"Utåt är enigheten stor. Men tisdagens energiöverenskommelse är långtifrån så hård som EU-kommissionen ville. Bakom kulisserna muttras det återigen högljutt över Tysklands gasberoende – med just Tysklands agerande under eurokrisen i färskt minne.

Det ska sparas i de europeiska energiladorna. EU-länderna kom på tisdagen löst överens om att försöka minska på energikonsumtionen med 15 procent under de närmaste åtta månaderna, och därmed förbereda sig på att Ryssland kan dra åt gaskranarna ännu mer. Beskedet kommer kort efter att Gazprom återigen strypt flödet i gasledningen Nord Stream I och samtidigt som priserna på naturgas rusar.

Skulle president Vladimir Putin stänga av flödet helt skulle EU-kommissionen formellt utropa ett slags energinödläge, och då skulle energiransoneringen inte längre vara frivillig utan ett tvång. Men då måste alla först gå med på det – och då kan den idén falla.

De 27 energiministrarna lovade att göra sitt bästa – men vägrade att göra energisparandet obligatoriskt, som EU-kommissionen, som låg bakom förslaget, hade velat.

Långt ifrån alla EU-länder är sugna på att sätta sin energikonsumtion och därmed sina industrier på sparlåga, och riskera ännu högre energipriser och inflation.

Spanien och Portugal, som köper mycket litet rysk gas och efter flera år med pandemi och ekonomisk kräftgång inte vill dämpa återhämtningstakten, sade inför ministermötet i Bryssel att de inte ska behöva energiransonera bara för att Ryssland stoppar gasflöden till andra länder.

Polen, Grekland, Cypern, Malta, Tjeckien och Irland, till exempel, vägrade gå med på obligatoriskt energisnålande av princip – de vill inte att energibeslut centraliseras till Bryssel och EU-samarbetet.

Sverige stack inte ut med nåt eget krav – toppmötet hade redan ändrat förslaget till att inte vara bindande, och Sverige skakade hand på det.

Inbakat i sparförslaget finns också möjligheten för de länder som får akut brist på energi att be sina grannar om att ta lite av deras.

Cypern, Malta och Irland påpekade subtilt att de inte kan leverera energi till andra EU-länder, nödläge eller ej, eftersom de är öar och inte har några ledningar till andra länder.

De tre baltstaterna, som fortfarande är uppkopplade till ryska gasledningar, ville också ha undantag så att de under hösten kan öka, inte minska, sina energiinköp från annat håll.

Ungern sade tvärt nej till alltihopa, och var det enda EU-land som inte ens ville förbinda sig till att ”göra sitt bästa”.

I korridorerna i Bryssel, när mikrofoner och diktafoner stängts av, medger diplomater att EU-kommissionens energisparplan sågas för att den verkar skräddarsydd för att hjälpa ett enda land – Tyskland, som är gravt beroende av rysk gas, inte minst sedan landet för ett årtionde sedan beslutade att stänga sina kärnkraftverk.

Det är för att rädda Tyskland som alla andra snällt måste spara i sina lador, lyder ett klagomål.

Inte minst i länder som under finanskrisen för ett tiotal år sedan tyckte att just Tyskland inte visade tecken på solidaritet gentemot dem är kritiken stor.

– Till skillnad från andra länder har vi inte levt över våra tillgångar vad gäller energi, sade Spaniens energiminister Teresa Ribera syrligt i förra veckan, i ett uttalande med tydligt adressat i Berlin.

Under höjden av finanskrisen – då Grekland, Cypern, Irland och Portugal, och så småningom även spanska och italienska banker fick räddas från bankrutt med enorma krispaket – föreläste tyska ledare för de skuldsatta nationerna om vikten att inte leva över sina tillgångar.

I dag är det i stället tyska politiker som måste förklara varför man levt loppan på rysk gas.

– I stället för att säga åt Tyskland att inte stänga sina kärnkraftverk så låter man dem stängas, men när energin sedan tar slut i Tyskland så ska den i stället att tas från oss, som varit förberedda, sade Ungerns premiärminister Victor Orbán i ett tal i helgen.

Säkert var det viljan att visa upp en enad, beslutsam front gentemot Ryssland som gjorde att EU:s energiministrar ändå på tisdagen lyckades rösta fram ett ja till energisparplanen, om än helt på frivilligbasis.

Tysklands smala lycka är dessutom att de övriga länderna i EU, särskilt euro-länderna, mycket väl vet att den gemensamma valutans framtid ligger i Tysklands händer. Landet är fortfarande unionens ekonomiska lokomotiv."