" När upproret i Syrien startade tog Turkiet tidigt ställning emot Assadregimen. De diplomatiska relationerna med Damaskus bröts och i stället började Ankara ge stöd till olika militanta grupper.

Sedan dess har Turkiet tagit emot nära fyra miljoner syriska flyktingar. När Assad­regimen med stöd av Ryssland tog över allt större delar av Syrien gjorde Turkiet Idlib­provinsen till en tillflyktsort för alla som stridit mot regimen och deras anhöriga.

Så sent som för fem år sedan kallade den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan Syriens president för en terrorist som man inte kunde fredsförhandla med.

Den senaste tiden har det dock börjat börjat höras andra tongångar.

I förra veckan sa Erdogan att Turkiets mål i Syrien inte är att besegra president Assad, utan att söka en politisk lösning på den över ett decennium långa konflikten. Och på tisdagen meddelade utrikesminister Mevlüt Cavusoglu att Turkiet inte sätter upp några villkor för en dialog med Assadregimen och att samtalen bör vara målinriktade:

”Vad är syftet med dessa kontakter? Landet måste rensas från terrorister... Människor måste kunna återvända”.

Uttalandena kan ha att göra med att de syriska flyktingarna i Turkiet blivit en het val­fråga. I takt med att den turkiska ekonomin hackar och den skyhöga inflationen gör allting dyrare pekas flyktingarna ut som syndabockar för problemen.

Den turkiska oppositionen säger att den vill normalisera relationen till Assadregimen och få flyktingarna att återvända, vilket tycks ha gynnat dem i opinionen och kan ha pressat Erdogan att röra sig åt det hållet.

Men att uttalandena om Syrien görs efter Erdogans två möten med Rysslands president – först i Teheran och sedan i Sotji – väcker också frågan om det kan finnas ett samband med dessa.

– Ja, de kan ju vara en reaktion på oppositionens retorik kring flyktingfrågan, men jag tror snarare att det hänger samman med Turkiets interventionsplaner, säger Aron Lund, analytiker vid Totalförsvarets forsknings­institut (FOI) och en av Sveriges främsta Syrienexperter.

Interventionen han talar om är Turkiets planer på att återigen gå in med militär i norra Syrien för att köra bort de väpnade syrisk-kurdiska grupperna där. Något som inte kan göras utan att Ryssland, som är allierat med Assadregimen, tillåter det.

Hittills har Ryssland inte gjort det.

– Ryssland kan ha satt som ett villkor att Turkiet måste återuppta kontakten med Assad­regimen. Jag har inga detaljer kring det, men enligt vad Erdogan har sagt så har Putin tryckt på för detta under deras möten.

Aron Lund betonar att det i Turkiet sedan ett par års tid – efter att det stått klart att upproret mot Assadregimen misslyckats – finns en uppfattning om att man satsade på något som gick åt pipan och att man nu måste man lösa situationen på något vis.

– Det handlar inte om att bli god vän med Assad, utan om att det finns en regim där som man behöver hantera för att kunna bedriva handel, lösa flyktingfrågan och det man ser som problemet med PKK.

Men om relationen normaliseras, kan Turkiet då hålla kvar de områden som de kontrollerar i dag och där de erbjuder skydd för oppositionella och rebeller?

– Det är den stora frågan. Det finns inga tecken på att turkarna har några planer på att släppa de områdena. De vill också utvidga det de kallar den säkra zonen, som de vill ska löpa 30 kilometer in på syriskt område, längs hela gränsen. Och det finns ju fortfarande fickor där de inte gör det, säger Aron Lund.

På samma sätt har Assadregimen varit tydlig med att den vill att turkarna ska lämna Syrien helt och hållet. Hotet om en turkisk invasion har också fått det kurdiska styret i norra Syrien att närma sig Assadregimen, som skickat soldater till gränsen.

När det i förra veckan förekom strider mellan Turkiet och de delar av Syrien som kontrolleras av syrisk-kurdiska SDF dog det därför även syriska regeringssoldater.

Hur går det ihop med att Ryssland eventuellt skulle ge grönt ljus för en turkisk invasion om Turkiet normaliserar sin relation med Damaskus?

– Ja, det är lite knepigt, för om Turkiet gör det och sen går in i Syrien så kommer Damaskus – oavsett vad de tycker om idén om normalisering – vara tvungna att reagera kraftigt på intrånget, säger Aron Lund.

Men en intressant detalj, säger han, är att de städer som president Erdogan pekat ut som de främsta målen för en kommande turkisk invasion är Manbij och Tal Rifaat. Det är områden där det finns fler regimsoldater än på andra ställen och ryska observatörer.

– Just de områdena vore det nog lättare att ta tillbaka för Assad än mycket annat.

För det som Ryssland ser som den ideala lösningen är att Turkiet sätter så stor press på de syriska kurderna att de tvingas vända sig till Assad och be om hjälp. Regimen kan då ta tillbaka de områdena och se till att PKK inte utgör något problem för Turkiet.

Det är något som skulle kunna passa både Turkiet, Ryssland och Assadregimen för stunden.

– Det är i alla fall mycket lättare att få till en sådan lösning i de här områdena än i andra där Assadregimen är mycket svagare än SDF. Assadregimen gör ju vad som är bäst för den, så att säga."