kort efter fusionen beslutade en finansmyndighet i Polen att upphäva bolagets rösträtt för aktierna i banken och att dessa skulle tvångsförsäljas. Bolaget sålde därefter aktierna.

Inledde ett skiljeförfarande

Bolaget inledde i Sverige ett skiljeförfarande mot Polen enligt investeringsavtalet. I skiljeförfarandet anförde bolaget att Polen genom finansmyndighetens agerande hade brutit mot investeringsavtalet och till följd därav orsakat bolaget skada. Bolaget yrkade skadestånd av Polen.

Polen invände i sitt svaromål att bolaget inte var att betrakta som en investerare i investeringsavtalets mening och att skiljenämnden därför inte var behörig att avgöra tvisten. I en inlaga ett halvår senare invände Polen även mot skiljeavtalets giltighet med hänvisning till att skiljeklausulen i investeringsavtalet stred mot unionsrätten. Bolaget begärde att denna invändning skulle avvisas på grund av att den hade gjorts för sent.

Skiljenämnden tog i en särskild skiljedom i juni 2017 ställning till Polens invändning och kom då fram till att nämnden var behörig att pröva tvisten. I samma skiljedom slog skiljenämnden fast att Polen hade brutit mot investeringsavtalet genom expropriation i form av begränsning av rösträtten och beslutet om tvångsförsäljning av PL Holdings aktieinnehav i den polska banken samt att bolaget därför hade rätt till skadestånd.

Polen fick betala 150 miljoner euro

Genom den slutliga skiljedomen från september samma år förpliktades Polen att betala motsvarande 150 miljoner euro, motsvarande cirka 1,6 miljarder kronor, till bolaget jämte viss ränta och att ersätta bolagets kostnader i förfarandet.

Polen väckte under 2017 talan i hovrätten mot bolaget avseende såväl den särskilda som den slutliga skiljedomen. Polen yrkade att de båda skiljedomarna skulle ogiltigförklaras eller upphävas.

Hovrätten kom fram till att den inte skulle ogiltigförklaras.

Högsta domstolen ändrar, efter att ett förhandsavgörande inhämtats från EU-domstolen, hovrättens dom och ogiltigförklarar skiljedomen.

Ogiltigförklaras eller upphävas

I Högsta domstolen aktualiserades frågan huruvida de principer som EU-domstolen har slagit fast i ett tidigare avgörande inte bara innebär att en skiljeklausul enligt ett så kallad EU-internt investeringsavtal är ogiltig utan också hindrar en investerare och en medlemsstat från att, genom sitt agerande i förfarandet, ingå ett skiljeavtal på samma villkor som enligt investeringsavtalet för en särskild tvist.

Sedan Högsta domstolen begärt förhandsavgörande i denna fråga kom EU-domstolen fram till att artiklarna 267 och 344 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som tillåter en medlemsstat att med en investerare från en annan medlemsstat ingå ett särskilt skiljeavtal som gör det möjligt att fortsätta ett skiljeförfarande som inletts med stöd av en ogiltig skiljeklausul enligt ett investeringsavtal.

Kvar stod då frågan om förhandsavgörandet medförde att skiljedomen i det aktuella målet skulle ogiltigförklaras eller upphävas enligt skiljeförfarandelagen.

HD förklarar skjiledomarna ogiltiga

Domstolen skriver att det aktuella skiljeförfarandet är av ett sådant slag att det enligt EU-domstolens rättspraxis strider mot grundläggande unionsrättsliga principer och därför inte kan godtas.

Enligt domstolen var alltså inte skiljenämnden behörig att avgöra investeringstvisten mellan det aktuella bolaget och Polen.

Enligt HD skulle ett upprätthållande av de aktuella skiljedomarna vara ”uppenbart oförenligt” med grunderna för rättsordningen i Sverige och därför ska skiljedomarna förklaras ogiltiga."