" En svensk åklagare har fått uppdraget att utreda det sannolika sabotaget mot Nord Stream 1 och 2 som inträffade natten mot måndagen och under tisdags­kvällen. Hur explosionerna vid gasledningarna gått till är än så länge oklart.

Enligt experter tyder inte attentatet på en speciellt avancerad operation.

Att aptera och utlösa sprängladdningar på havsbotten sker på många platser världen över och många har kompetensen – utöver statsaktörer, säger två experter på Försvarshögskolan till SvD.

– Det finns olika typer av organisationer som jobbar med undervattens­installationer världen över. Offshore-industrin är ett exempel, och man kan ibland behöva spränga bort bergknallar för att komma fram på botten, säger Hans Liwång, docent i försvarssystem på Försvarshögskolan (FHS).

Det används ju till exempel ROV:ar av Sverige för minröjning under vatten.

Flera aspekter finns att ta med i beräkningen. Sprängladdningen ska igenom 60–110 millimeter betong och ett stållager på uppemot 41 millimeter. Det har spekulerats om att cirka 100 kilo dynamit behövs.

Och det skiljer nästan en dag och sju kilometer mellan de två explosionerna. Detonationerna har alltså inte inträffat med en fjärrstyrd knapptryckning utan två – om det nu är sabotage som gått till på det sättet.

– I ett sådant scenario kan man använda sig av en Rov (Remote Operated Vehicle) för att sätta laddningen på plats. Man fjärrstyr allt på håll. Sen vill man inte vara nära när det smäller, det är svårt att veta vilka följdeffekter det blir när en gasledning exploderar, säger Patrik Hulterström, före detta attackdykare som i dag är doktorand på Försvarshögskolan.

En ROV, som är en undervattensrobot, är beroende av en båt eller ett fartyg, och behöver något slags anordning för att sänka ner och ta upp den, som en kran. Rov:en behöver i sin tur styras av en person, och är kopplad med en kilometerlång kabel till fartyget.

– Man ska också komma ihåg att det tar tid för en Rov att fara fram under vattnet, de går inte så snabbt utan bara några knop, säger Hulterström.

Detonationerna kan också styras av en timer, att sprängladdningarna är tidsinställda. Kraven för den utrustningen är att den klarar trycket, gasledningarna ligger på cirka 80 meters djup.

Dykindustrin har visserligen utvecklats jättemycket i dag, säger Hulterström. Det finns civila dykare som kan vara på de här djupen om de har rätt utrustning.

– Jag hade inte använt dykning i det här fallet, det blir komplicerat. Man behöver speciella blandgaser och dekompressionsstopp för att inte få dykarsjuka. Det handlar också om att förbli oupptäckt, säger Patrik Hulterström.

Även om det mesta i dag går att läsa sig till på nätet så krävs ändå specialutrustning och specialkompetens, fortsätter han. Man behöver känna till hur man kopplar på tändanordningen till sprängsatsen och utrustningen som används måste vara förseglad för att klara djupet.

– Statsaktörer har förstås också den kompetensen. Det används ju till exempel Rov:ar av Sverige för minröjning under vatten. Man lägger laddningar på minor för att spränga dem, säger Hulterström.

Detonationerna på gasledningarna i höjd med Simrishamn och danska ön Bornholm ger kanske en känsla av en avancerad militär operation. Men utrustningen som behövs har funnits på den civila marknaden i över 20 år, säger Hans Liwång, FHS.

Hur många personer skulle behövas för att genomföra en sån här operation?

– Tre. Inte mer, det kan vara fler men man behöver inte vara många för själva genomförandet. Det kan fortfarande vara en nation eller en organisation, säger Liwång."