" Han har framställt sig som en charmig villafarsa som gillar skräpmat och har skjortan utanpå byxorna. När Johan Pehrson nu uttalat sitt stöd för Jimmie Åkesson kan han bli en legendar – inom SD.

Det är dags att ta Johan Pehrson på allvar.

För några av oss kommer det bli svårt, eftersom han under sin korta tid som partiledare för Liberalerna tycks ha satt i system att framställa sig själv som mer av en nallebjörn än politiker. Han liksom ramlar in i rum, högljudd och högröd, alltid hungrig, finns det nån varmkorv i närheten? Och han äter den girigt samtidigt som han snackar lite skit med vanligt folk om allt möjligt, bara det inte handlar om politik. Varje gång man ser honom på sociala medier har han käk i munnen. Det är ju oemotståndligt – han äter bara skräp, han äter som du och jag! Högljudd och lite hopplös och skjortan utanför, men fan vilken charm när han ramlar in, lite sen, nyvaken, vad är klockan?

Han har varit ute på olika turnéer runt om i landet. En gång gör han en resa genom Sverige för att hitta den perfekta kebabsåsen, han kallar den själv för ”kebabturnén” på sitt Instagram. En annan gång är han ”på jakt efter den perfekta glöden”, står framför en grill som en villafarsa och svettas och snart ska flintan på. En tredje gång är han ute på vägarna igen, nu kallar han det för en hälsoresa när han stannar och äter på en McDonalds.

Ja, alla typer av skitmat går ner, men framför allt handlar det om korv med bröd. Han kallar den ibland ”stödkorv”, alltså han ser korven som en brygga mellan lunch och middag. Och ofta räcker inte bara en korv, då tar han två, och kallar den första för ”väntkorv”. På Instagram skriver han ”Byggstenen i en näringsrik lunch” när han står där med munnen full av korv, ja vilken folklighet och vilken charm.

Vid något tillfälle blir han också filosofisk, någonstans i Sommar-Sverige blickar han ner mot sin varmkorv och frågar sig plötsligt: ”korv eller körv?”

Det är en ny bottennivå när partiledaren ger sådana löften till en rörelse som pekat ut liberalismen som huvudfiende

Också när stödet till borgerligheten ska manifesteras är korv inblandad. Han träffar Ulf Kristersson på en parkbänk, pressen är där och dokumenterar när han lämnar över en varmkorv och behåller den andra, och där sitter de och trycker i sig.

”Också när stödet till borgerligheten ska manifesteras är korv inblandad”, skriver Alex Schulman. Här äter Johan Pehrson korv med Ulf Kristersson på en parkbänk i Örebro.

Ja, för Pehrson har bestämt sig. Han vill ha en borgerlig regering. Han är redo att släppa fram SD för att säkra seger för högern. Jimmie Åkesson har trots löftena uttryckt osäkerhet inför Liberalerna. Visst, Johan Pehrson gillar han, verkar vara en bra kille, men Åkesson noterar att det liberala partiet tycks ha många medlemmar som inte är lika förtjusta i tanken på att släppa fram SD. I en intervju i SvD i helgen gick Pehrson därför ut för att lugna Åkesson. För första gången under valrörelsen tycks han plötsligt allvarlig. Inte en korv så långt ögat nådde, när han högtidligt slog fast: ”Åkesson kan lita på Liberalerna.”

Det är en ny bottennivå för ett liberalt parti, en ny, djupare rysning som går genom kroppen, när partiledaren ger sådana löften till en rörelse som pekat ut liberalismen som huvudfiende.

Ja, det är dags att ta Johan Pehrson på allvar, för nu sätter han planen i verket. Han har ensam makt att släppa in SD, och när han nu tar de nödvändiga stegen gör han det med senap på tummen och en doft av fika i munnen.

Hur det ska sluta vet ingen. Antingen går hans parti under av den splittring han skapat, eller så lyckas han faktiskt, och ser till att ett främlingsfientligt populistiskt parti för första gången får regeringsmakt i Sverige. Det skulle göra honom till en legendar inom SD för många decennier framöver."