" Regeringens förslag om högkostnads­skydd för elkunder har fått en del kritik men få tycks förstå hur vi hamnade här. Det grund­läggande problemet med dagens elmarknad inte är brist på produktion – Sverige är netto­exportör av el. Problemet utgörs dels av nu gällande prissättnings­modell i en öppen, avreglerad marknad – priset på all el sätts i förhållande till vad en kund är villig att betala när kunden behöver köpa elen, där den behövs. Och dels av svårigheten att begränsa tillförseln till utlandet när el är en bristvara och Sverige behöver den el som produceras här för egen del.

Bakgrunden till dagens situation är ett klagomål 2006 från en dansk lobby­organisation till EU-kommissionen – danskarna gillade inte att Svenska kraftnät, under generaldirektör Mikael Odenberg, begränsade eltillförseln till Danmark när Svenska kraftnät bedömde att Sverige behövde elen bättre. Regeringen Reinfeldt valde att inte ta strid med EU-kommissionen i denna fråga, trots att frågan endast hade status som en ”preliminär åsikt” från kommissionen. I stället för att försvara det svenska system­intresset – ett helt legitimt skäl – lade sig Svenska kraftnät platt och delade från den 1 november 2011 in Sverige in i fyra prisområden. Genom denna förändring av marknaden – som inte är en fysisk förändring utan bara tre pennstreck på kartan – blev södra Sverige en marknad med direkt exponering mot mer eller mindre god energi­politik i övriga EU. Kort sagt, Svenska kraftnät kastade kunderna i elområde SE3 och SE4 under bussen och vi ser i dag effekterna av detta.

Regeringen Kristersson lägger nu fram ett förslag som ska mildra effekterna av en för många svenskar mindre lyckad energi­politik. Men inget konkret görs för att åtgärda det grund­läggande problemet.

Om regeringen Kristersson menar allvar med att vilja driva en utrikes­politik som mer ser till Sveriges intressen borde det inte finnas något som hindrar statsrådet Ebba Busch att även, och i närtid, se över vår energi­politik i förhållande till andra länder. Först och främst bör regeringen ta ställning till om en avreglerad elmarknad är av godo, eller ska bli föremål för ingrepp från regeringen så som nu sker, och som skedde 2011. Förhoppningsvis kommer man då till slutsatsen att

Politiker som regel bör skydda den marknad man skapat genom att undvika plötsliga ingrepp som skadar trovärdigheten.

Marknadens prismekanism inte fungerar som tänkt på grund av den omreglering som gjordes av Svenska kraftnät 2011.

Denna omreglering borde ha följts upp med en accelererad utbyggnad av stamnätet och de flaskhalsar som fanns redan då och som fortfarande finns kvar.

Sveriges elkunder borde skyddas från oansvarig energi­politik i våra grannländer.

Till saken hör att EU kommissionen redan 2010 mottog åtskilliga synpunkter om att en omreglering som kommissionen förordade skulle få som konsekvens avsevärt höjda priser för kunder i Sverige. Kommissionens juridiska argumentation i denna del är uppseende­väckande och borde ha ifrågasatts av Svenska kraftnät som inte har något system­ansvar för Danmark.

Under tiden som regeringen funderar på dessa frågor kan Svenska kraftnät tillsvidare ta bort de tre pennstreck som myndigheten införde 2011 som svar på danskarnas protester rörande export­begränsningar under brist­perioder. Dessa tre pennstreck, och borttagandet av export­begränsningar, är grund­orsaken till dagens situation. Denna justering kan göras omedelbart. Ironiskt nog har dessa pennstreck gynnat de många utländska aktörer som haft klokskapen att investera i ny kraft­produktion i södra Sverige och som nu får god avkastning genom de kunder som dåvarande regering och Svenska kraftnät, med dessa streck, låste in i SE3 och SE4. Marknaden fungerar med andra ord precis som Svenska kraftnät hade tänkt men regeringen Kristersson vill nu att svenska skatte­betalare ska ge lindring till de, genom en tidigare ogenomtänkt energi­politik, inlåsta kunderna. Detta till priset av 55 miljarder kronor. Svenska staten tar alltså hand om notan för att utländska investerare ska få fortsatt god avkastning på sina investeringar i SE3 och SE4.

Om detta låter rimligt bör det tilläggas att vissa av dessa stora aktörer ägs av kinesiska staten och då förstår var och en hur oskickligt hanterad svensk energi­politik är och har varit. En rimligare ordning hade kanske varit att danska staten kompenserar de stackars danskar som nu får en hög elräkning då gas- och oljepriset i EU skjuter i höjden eller – ännu bättre – att Danmark ser till att öka den inhemska danska produktionen i stället för att luta sig mot Sverige. Och rimligast av allt: Svenska kraftnät borde redan 2011 ha tagit den juridiska striden och inte genast vikt ned sig så fort någon tjänsteman i EU-kommissionen uttrycker en ”preliminär åsikt”. Mikael Odenbergs svar till EU-kommissionen kunde ha varit kort: see you in court."