Den 2 december 2010 beslutades det av Fifas exekutivkommitté att världsmästerskapet i herrfotboll 2022 skulle hållas i Qatar. Vid samma tillfälle tilldelades Ryssland mästerskapet före i ordningen. Utdelningen blev kulmen på åratal av misstankar om mutor, röstfusk och korruption inom organisationen och dess världsledare. Anklagelserna ledde till både brottsutredningar och interna granskningar, vilket slutade i att elva av tretton anklagade toppnamn stängdes av.
Nästan tolv år efter den dramatiska omröstningen kvarstår faktum: Qatar står som värdland för fotbolls-VM 2022 och på söndag sker den första avsparken. Och det trots ytterligare kontroverser. Stor kritik har riktats mot värdlandets förbud kring homosexualitet. Samtidigt har rapporter och vittnesmål inifrån landet visat på bristande mänskliga rättigheter och inhumana arbetsvillkor.
Som minsta nation någonsin att arrangera ett VM påbörjade Qatar ett massivt arbete med att bygga ut infrastruktur, hotellverksamhet och inte minst flera nya arenor för att möta arrangemangets krav. En satsning som har kostat landet hisnande 2 000 miljarder kronor, samtidigt som över 6 000 gästarbetare sägs ha mist livet på sina byggarbetsplatser.
”Det råder ingen tvekan om att Qatar fick VM på tvivelaktiga grunder. Men inledningsvis handlade kritiken mest om att mästerskapet skulle behöva spelas på vintern”, säger sportjournalisten Frida Fagerlund och fortsätter:
”Debatten under de senaste åren har visat att sport och politik hör ihop. Samtidigt borde mänskliga rättigheter inte vara en fråga om politik, det är oförlåtligt att Fifa inte har satt hårdare tryck på Qatar. Att ha humana arbetsförhållanden är så grundläggande, det borde vara självklart att det ska gå rätt till.”
Turneringen blir Frida Fagerlunds första herr-VM som hon bevakar på plats. Hennes karriär startade med ett sommarvikariat på Sportbladet 2017, efter en examen i medie- och kommunikationsvetenskap. Idag rapporterar hon direkt från Premier League och Women’s Super League i England, för samma tidnings räkning. En möjlighet som hon såg, tog och har förvaltat i tre år sedan veteranen Peter Wennman pensionerats.
”Om folk skulle ta mig på allvar som sportjournalist, utan en betydande spelarbakgrund att skryta med, behövde jag flytta till England och rapportera på plats. Det fanns inget annat sätt för mig att bli förtroendeingivande, så jag kom själv med förslaget.”
Hur mycket hade de tvivlen att göra med att du är ung och kvinna?
”Mycket. Jag sticker ju ut. Samtidigt blir vi kvinnor synade på ett annat sätt än våra manliga kollegor. Vi har inte råd med misstag på samma sätt.”
Men det är med ett helt annat självförtroende som Frida Fagerlund reser till Qatar för att bevaka det engelska landslaget. I dag står hon stadigt i både kunskap och åsikter samtidigt som hon är medveten om den makt hon besitter i sin position. Inte minst inför stundande rapportering. Att journalister reser till mästerskapet har också varit ett vilt diskussionsämne, dels för att det sägs stötta nationen och dess problematik, dels för att det finns risk att de tvingas till censurerad bevakning. Frida Fagerlund ser det istället som en chans att uppleva sanningen.
”Qatar har varit duktigt på att få högt uppsatta personer att tala till landets fördel. Jag ser min närvaro som en chans att se det med egna ögon. Att bojkotta skulle vara likvärdigt med att låta Qatar sköta rapporteringen och då finns det definitivt risk för censur”.
Särskilt nyfiken är hon på vad som hänt med det qatariska damlandslaget. När landet tilldelades VM var det med argumentet att man skulle utveckla damfotbollen, men sedan 2014 lyser laget med sin frånvaro.
”Det har inte alls fått den uppmärksamhet som det borde. Qatar lovade förändring när de fick VM, det är upp till bevis nu. På många plan.”