"Den apokalyptiska video Donald Trump släppte efter FBI:s räd mot hans hem i Florida, Mar-a-Lago, får mig att tänka på naivare tider. Det fanns en period under den amerikanska presidentvalskampanjen 2016 när den första impulsen hos många hade varit att håna och förlöjliga en produkt som den fyra minuter långa filmen – sannolikt att betrakta som en slags kampanjvideo för Trump.

De svartvita bilderna där regn sveper genom grodperspektiv på elledningar och oljetorn medan Trumps tydligt sorgsna stämma låter meddela att ”vi är en nation som håller på att misslyckas” medan lika olycksbådande som burkigt åskdunder rullar fram i fonden. Elpriserna är lika höga som inflationen och bristen på olja gör att USA – detta en gång great rike – kryper för Venezuela. Sedan två år tillbaka respekterar världen inte USA. Nationen har blivit ett skämt.

Att Trumps självinsikt är lika låg som analysförmågan hos dem som fortfarande 2021 avfärdade hans angrepp på demokratin med mysbyxteorier är välkänt. Problemet, vilket gör detta till det värsta stycke Trump-propaganda vi har sett, är tajmingen. Tillståndet för dagens amerikanska samhälle.

Amerikanska kampanjvideor har en tradition av att pendla mellan strängmusiksocker strött över vajande stjärnbanér och attacker på motståndaren. En klassiker är Lyndon B. Johnson-kampanjen 1964 som zoomar in i ett flickebarns öga där vi ser en atombombsexplosion. ”Vi måste älska varandra, eller så måste vi dö”.

Richard Nixons ”lag och ordning”-video från 1968, ett potpurri av upplopp och demonstrationer med obehagliga psykedeliska ljud, står inte långt efter.

Det är till filmer som dessa Trumps video sällar sig. Men i ett läge där man har större anledning att oroas över konsekvenserna för USA. Trumps ödmjukhet, det faktum att han ser mindre ut som en frammejslad diktator, och mer som den gamla man han är, ger kalla kårar.

När Trump förlöjligade sjuka och attackerade pressen så gjorde han det från en position av spelad styrka. Här förenar han sig, sin kropp och sitt tillstånd, med det Amerika som är på knä. Han spelar på sina sympatisörers upplevelse av att USA är ett sårat djur. En plats där Demokraterna har politiserat departementen och där pressen inte är fri. Där det fria ordet har tystats (klipp till Trumps inaktiverade Twitter-konto). Han talar om att vara ”under belägring”.

Att amerikanska reklamfilmer (politiska och andra) samspelar med Hollywoods genregrepp är ingen nyhet. Trumps video för med sina solglasögonprydda agenter i första klippet tankarna till konspirationsthrillers. Men tv-tittaren kommer också att tänka på den aktuella tv-serien ”The boys” (Amazon Prime). Serien har skickligt gjort parodi på dagens USA, ner till drift med Trumps kampanjmöten. Sedan har utvecklingen blivit allt mörkare, och sättet som serien skildrar hur och när narcissistiska sociopater i maktposition blir som farligast är tyvärr kusligt på pricken.

Att släppa videon – troligtvis förberedd för ett sådant här ögonblick, då den ska ha maximalt polariserande genomslag – direkt efter räden är ett snilledrag av Trump: Budskapet är inte bara det som följer när filmen tonar från svartvitt till färg och musiken från moll till dur – att USA med Trump kan bli great igen. Det är också att ”de ger sig på mig, och därmed på er. På USA.” Efter räden twittrar tongivande Trump-anhängare om krig och representanthusets republikanske minoritetsledare Kevin McCarthy påstår att justitiedepartementet har blivit ”ett politiskt vapen”.

Videons avslutande budskap – ”the best is yet to come” – ska sannolikt tolkas som att Trump snart meddelar sin kandidatur till valet 2024. Och den som vill håna de apokalyptiska brösttonerna eller förlöjliga mysbyxorna denna gång ska minnas att vi nu har bevis för att starka suggestiva känslor från Trump tillsammans med ett Republikanskt parti i fritt fall redan har lett USA till tröskeln av statskupp en gång.

Fast nu är USA mer polariserat – och Trump-anhängarna lika apokalyptiskt radikaliserade som videon."

Hynek Pallas är författare och medarbetare på Expressens kultursida.