Wollo trollo har det minsann inte så roligt..

" Det var en stukad Putin som träffade den kinesiska presidenten.

Men de två har samma mål: att härska genom att söndra västvärlden.

Vad har hänt med Vladimir den Oövervinnerlige? När Rysslands president i veckan mötte sin kinesiske kollega Xi Jinping var det många som reagerade med häpnad. Såg inte Putin... stukad ut? Skamsen, underlägsen – till och med undergiven?

Det är lätt att jämföra med de första dagarna i februari, då samma ledare möttes i Peking vid invigningen av vinter-OS. Kinas och Rysslands vänskap ”kände inga gränser”, hette det. De två länderna var helt ense om att Natos ”expansion” nära Ryssland måste upphöra. Källor gjorde gällande att Xi gett Putin tummen upp att anfalla Ukraina, bara han väntade till efter Kinas ärorika spel.

Kanske var det just då som Vladimir Putin stod på krönet av sin makt.

Tydligen fanns rätt klara gränser för vänskapen, och Peking gillar inte en förlorare

Och nu? Putin skrapar med foten och deklarerar att han förstår om Kina uttrycker oro och har frågor om Ukraina. Bara att sådan oro och sådana frågor alls existerar är en nyhet. Några kinesiska vapen till Ryssland verkar inte vara på väg. Tydligen fanns rätt klara gränser för den där vänskapen, och Peking gillar inte en förlorare. Särskilt inte när Kinas ekonomi är i gungning och landet fruktar sanktioner av den sort som riktats mot Rysslands krig.

Man får vara försiktig i sin optimism. Kina och Ryssland har fortfarande samma mål – ett USA som tappar globalt inflytande och ett försvagat, splittrat väst.

Vad gäller det senare kommer oroväckande signaler från Europa. ”Gaskranen är ett av de mest effektiva vapen Putin har”, skriver DN:s Ingmar Nevéus i en exposé över stämningarna på vår kontinent sju månader efter invasionen av Ukraina, och kanske bara veckor innan vinterkylan börjar svepa in.

Riskkonsultföretaget Verisk Maplecroft talar om risker för ”samhällelig oro” i Europa i takt med högre energi- och levnadskostnader.

Tjecker och slovaker demonstrerar redan mot högre energipriser – och mer eller mindre tydligt för Putin. I Tyskland enas extremhöger och -vänster i ifrågasättande av stödet för Ukraina. Den populistiska högern i Frankrike och Italien har länge blickat beundrande mot Moskva. Ungern har bökat och bråkat från krigets början.

Samtidigt är det märkligt – och sorgligt – att omvärlden inte gör större avtryck i hur Sverige röstar hösten 2022.

Man vinner inga val på utrikespolitik, brukar det sägas, och det är säkert riktigt. Lika sant är att just detta val kanske väljarna borde ha ägnat omvärlden en eller annan tanke. Men de tycks ha hållit sig innanför Sveriges gränser.

På frågan i SVT:s vallokalundersökning om vilken betydelse olika frågor har för partivalet kommer EU allra sist. Klimatet, miljön och, förvånande nog, försvaret, hamnar också mycket långt ner.

Det är naturligt att interna svenska problem som sjukvård, skola, kriminalitet och integration dominerar en svensk valrörelse. Samtidigt är det märkligt – och sorgligt – att omvärlden inte gör större avtryck i hur Sverige röstar hösten 2022.

Vi sitter ihop, och vi hör ihop. Ukraina är en europeisk nation vars överlevnad är beroende av starkt stöd. EU är det bästa instrument vi har.

Det går långsamt, men det kommer fler och fler tecken på att Putin och hans krig ådrar sig allt större internt missnöje. Vintern kan bli hård inte bara i Europa utan också i ett Ryssland vars ekonomi blir alltmer urholkad.

Väst står fortfarande relativt enat och måste fortsätta att stötta Ukraina med vapen och pengar.

”Med mod och solidaritet kommer Putin att falla”, sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i sitt linjetal till unionen på onsdagen. Budskapet är riktat också till oss svenskar. Vi kan inte fortsätta blunda för Europa, inte på valnatten, inte någonsin."