" Under första halvåret 2023 kommer Sverige att vara ordförandeland i EU. Detta erbjuder Sverige en unik möjlighet att bistå Ukraina, vilket bör vara Sveriges fokus. Lyckligtvis kommer Sverige då att ha en ny regering som sannolikt vill göra allt den kan för Ukraina.

Väst, framför allt USA och Storbritannien, har levererat stora mängder moderna vapen, men Ukraina behöver även pengar för att hålla staten gående. För att klara av sina sociala utgifter – statliga löner, pensioner, sjukvård, skola och sociala utgifter – behöver Ukraina enligt IMF 5 miljarder dollar i månaden. USA har betalat sin andel på 1,5-2 miljarder per månad, men EU och dess medlemsländer har hitintills bara betalat 4,8 miljarder totalt. Det är på tok för litet.

I maj lovade EU Ukraina 9 miljarder euro i makrofinansiellt bistånd, men hitintills – fem månader senare – har EU bara lyckats betala ut 1 miljard euro på grund av byråkratiskt krångel. Som en följd av det spartanska och försenade EU-biståndet, stiger inflationen i Ukraina. Eftersom den ukrainska regeringen knappast kan skära ned sina små offentliga utgifter mitt under ett brinnande krig, har den inget annat val än att trycka pengar.

Det vore katastrofalt om ukrainarna skulle förlora sin tilltro till denna hårt kämpande stat för att EU inte kan finansiera den.

Från att ha legat omkring 10 procent vid årsskiftet har inflationen stigit till 23,8 procent i augusti och 24,6 procent i september, ty då fick den ukrainska statskassan bara 2,5 miljarder dollar i utländskt bistånd, vilket är hälften så mycket som den behövde.

Den stora risken är att Ukraina hamnar i galopperande inflation eller rent av hyperinflation, då folk tappar förtroendet för pengar som betalningsmedel. Efter kommunismen drabbades flertalet postkommunistiska länder av hyperinflation, vilket helt demoraliserade befolkningen och fick dem att tvivla på staten.

I dag tror ukrainarna mer än någonsin på sin stat, eftersom de ser hur den vinner kriget mot Ryssland. Det vore katastrofalt om ukrainarna skulle förlora sin tilltro till denna hårt kämpande stat för att EU inte kan finansiera den.

Det ukrainska ekonomiministeriet har registrerat materiella förluster på grund av rysk krigföring om 120 miljarder dollar, och denna siffra kommer att stiga avsevärt. Tiotusentals ukrainare har dödats och än fler invalidiserats.

Men det finns pengar att ta av. Sju västländer har frusit totalt 316 miljarder dollar av ryska centralbanksreserver, vilka hålls i deras centralbanker. Dessa reserver bör konfiskeras och överlämnas till Ukraina som ryskt krigsskadestånd. Den ryska staten är skadeståndsskyldig, och den äger dessa valutareserver, som redan är frusna utomlands. Dessa medel är likvida och den ryska staten kan inte längre göra anspråk på dem.

Kanada har redan antagit en lag om att konfiskera de ryska valutareserver som finns där. Andra länder med ryska reserver bör göra detsamma. De är: Tyskland, Frankrike, USA, Storbritannien, Japan och Österrike. EU bör driva denna fråga. Det enda motargumentet förefaller vara ren tröghet.

I juni förklarade EU-kommissionens president Ursula von der Leyen att Ukraina var en kandidat för att bli EU-medlem. Nu är det viktigt att EU också sätter i gång riktiga förhandlingar om EU-medlemskap, vilket länderna i Balkan fått vänta på i åratal. Sverige kan och bör driva igenom att EU påbörjar dessa förhandlingar, vilka inte behöver vara längre än tre–fyra år.

Kom ihåg att Ukraina inte bara bedriver inte bara sitt, utan hela västvärldens existentiella krig mot Putins barbari. Ukrainarna slåss inte bara för Ukraina, utan även för oss."