" Riksrevisionens granskning visar att nästan hälften av studieförbundens evenemang som får bidrag saknar tillräckliga underlag. Det handlar inte om ”kaffepengar” som fuskats bort utan om ett storskaligt och systematiskt kriminellt bedrägeri i flera decennier, skriver Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom.

Debatt

Dela

Kopiera länk

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Under de senaste åren har vi återkommande belyst fusk och missförhållanden inom studieförbundens verksamhet. Vi har framför allt kritiserat bristande transparens och att systemet inbjuder till volymjakt och i förlängningen fusk och uppblåsta siffror snarare än kvalitet. Med hjälp av välinformerade ‘insiders’ har vi beskrivit hur fusket gått till och att det över tid handlat om miljardbelopp av skattepengar som försvunnit i folkbildningens svarta hål. Vår kritik har sannerligen inte varit populär eller lett till nödvändig självrannsakan. Snarare har svaren burit en prägel av hån, avfärdande, självgodhet och ovilja att bemöta vår kritik i sak. Vi efterlyste en extern granskning, vilket majoriteten i kulturutskottet inte såg något behov av.

Dessbättre var Riksrevisionen av en annan åsikt och initierade en egen omfattande granskning. Den har nu publicerats och resultaten är häpnadsväckande. Rapporten är på samma gång en förödande sågning av hela folkbildningssystemet och dess bristande hantering av skattemedel som en bekräftelse på att vår kritik varit korrekt.

Nästan hälften skulle inte ha fått bidrag

Sällan har en skattefinansierad miljardindustri blivit så avklädd in på bara mässingen som i denna 90-sidiga text. På punkt efter punkt konstaterar Riksrevisionen graverande brister; som att ersättningar betalas ut på otillräckligt underlag, att statsbidraget går till privat konsumtion, att statsbidraget stöder kommersiell verksamhet, att statsbidraget mot reglerna finansierar föreningars kärnverksamhet och att överenskommelser om ersättningar sällan dokumenteras. För att bara nämna ett exempel från rapporten: ”En förening har fått månatlig ersättning för hyra på 20 400 kronor men det saknas transaktionsbevis på att föreningen betalat hyran. Inskickat hyresavi avser dessutom annan adress än den uppgivna för genomförda arrangemang.”

Vidare konstaterar Riksrevisionen i sin egen granskning av 370 arrangemang att 44 procent saknar tillräckliga underlag för utbetalningar. I klartext betyder det att nästan vartannat evenemang hade sådana brister att några pengar aldrig skulle ha betalats ut. Sammantaget framhålls att ”det finns en överhängande risk för att statsbidraget går till annat än folkbildning”, det vill säga ekonomin läcker som ett såll.

Handlar inte om ”kaffepengar”

Det enda som räddar studieförbunden från en ännu värre bild är Riksrevisionens avgränsningar som gör att ytterligare besvärande missförhållanden utelämnats. Man har nämligen granskat Stockholm där omfattande upprensning skett efter Järvaskandalen och i glesbefolkade Norrbotten där det är svårt att få ihop stora volymer för fusk.

Därför är den verkliga siffran svindlande. Det handlar inte om ”kaffepengar” som fuskats bort utan storskaligt och systematiskt kriminellt bedrägeri i flera decennier. Ta bara in vad Riksrevisionen rekommenderar: det går inte att vänta på den kommande utredningen om folkbildning – man rekommenderar i praktiken tvångsförvaltning av Folkbildningsrådet!

Låt er inte luras

Folkbildningsrådet försöker nu pådyvla att man åtgärdat allt genom sitt 18-punktsprogram. Man har tryckt upp en ny ”självförbättrande” broschyr. Men riksdagspolitiker – låt er inte luras. Registersamkörning innebär att du fortfarande kan gå i studiecirkel 480 studietimmar per år, gånger 10 studieförbund, så länge de inte krockar och om du är bra på schemaläggning. Digitala närvarolistor och digital signering går lätt att kringgå genom koordinering och insamling av personnummer.

Nu räcker det. Låt inte Folkbildningsrådet och Studieförbunden i Samverkan sänka hela folkbildningsidén. Den är för viktig. Nu är det en brytpunkt och möjlighet att skapa kvalitet och relevans i folkbildningen. Ta den och skapa transparens i hela kedjan och i all verksamhet. Låt inte de som fuskar förstöra förutsättningarna för all god folkbildning.

Av Magnus Ranstorp

Försvarshögskolan

Peder Hyllengren

Försvarshögskolan

Aje Carlbom

Malmö Universitet "