Nu gäller det att tänka efter kring denna information ur ett större strategiskt historiskt planeringsperspektiv..

" Elbehovet exploderar men det saknas plats för stora kraftledningar på marken i Stockholm. Då söker sig Svenska kraftnät under jord. SvD har följt med ner i tunneln där den nya elektriska motorvägen dras.

Plötsligt hörs sirenen. Ett par minuter senare börjar allt skaka och maskinen äter sig sakta genom urberget.

Den 240 meter långa, 1 000 ton tunga maskinen rör sig omkring fem centimeter i minuten. Men den har redan hunnit ta sig halvvägs på sin fleråriga resa från Anneberg i Enebyberg norr om Stockholm till Hammarby sjöstad i söder.

Vi befinner oss nästan 100 meter under markytan i en tunnel fem kilometer in i berget. När allt är klart om sex år ska det här bli Svenska kraftnäts nya ”motorväg för elektricitet” i Stockholmsregionen.

Det statliga affärsverket, som ansvarar för det svenska stamnätet, har i bästa Göteborgsanda döpt projektet till Stockholms ström.

Nere i tunneln är det smutsigt, lerigt och fuktigt. Men vår guide, produktionsledaren Tobias Andersson, trivs som fisken i vattnet. Han gör en poäng av sin skånska. När den här tunneln är klar kommer han att bege sig till nästa projekt, någon annanstans i Norden.

– Det finns en handfull svenskar som jobbar med det här. Det är ett rallaryrke där man färdas från projekt till projekt, säger han.

I dag strömförsörjs Stockholm med äldre kraftledningar som började byggas redan på 1940-talet. De arbetar med halva den spänning som den nya ledningen kommer att ha, 220 i stället för 400 kilovolt. Lägre spänning kan förenklat översättas med lägre kapacitet.

– Även om de har uppgraderats flera gånger närmar de sig sin tekniska livslängd, berättar Svenska kraftnäts nätdivisionschef Per Eckemark.

De gamla ledningarna hänger helt enkelt inte med när Stockholm växer med nya företag, bostadsområden och en allt högre andel elfordon som slukar energi.

– Vi är nära att slå i taket i Stockholm när det gäller elförsörjning. Om vi inte bygger nytt skulle det på längre sikt leda till att vi inte kommer att kunna vidmakthålla driftsäkerheten, säger Per Eckemark.

Med andra ord: risken för återkommande strömavbrott ökar hela tiden.

– Vi tvingas också säga nej till regionnätsägare som vill koppla in nya industrier och nya bostadsområden, fortsätter Per Eckemark.

Att bygga en stor 400 kilovoltsledning ovan jord var inget alternativ. Luftledningar i tätbefolkade områden är sällan populära, och det väcker ofta oro över vilka hälsoeffekter en högspänningsledning har på de som vistas i närheten. Ett annat problem är att en stor kraftledning tar upp väldigt mycket dyrbar markyta som kommuner gärna använder till annat.

Tunnelbygget är en del i ett jätteprojekt för totalt 15 miljarder kronor som även omfattar en 400 kilovoltsledning ovan jord från Uppsala till norra Stockholm och en ny kraftledning mot Enköping.

Det är inte många som sett tunneln, som ska bli huvudstadens nya motorväg för el.

Bara tunneln i Stockholm kommer att ha kostat 4,8 miljarder när den är helt klar.

Per Eckemark berättar att den nya förbindelsen kommer att ha en kapacitet motsvarande halva Stockholms energiförbrukning när den är färdig runt årsskiftet 2028/29. De nio 15 centimeter tjocka aluminiumkablarna kommer tillsammans att kunna hantera el motsvarande två kärnkraftsreaktorer som körs med full effekt.

Det här är den största satsningen just nu i landet på att uppgradera elnätet, dyrare än den så kallade Sydvästlänken mellan Hallsberg och Malmö som ska lindra bristen i överföringskapacitet mellan norra och södra Sverige.

En tunnel har sina risker. År 2002 var stadsdelen Kista utan ström i tre dagar efter en brand i en liknande tunnel. Men enligt Per Eckemark är den här designen mer felsäker.

– Vi kommer att lägga tre ledare per fas så får vi ett fel i en ledare kan vi köra på de två andra tills vi kan reparera felet, säger han.

Han medger att en större brand skulle slå ut förbindelsen, men även då finns backup.

– Om vi får kabelbrand kommer det att leda till ett längre avbrott, men då finns det en möjlighet att i stället mata ström till Stockholm via kraftledningarna norrifrån och söderifrån.

Svenska kraftnät har kritiserats för att ligga steget efter. Kommer ni att hinna med att bygga ut i takt med att behovet växer?

– Vi kommer att kunna använda vissa delar mycket tidigare. Till exempel kommer ledningen på den södra sidan om tunneln att vara klar från slutet av 2023.

Enligt Per Eckemark ska det ge en effekthöjning på 10 procent redan 2024.

– Men jag kan nog tänka att regionnätsägare helst hade sett ytterligare effekt redan nu, medger han.

Enligt Svenska kraftnät har en del av det omfattande programmet försenats av komplicerade tillståndsprocesser bland annat nära Arlanda. En dragning mot Enköping fick planeras om från början efter att Försvarsmakten sagt nej till det ursprungliga förslaget.

Per Eckemark uttrycker sig diplomatiskt om att processen tar lång tid.

– Man ska ha respekt för att det är väldigt trångt i Stockholmsområdet. Det är väldigt många intressen som ska brytas mot varandra. Med vår starka miljölagstiftning tar det lång tid att hålla samråd och hitta nya vägar framåt. Men samhällets behov att elektrifiera är en stor fråga och många aktörer vill att det ska gå mycket snabbare.

Projektet Stockholms ström inleddes med ett regeringsuppdrag att utreda elbehovet i huvudstaden. Uppdraget kom redan 2004. Sedan dess har det gått åtskilliga turer med överklaganden, förnyade planer och en miljödom som hamnade i Högsta domstolen.

Är du trygg i att de här satsningarna gör att elsystemet klarar behoven i Stockholm 2030?

–Ja, med det vi vet nu om vilka planer som finns så ska de här investeringarna vara tillräckliga.

Tillbaka inne i tunneln. Med tanke på Tobias Anderssons berättelse om 2000-talets rallare är det inte konstigt att det talas italienska, spanska och polska här. Och det har andra fördelar än bara att de bästa tunnelborrarna ofta rekryteras från andra länder.

– Det bästa kaffe jag druckit någonsin serverades här inne i tunneln. Det var när hela skiftet var italienare och de hade med eget kaffe, berättar Tobias Andersson.

Flera av de svenska ”rallarna” har varit med sedan den skandalkantade bygget av Hallandsåsen på 90-talet. Då gick det mesta fel, eller som Tobias beskriver: ”Det var berg, löst berg och plötsligt inget berg alls.”

Urberget på östkusten är mer stabilt. Och som projektledaren Patrik Hamberg påtalar är Stockholm redan genomborrat av tunnelbanor, vattenledningar och bergvärmehål. Man vet det mesta om berget.

Vissa sträckor är helt oproblematiska att borra sig igenom medan det på andra ställen finns sprickor och förkastningar som måste tätas och förstärkas med sprutbetong och långa bultar som borras in i berget.

– Men vi kommer inte att stöta på något som skulle kunna stoppa oss. Här finns inget i närheten av Hallandsåsen, säger Patrik Hamberg.

Tunnelborrmaskinen vid namn Elektra har levererats av det tyska företaget Herrenknecht. De anställda kallar den kort och gott för TMR, vilket står för ”tunnel boring machine.”

Elektra är en ganska liten modell jämfört med de som borrar de största vägtrafiktunnlarna, men är ändå 240 meter lång, består av 20 vagnar och väger 1 000 ton.

I tåget finns bland annat generatorer, verkstäder, cementblandare och en räddningskammare som ska kunna användas i händelse av en olycka.

Längst fram finns borrhuvudet, som är fem meter i diameter och väger 50 ton.

Maskinen tar sig i snitt 70 meter in i berget per vecka. Och varje vecka ska 1 400 kubikmeter sten forslas bort från bygget.

När den är igång drar den 3 megawatt, lika mycket el som ett litet samhälle.

För att inte störa boende ovanför borrområdet får den bara köras mellan 07 och 22 och mellan 09 och 18 på helgerna.

Källa: Svenska kraftnät