Tricky Dick gillar ju dock inte mig sådär överdrivet, men det lämnar mig därför också faktiskt tämligen kall

Spelet bakom Stormaktstiden och Stockholmsbyråkratin är bara vad det är.

"Så nog är fyndet av Äpplet intressant. Men ännu viktigare än upptäckten i sig är medvetenheten om vilka historiska ramar som omgärdade örlogsskeppet när det begav sig."

" Så har det hänt igen. Ännu ett stort skeppsvrak från den svenska stormaktstiden har lokaliserats på Östersjöns botten, en ståtlig påminnelse om en tid då omvärlden skulle lära sig att frukta Sverige och dess armé och flotta.

Om blott medel finns till hands lär Vasas systerskepp Äpplet under de närmaste åren att bli föremål för intensiv forskning, och även om vraket – vilket är mest sannolikt – huvudsakligen förblir en undervattenssevärdhet har ännu en fascinerande pusselbit lagts till historien om det svenska stormaktsväldet.

Men det är viktigt att ha helhetsbilden klar för sig. Någon större sensation är fyndet inte. Vi har hela tiden känt till att Äpplet funnits, och dess historia fram till sänkningen – när skeppet inte längre fyllde någon funktion för riket – är i sina huvuddrag känd i forskarkretsar. Dessutom är Äpplet inte ensamt.

Det finns mängder av skeppsvrak utanför våra kuster, både kända fartyg och skepp som väntar på att bli identifierade, en tragisk men naturlig konsekvens av de många sjöslagen och sjötransporterna under 1500-, 1600- och 1700-talen. Vad som är verkligt intressant är de gigantiska krigsekonomiska satsningar som skeppsvraken vittnar om. På 1620-talet, då Vasa och Äpplet byggdes, tog Sverige sjumilakliv mot en internationell maktposition och rustade upp riket på ett sätt som fyllde omvärlden med både respekt och fruktan.

Regalskeppet Vasa på Vasamuseet.

Regalskeppet Vasa på Vasamuseet. Foto: Ali Lorestani/TT

Bakgrunden var inte, vilket många gärna tror, deltagandet i trettioåriga kriget. Det tog vid först i nästa skede, när Vasa sjunkit och Äpplet kunde omdisponeras för detta ändamål. Det förödmjukande nederlaget mot Danmark i Kalmarkriget 1611–1613, de ständiga tvisterna med ryssarna och den till synes eviga släktfejden mellan Gustav II Adolf och kusinen Sigismund av Polen – som det var meningen att Vasa och Äpplet skulle strida mot – resulterade i att Sverige förvandlades till en offensiv krigsmaskin.

Allra dyrast var dock satsningen på flottan, som blev en av Nordeuropas starkaste

Till lands omformades armén genom att tiotusentals pojkar sattes i hårdträning samtidigt som banbrytande experiment genomfördes med lätt fältartilleri. Prästernas kyrkobokföring användes effektivt för att myndigheterna skulle få översikt över antalet disponibla soldater. På 1620-talet omorganiserades krigsmakten dessutom genom tillkomsten av läns- och landskapsspecifika regementen. Allra dyrast var dock satsningen på flottan, som blev en av Nordeuropas starkaste, med örlogsfartyg som var så innovativt stora och farliga att de ibland inte gick att använda – som i fallet med Vasa, som ju sjönk på sin jungfrufärd 1628.

Det faktum att grannrikena var svaga och splittrade gjorde att de svenska kungarna och deras dödligt kompetenta bondesoldater under flera decennier kunde föra en lika blodig som lyckosam utrikespolitik, och Äpplet var ett av de medel som togs i bruk för att projektet skulle fungera. Sett ur nutidssynvinkel ter sig hela denna historia som både sorglig och barbarisk, med osannolikt stora förluster i människoliv och med radikala territoriella förskjutningar som ännu präglar Europas karta.

Så nog är fyndet av Äpplet intressant. Men ännu viktigare än upptäckten i sig är medvetenheten om vilka historiska ramar som omgärdade örlogsskeppet när det begav sig."