" Den 25 juli 1956 när Andrea Doria närmade sig kusten i Nantucket, Massachusetts, på väg till New York, kolliderade hon med den östgående M/S Stockholm ur Svenska Amerika Linien i det som blev en av historiens mest ökända sjöolyckor. Hon träffades i sidan, blev övertung och började genast att få kraftigt slagsida åt styrbord, vilket resulterade i att hälften av livbåtarna blev oanvändbara. Den därav följande bristen på livbåtar kunde ha resulterat i betydande förlust av liv, men fartygets tekniska konstruktion gjorde att fartyget höll sig flytande i över 11 timmar efter ramningen. Besättningens goda uppförande, förbättrad kommunikation och snabba insatser av andra fartyg avvärjde en katastrof liknande Titanics 1912. 1 660 passagerare och besättningsmedlemmar räddades och överlevde, medan 46 personer omkom.

Den evakuerade lyxkryssaren kantrade och sjönk följande morgon. Denna olycka är fortfarande den värsta maritima katastrofen som inträffat på amerikanskt vatten sedan S/S Eastland förliste 1915.

Andrea Doria var ett för sin tid mycket säkert fartyg, med bland annat dubbla skrov och 11 vattentäta avdelningar. Dock visade det sig vid jungfruresan att hon var känslig för stora vågor, speciellt när bränsletankarna var nästan tomma, som i slutet av resorna. Vid första ankomsten till USA hade hon 28 graders slagsida efter ha passerat en storm. Andrea Doria hade livbåtsplatser till alla ombord (det hade inte alla fartyg vid den tiden), men hälften av livbåtarna kunde inte sjösättas om skeppet hade slagsida på mer än 15 grader. Detta skulle visa sig ödesdigert vid olyckan 1956.