" Det är relativt nyligen som festen flyttade in i den privata sfären, och blev något man ägnar sig åt om och som man vill. Marin menar själv att hon kan ”dansa, sjunga och festa och göra helt lagliga saker” i en privatbostad när hon är ledig. Och ja, alla har rätt till respekt för sitt privatliv, se till exempel Europakonventionens artikel 8.

Den liberala uppdelningen mellan privat och offentligt brukar ibland slarvigt förstås som gränsen mellan det vi gör hemma och det vi gör utanför hemmet. Men egentligen är gränsen inte alls spatial. Ta barnaga: i länder där det är förbjudet är en förälders örfil en offentlig angelägenhet oavsett om det sker hemma eller på Ica; i länder där det är tillåtet är den en privatsak, oavsett var den sker.

Den privata sfären är helt enkelt ingen plats, utan bara de handlingar vi tycker är fredade från statens insyn, i våra samhällen exempelvis sex och fest. Men det som sker under sex och fest upphör att vara privat så fort det bryter mot lagen.

Det är därför den konservativa oppositionen i Finland är så glada över klippen. För dem låter det som att någon i klippet pratar om ”mjölgänget” och att det ”känns bra” att ”testa”. Kokainbruk är förbjudet i Finland och därför aldrig en privatsak, även om det sker på fest.

Men kanske är inte heller en fylla statsministerns ensak. Alkohol är en dålig drog för en beslutsfattare: ruset är så långsamt, återhämtningen så lång. Under flera timmar är man oförmögen att göra något för landets bästa. Det är en sak att ha rätt till privatliv, kanske en annan att ha rätt till långa garanterat oavbrutna sjok av privat tid.

Där har ”mjölet” med sina 30-minutersrus åtminstone en fördel."