Men det är inte planerat..

”Militärexperten Alex Vershinin, tidigare Nato-officer och överstelöjtnant i amerikanska armén, hävdar att i ett utdraget krig mellan två närapå jämlika makter vinner den som har den starkaste industriella basen.

Dessvärre ser väst ut att ha varken det ena eller det andra”, tillägger han.

Till hotbilden under kalla kriget hörde att en invasion av stridsvagnar från Warszawapakten skulle välla in genom ”Fulda-gapet” i Sydtyskland och slättmarkerna vid Hannover i norr.

Målet var de europeiska Nordsjöhamnarna och syftet var att kapa de amerikanska försörjningslinjerna.

Europa var på den tiden späckat med Nato-förband, pansarfordon, tungt artilleri, stridsflyg och missilförsvar. Enbart i Tyskland var tidvis 400 000 utländska soldater stationerade, varav hälften amerikanska trupper.

Allt förändrades när Sovjetunionen och militäralliansen Warszawapakten upplöstes 1991. Krig i Europa syntes omöjligt och en nedmontering av den militära kapaciteten och motsvarande produktionsanläggningar inleddes – något som i dag slår tillbaka mot väst.

– Faktum är att vi är dåligt förberedda på det som nu händer i Ukraina, säger den förre chefen för de amerikanska styrkorna i Europa, Ben Hodges, till SvD.

Han betonar att det kommer att ta tid att bygga upp nya produktionslinjer och varva upp tillverkningen av allt från artilleriammunition till skott för pansar- och luftvärn.

– Vi har på kort tid förbrukat mer i Ukraina än under krigen i Afghanistan och Irak, konstaterar han.

– Det har varit något av en chock.

Mängden ammunition som nu avlossas är gigantisk. Ryssland uppskattas avfyra upp till 20 000 skott om dagen, allt från ammunition för automatgevär till kryssningsmissiler. Ukraina svarar med 7 000 skott om dagen, enligt Time.

Alex Vershinin, före detta amerikansk överstelöjtnant och Nato-expert, redovisade i somras beräkningar som tyder på att den amerikanska produktionen av artilleriammunition inte skulle räcka mer än två veckor i ett krig som i Ukraina.

I USA har genomförts massiva neddragningar även under de senaste åren. 2020 minskade arméns inköp av artilleriammunition med 36 procent till 425 miljoner dollar för att fortsätta att falla till 174 miljoner dollar 2022, enligt Pentagons planering.

I Storbritannien skulle förråden ta slut efter bara åtta dagar, indikerar simulerade krigsövningar tidigare i år som involverade brittiska, franska och amerikanska trupper.

Amerikanska försvarsdepartementet gör nu allt för att fylla på förråden. Men när det gäller 155 mm artilleriammunition så finns det i USA bara en enda fabrik , General Dynamics fabrik i Scranton, som kan tillverka 14 000 skott i månaden.

Planen är att öka kapaciteten från 14 000 skott i månaden till 36 000 skott, enligt Pentagons ansvarige för materielanskaffning Bill LaPlante. Men det väntas ta tre år. Och årskapaciteten väntas då motsvara inte ens hälften av vad USA har levererat till Ukraina på mindre än ett halvår.

Även i Storbritannien, Tyskland och andra stora Natoländer bedöms läget som dystert. Tyskland har visserligen lagt upp ett gigantiskt nytt försvarsprogram på 100 miljarder euro för att köpa in bland annat 35 amerikanska stridsflygplan F-35 till ett pris på 8,4 miljarder dollar och massivt bygga ut ledningscentraler, digitalisering och cybersäkerhet.

Scholz talade om en ”Zeitenwende”, ett epokskifte och ett uppvaknande.

Men på marken har ännu inte mycket hänt.

– Vi befinner oss i ett katastrofalt läge. I praktiken står artilleriet utan ammunition och kan inte öva med skarpa skott, säger parlamentsledamoten Johann Wadephul till tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung, inför ett krismöte med förbundskansler Olaf Scholz i veckan.

Eva Högl, tyska förbundsdagens ombudsperson för försvarsmakten, kritiserade tidigare i år att det saknas ammunition och depåer motsvarande 20 miljarder euro för att nå upp till Natos mål.

Militärexperten Gustav Gressel vid tankesmedjan European Council on Foreign Relations är oroad när det gäller konsekvenserna för kriget i Ukraina.

– Den låga tillgängligheten på ammunition av olika slag är det som mest hämmar den ukrainska försvarsmakten. Mycket mer än den kommande vintern, säger han till SvD.

När kriget startade hade den ukrainska armén 27 manöverbrigader med hög beredskap, fem artilleribrigader, fyra manöverbrigader i reserv och 23 brigader av reservister och hemvärn.

Problemet är att inget av dagens Natos länder i före detta Warszawapakten kan försörja en så stor armé med ammunition av sovjetisk typ, säger Gustav Gressel. Det gäller i synnerhet ammunition till stridsvagnar som erövrats från Ryssland och nu sätts in i den ukrainska offensiven.

– Det innebär att Ukrainas överlevnad är beroende av produktionen i väst, säger han. I slutändan kommer Ukraina också att behöva stridsvagnar från väst för att kunna utnyttja västlig ammunition.

Än så länge fortsätter leveranser till Ukraina i hög takt. Häromdagen beslutade Sveriges regering om ett nytt stödpaket på tre miljarder kronor som är större än alla de tidigare åtta stödpaketen med militär materiel tillsammans. Till de största givarna hör EU, Storbritannien, Tyskland och inte minst Polen som massivt bygger ut det egna försvaret.

I rejäl ledning ligger däremot USA. Sedan kriget började har USA gett militärt stöd på 18,6 miljarder dollar och levererat bland annat luftvärnsrobotar Stinger, pansarvärnsrobotar Javelin, haubitsar, raketartilleri-systemet Himars, det markbaserade luftförsvarssystem Nasam, flera hundra pansarfordon och stora mängder precisionsstyrd ammunition.

Sveriges regering beslutade sig för att skicka ett nytt stödpaket till Ukraina på tre miljarder kronor.

Sveriges regering beslutade sig för att skicka ett nytt stödpaket till Ukraina på tre miljarder kronor. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Ännu är förråden långtifrån tömda. Men problemet uppges vara att det saknas produktionskapacitet att fylla på. När Pentagon i somras beställde 1 300 nya Stinger luftvärnsrobotar löd svaret från tillverkaren Raytheon att de inte kunde leverera förrän 2023.

– Produktionen av Stinger lades ner 2008, sa nyligen Pentagons Bill LaPlante. Och vem var det som fattade det beslutet? Det var vi.

Stora problem finns också i tillverkningen av pansarvärnsroboten Javelin som i Ukraina är en symbol för motståndet mot Ryssland. Ukraina har hittills fått 8 500 Javelinrobotar. Men årsproduktionen ligger inte mer än cirka 1 000 robotar, enligt The Defense Post.

Förre armébefälhavaren Ben Hodges säger att bristerna är massiva, men att det finns alternativ som drönare och dessutom leverantörsländer som Sydkorea och Turkiet som har seglat upp som stora vapentillverkare.

– Men avgörande är att Ryssland har ännu större problem, säger han.

– Deras ammunition och deras vapen kommer att ta slut långt före våra.

Ändå finns det ingen anledning att andas ut. För en av lärdomarna från kriget i Ukraina är att storskaliga krig kräver långt större förråd än vad någon tidigare räknat med.

Vad skulle exempelvis hända om Kina invaderade Taiwan?

– Tänk om något gick åt helvete i indo-pacifiska regionen? Tänk om det hände inte om fem år utan nästa vecka. Vad skulle vi då ha till förfogande i tillräcklig kvantitet för att svara effektivt?

Det är sådana brännheta frågor som nu diskuteras i Pentagon sa häromdagen Bill LaPlante på en konferens vid George Mason University in Virginia.

Militärexperten Alex Vershinin, tidigare Nato-officer och överstelöjtnant i amerikanska armén, hävdar att i ett utdraget krig mellan två närapå jämlika makter vinner den som har den starkaste industriella basen.

Ett land måste endera ha kapacitet att tillverka enorma mängder ammunition eller ha industrier som snabbt kan ställas om, skriver han på tankesmedjan Royal United Services Institutes hemsida.

”Dessvärre ser väst ut att ha varken det ena eller det andra”, tillägger han."