" ”Paparazzin slog till: de strama tajtsen smiter åt Sanna Marins topptränade rumpa.”

Den rubriken, och bilden, publicerade Finlands värsta skvallerblaska Seiska tidigare i sommar. Alla seriösa medier var snabba med att fördöma tilltaget som dumt, smaklöst och förlegat.

Men kanske skickade de också ett stilla, halvt undermedvetet tack till landets enda paparazzi som lurpassat på statsministern i Helsingfors centrum.

För det är långt ifrån bara skvallerblaskor som intresserar dig för Sanna Marins person.

Mönstret är bekant: Sanna Marin gör något, eller bara existerar och har en kropp, så säger någon något plumpt om henne i sociala medier, varpå många andra skrider till hennes försvar och säger att man aldrig skulle uttala sig så om en manlig politiker.

Ibland tar sig debatten över viken till Sverige, som när Marin poserade i en modetidning i kavaj utan skjorta eller när hon klubbade till 04 på morgonen med kändisar trots att hon dagen innan träffat en covid-smittad kollega.

Eller som i torsdags, när filmklipp där Marin dansar vilt och spexar framför kameran började spridas i sociala medier. Filmerna kommer från en privat fest, även den här gången i sällskap med finländska kändisar, och andra festdeltagare hörs ropa saker som skulle kunna tolkas som drogreferenser. Oppositionspolitiker uppmanade statsministern att ta ett drogtest och på en presskonferens försäkrade Marin journalisterna om att hon inte använt droger, bara alkohol.

Men kommentarerna om hennes utseende tenderar att ta fokus ifrån hennes roll som betydande makthavare, inte bara i Finland utan också här i Sverige.

När Sanna Marin och hennes parti Socialdemokraterna i år bytte från att ha varit långvariga motståndare av ett finskt Nato-medlemskap till att driva frågan om ett snabbt inträde ledde det till den viktigaste förändringen i finländsk – och svensk – utrikespolitik på 2000-talet. Som SvD skrivit om tidigare var Finlands beslut att ansöka om medlemskap i Nato avgörande när Sverige valde väg. Men vem är politikern Sanna Marin?

– I Finland har politiker traditionellt varit väldigt fokuserade på sakfrågor och till och med haft en tråkig framtoning. Marin förnyar statsministerinstitutionen och bryter gränser, säger Anu Kantola, professor i kommunikation vid Helsingfors universitet.

Socialdemokraten Sanna Marin leder en koalitionsregering där även Centern, De gröna, Vänsterförbundet och Svenska folkpartiet ingår. Hon tillträdde sin post i december 2019, efter att föregångaren Antti Rinne fått avgå i sviterna av en numera bortglömd poststrejk. Sedan kom covid-19 och Rysslands anfall mot Ukraina och Marin visade det lugn och ledarskap som finländarna längtade efter i svåra tider.

Marins regering – där alla partiledare är kvinnor och fyra av dem är under 40 år – är landets populäraste på åratal, även om Moderaternas systerparti Samlingspartiet leder stort i opinionsmätningar.

I flera intervjuer har hon fått frågan om hur makten känns. Kanske ställs den för att hon vid tillträdet var världens yngsta statsminister. Kanske för att hon berättat att hon var den första i sin familj som tagit studenten.

2020 frågade DN:s Philip Teir om hon hade klassresenärens känsla av att alltid vara ”kusinen från landet” när hon befann sig i ett pampigt rum och fick svaret: ”Nej, inte alls.”

Och så sa Sanna Marin något som gjorde intryck:

”Det beror på att jag inte tänker på mig själv. Jag tänker inte hela tiden på hur just det här känns för mig. Det är irrelevant. Det här är ett förtroendeuppdrag. En dag kommer någon annan att ha det och just nu vill jag bara sköta jobbet så bra som möjligt medan jag kan.”

Klipp till 2022 och Sanna Marins Instagram, där hon numera har över 750 000 följare, nästan fyra gånger så många som Magdalena Andersson. Jag har följt Marins karriär sedan hon kom in i riksdagen 2015 och uppfattade henne då som en kompetent och bestämd politiker, men kanske inte som någon som går igenom rutan.

Under det senaste halvåret kan man ana en förändring i hennes flöde. Bland annat har Marin publicerat en serie med fyra bilder och ett videoklipp där hennes hår blåser i vinden och solen skiner i hennes ansikte. Inget politiskt budskap finns klistrat på bilderna, bara texten ”Sommarvind”.

När Sanna Marin poserar bredvid Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj iklädd en svart t-shirt ser hon ut som en actionhjälte redo att slå Putin sönder och samman.

I tidskriften Ulkopolitiikka sa Marin nyligen att sociala medier är ett ”oerhört viktigt” sätt att kommunicera om politik med vanliga människor.

– Hon lägger upp fler närbilder på sitt ansikte och färre typiska politikerbilder som visar en grupp människor på möte. Selfiesarna får fler likes så jag tolkar det som en medveten ändring, säger kommunikationsexperten Katleena Kortesuo.

Kortesuo menar att Marin gör klokt när hon använder sitt utseende för att skapa en positiv bild av sig själv.

– Studier visar att fotogeniska personer har högre förtroende i substansfrågor. När en person är bra på en sak förväntas hon också vara bra på annat.

Det finns en kritik som menar att Marins uppdateringar gör ett oseriöst intryck, men den kommer enligt Kortesuo från politiska motståndare som ändå aldrig skulle rösta på Socialdemokraterna. Enligt henne har Marin mer att vinna, men inte så många potentiella väljare att förlora, om hon fortsätter med sin lediga stil på Instagram.

Är hon Finlands Ebba Busch, frågar mina svenska kollegor. Och visst, de båda partiledarna har det gemensamt att de trivs på bild och på fester med influerare.

Men politiskt står de på helt motsatta sidor, och i Marins flöde är tydliga politiska utspel mer sällsynta än hos Busch.

Det finns också en helt annan punkt där Sanna Marins Instagram-närvaro skiljer sig från svenska toppolitikers. Marins 4-åriga dotter syns aldrig på bild. Inte ens bakifrån, sättet som bland annat Annie Lööf använder för att posta halvanonyma bilder på sina barn och skapa en mammaimage.

Här följer statsministern en finländsk tradition, enligt kommunikationsprofessor Anu Kantola.

– Att hålla sitt barn utanför offentligheten är ett tecken på den försiktighet som varit typisk för finländska politiker.

Det händer att Marin postar en bild med sin man, företagskonsulten Markus Räikkönen, när de är på hockeymatch eller på väg till en rockfestival. De träffades som 18-åringar och har alltså varit tillsammans halva livet. På Instagram är statsministerns liv arbete och fest, inget familjemys.

Den berömda skinnjackan var också med på den hittills kaxigaste videon.

Den berömda skinnjackan var också med på den hittills kaxigaste videon. Foto: Paul Wennerholm/TT

I Sanna Marins flöde syns inga spår av den tillkämpade folklighet som Josefin de Gregorio hittade på Magdalena Anderssons Instagram i SvD:s serie om partiledare på sociala medier. Sanna Marin försöker inte vara som en av oss. Hon är en rockstjärna.

Jo, förstås: en tajt svart skinnjacka. Den har hon matchat med korta jeansshorts på festival och med svarta långbyxor när hon mötte Magdalena Andersson i Stockholm i våras.

Nyligen kommenterade Marin sitt klädval i en damtidningsintervju och påstod att det inte var något noga övervägt beslut. Hon hade trott att presskonferensen skulle hållas inomhus, men det blev utomhus och skinnjackan var det ytterplagg hon hade med sig.

”Jag klär mig som folk i min ålder klär sig”, sa hon till tidskriften Anna i ett försök att spela ner betydelsen av plagget.

I samma intervju berättade hon att hon börjat träna mer under tiden som statsminister för att orka bättre med jobbet, och hänvisade till en av företrädarna, Samlingspartiets Jyrki Katainen, som även han började idrotta under sin tid vid makten.

Den berömda skinnjackan var också med på den hittills kaxigaste videon som Sanna Marin postat på Instagram stories.

I den var hon visserligen i lekparken, men kameran vändes inte mot dottern utan mot statsministern, som hängde från räcket och gjorde fyra pull-ups i rad. Inte ens träningsklädd, bara som något hon gjorde utan närmare eftertanke.

”Jag borde ha filmat de första fem. De här var redan tyngre”, skrev hon."