" Fyra tidigare höga officerare: Ukraina är i ett svårt läge och behöver tunga vapen för att kunna stå emot de ryska attackerna. Sverige har ett av världens bästa artillerisystem, Archer, och bör omgående skicka minst tolv pjäser plus ammunition. De gör bättre nytta där än här hemma just nu. Det är dags att vi hjälper till med något substantiellt.

Den frustration vi känner inför kriget i Ukraina och de ryska övergrepp som sker där måste vi göra någonting åt. Det ligger också i Sveriges och Europas intresse att Ukraina kan stå emot fortsatt rysk framryckning och förhoppningsvis återta invaderade områden. Detta kräver att USA och Europa kan stötta Ukraina med tung krigsmateriel under lång tid.

I samband med halvårsdagen för kriget och Ukrainas självständighetsdag har flera röster höjts för att se till att stödet blir kontinuerligt samt att svenska vapen gör bättre nytta i Ukraina än i Sverige. Samtidigt har vapenleveranserna från väst till Ukraina mattats av under juli och augusti, med några undantag.

Sverige har varit duktigt på att snabbt skicka pansarvärnsvapen, hjälmar, kulsprutor, ammunition, skyddsvästar och mat. I andra leveranser har vi försett eller ska förse Ukraina med sjömåls­robotar och minröjningsutrustning.

Det är bra, men kriget har utvecklats till ett krig mellan olika typer av artillerienheter med rysk överlägsenhet för närvarande. Ryssarna förfogar över en mängd olika artillerisystem. Vanligt förekommande och skrämmande är de så kallade Stalinorglarna, ett raketartillerisystem som har dålig precision och beskjuter stora ytor. Dessa gör stor skada på det ukrainska försvaret men skapar också människorättsvidriga attacker på civila och civil infrastruktur.

Uppskattningar anger ett styrkeförhållande mellan ukrainskt och ryskt artilleri som 1:3 upp till 1:10. Detta är ett svårt läge för Ukraina.

Även om vi därmed bara får tre bataljoner kvar i Sverige får nog den risktagningen anses rimlig med hänsyn till Ukrainas akuta behov av modernt artilleri.

Ukraina begär i alla internationella sammanhang att väst sänder mer vapen och mer ammunition, till exempel för en tid sedan presidentfrun Olena Zelenska i Washington. Man efterfrågar framför allt tyngre vapensystem och ammunition.

Ukraina behöver således mer artilleripjäser, mer ammunition och underrättelseenheter för att lokalisera och bekämpa det ryska artilleriet med precision, och inte bara artilleriet utan också andra viktiga militära mål. Det är alltså dags att förse Ukraina med dessa tunga vapen som kan matcha de ryska artilleriattackerna.

Många Natoländer har ökat det militära stödet till Ukraina de senaste månaderna. En av de största givarna i procent av bnp är Estland. Lettland, Polen men även våra grannar Norge och Danmark har sänt viktig tung vapenmateriel till det krigshärjade landet. Tyskland och Frankrike ökar sina leveranser. Estland och Litauen skickar tung materiel, de avstår från upp till en tredjedel av vad de har av denna.

De senaste månaderna har Ukraina haft stor nytta av de amerikanska Himars-systemen, som kan träffa med kraft och precision på långa avstånd. USA har totalt bistått med cirka 44 miljarder euro hittills och har utlovat mera stöd. Nyligen enades 26 länder om att stötta Ukraina med cirka 1,5 miljarder euro, hur det materialiseras är okänt.

Det finns webbsidor på nätet som visar vilken tyngre krigsmateriel olika länder har sänt till Ukraina. Sverige saknas i denna lista med ett undantag: Robot 17, en sjömålsrobot med cirka 8 kilometers räckvidd, antal okänt.

Det är dags för Sverige att bidra med något substantiellt. Med det menar vi tyngre materiel, dels för att verkligen ge Ukraina ett kraftfullt stöd, dels för att visa vår goda i vilja i kretsen av Natomedlemmar.

Sverige har ett av världens bästa artillerisystem i Archer FH77 BW, anpassat till Natoammunition. Archer har också förmågan att med precision träffa mål på långa avstånd. Räckvidden är upp till 30–50 kilometer beroende på vilken ammunition som används. Archer monteras på ett bepansrat fordon för snabb gruppering och snabb urdragning efter eldgivning, vilket ger ett gott skydd mot fiendens eventuella bekämpning.

Sverige har också utvecklat och producerat en utmärkt och inom Nato väl spridd artillerilokaliseringsradar kallad Arthur. Denna radar lokaliserar fientligt artilleri, till och med innan de fientliga granaterna slagit ned, varvid det fientliga artilleriet kan bekämpas direkt.

Frankrike har sänt 18 artilleripjäser av typen Caesar till Ukraina. Det är ett artillerisystem som liknar Archer till stor del. Detta har slagit väl ut. Fransmännen lät utbilda 40 ukrainska soldater på detta system i Frankrike under en månad innan leverans.

Det är denna typ av vapensystem och underrättelsemedel som Ukraina behöver, landet behöver dem dessutom snarast.

I Sverige har vi nu 48 Archer-pjäser och kommer att inom ett par år ha utökat antalet till 72. Detta motsvarar fyra bataljoner i nuläget och på sikt sex bataljoner.

Hotet mot Sverige är i nuläget relativt begränsat då Rysslands fokus nu och för en tid framöver, kanske år, kommer att vara Ukraina. Även om vi därmed bara får tre bataljoner kvar i Sverige får nog den risktagningen anses rimlig med hänsyn till Ukrainas akuta behov av modernt artilleri.

Sverige bör därför omgående kunna skicka minst tolv Archer-pjäser jämte så mycket ammunition som möjligt. Ammunition kan tillverkas relativt lätt och snabbt för att komplettera egna behov men också förse Ukraina med mer ammunition framöver, om så behövs med ökad produktionstakt i svensk försvarsindustri.

Då Archer är anpassat till Natos ammunitionsstandard kan andra länder också försörja Ukraina med mer ammunition till dessa pjäser.

Vi bör också sända flera enheter Arthur-radar till Ukraina för att förstärka deras förmåga att bekämpa fientliga artillerimål.

Utbildning av ukrainska soldater kan ske i Sverige under en tid av en till två månader. Har fransmännen lyckats med detta i Frankrike måste vi också kunna lösa en motsvarande uppgift i Sverige.

Tolv Archer-pjäser med ammunition och till exempel fyra Arthur-radar i Ukraina gör för närvarande större nytta där än här hemma i Sverige.

Om Archer och Arthur inte är lämpliga att sända bör vi finna andra vapentyper eller vapensystem att sända snarast. Till exempel bör Stridsfordon 90, luftvärnsrobotar och underrättelsemedel vara system som kan övervägas. Även ingenjörsmateriel, som broar, och minor kan bidra till Ukrainas försvar av sitt territorium.

Det är synnerligen angeläget att vi ger Ukraina ett substantiellt stöd snarast."

Joakim Collin, överste, tidigare försvarsattaché i Baltikum

Per Geijer, major, tidigare detaljchef i Arméstaben

Karlis Neretnieks, generalmajor, tidigare chef för Försvarshögskolan

Lars Tornérhielm, överstelöjtnant, tidigare avdelningschef på Försvarshögskolan