Den Fria Anden i Arkadien och det finns en tavla som var utlånad till Nationalmuseum och som stals men återfanns.

" Arkadien är namnet på en region i Grekland, men det är också fantasins särskilda provins. Arkadien är drömmen om en orörd natur dit civilisationen inte nått, om en tid före den moderna där det ständigt är vår och sommar. Den fridfulla befolkningen består av herdar och herdinnor, nymfer och satyrer och en och annan poet eller filosof med dragning åt det enkla eremitlivet. Gudar och gudinnor genomkorsar då och då Arkadien och förälskar sig i någon av dess sköna, lättklädda invånare. Med inspiration från den antika litteraturen diktade renässansens författare om kärleksbestyr bland Arkadiens herdar och herdinnor. För den litterära fram- ställningen fanns rika historiska källor, men hur skulle man egentligen avbilda det arkadiska landskapet i bildkonsten? Få hade besökt det verkliga Arkadien och naturglimtar i antikens konst gav inte mycket ledning.

I början av 1600-talet kom så besked om hur Arkadien såg ut. Det formulerades av italienska och franska konstnärer verksamma i Rom. Den typ av naturutsikt med inslag av mänsklig aktivitet bland antika ruiner som de målade har fått flera benämningar: det klassiska, det ideala eller ibland till och med det heroiska eller filosofiska landskapet. Det byggde på en lika enkel som lysande idé. Konstnärerna vandrade ut från Rom och betraktade landskapet kring staden med ny blick. Närmast utanför murarna låg Cam- pagnan, där åldriga gravmonument och rester av akvedukterna reste sig över ödsliga och vattensjuka betesmarker. Längre bort, i söder och öster, övergick slätten gradvis i mjuka kullar med odlingar och så småningom i järneks- bevuxna berg med raviner, vattenfall och medeltida fästen. I norr slingrade sig Tibern genom en vidsträckt dal, med ymnig grönska kring flodbankarna."