" Strypt tillgång på rysk gas pressar EU:s enighet till det yttersta. Till vintern står ransonering för dörren. Resultatet riskerar bli att stödet för Ukraina faller samman.

Kvicksilvret har dallrat runt 35–40 grader i stora delar av Europa, men samtidigt tornar vintern upp sig, mörk och kall vid horisonten. Just nu är det osäkert om gasen kommer att räcka. Speciellt om Ryssland stänger kranen. Därför uppmanade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i onsdags medlemsländerna att minska sin gaskonsumtion med 15 procent.

– Med stark organisation, solidaritet och enighet kan vi ta oss igenom alla slags kriser.

Frågan är hur ransonering påverkar den enigheten. Mellan 50 och 125 miljoner européer har inte råd med tillräcklig uppvärmning. Simone Tagliapietra, energi- och klimatanalytiker på tankesmedjan Bruegel, uppskattar att flera centraleuropeiska länder vars ekonomier och uppvärmning är avhängig gas nu kommer att behöva minska sin konsumtion med så mycket som 49 procent.

– Det krävs folkligt engagemang för att stå upp mot Rysslands utpressning, men efter hundrafemtio dagar med krig är det svårt att uppbåda.

Kan man säga att européernas inställning till en bister vinter kan bestämma krigets utgång och EU:s framtid?

– Så kan man säga. Det här är en kritisk prövning för unionens politiska enighet.

Sedan Rysslands invasion av Ukraina i februari har det talats om gas som ett europeiskt vapen. EU-länder importerade förra året rysk gas till ett värde av omkring 440 miljarder kronor, eller cirka 3 procent av Rysslands BNP. Strypt import skulle skada Ryssland avsevärt.

Men relativt snabbt stod det klart att en gasbojkott skulle kosta mer än det skulle smaka. Gasen, visade det sig, var ett ryskt vapen riktat mot Europa.

Den 31 mars meddelade president Vladimir Putin att alla gasköp måste betalas i rubel. Sedan dess har somliga länder (de baltiska staterna, Bulgarien, Polen, Finland och Danmark) vägrat, och fått sin tillförsel kapad, medan andra länder har fått minskade leveranser.

Resultatet är nu ett Europa med energiproblem och risk för splittring. Den italienska premiärministern Mario Draghis avgång öppnar vägen för en ny, mindre Moskvakritisk efterträdare i Rom. En svår vinter kan ge luft under vingarna åt ryska lobbyister i Bulgarien, och få tyska industrier att kräva mer gas. Ungern kör som vanligt sitt eget race och skickade i veckan sin utrikesminister till Moskva för att förhandla ett nytt gasavtal.

– Det här är Rysslands spel, säger Tagliapietra. Att fragmentera Europa genom sin gaspolitik. Men det gäller att inte falla i den fällan och visa upp en enad front.

Europas gensvar vilar på tre ben. Det första är lagring. Målet om 80 procent fulla gaslager till den första november, och enligt EU-kommissionen är de redan fyllda till 64 procent. Den sista andelen går däremot långsamt eftersom värmebölja och torka har ökat konsumtionen, samtidigt som rysk gas nu endast strömmar in till ungefär en tredjedel av den normala takten.

Det andra benet är alternativa energikällor. Där gas används till att producera el har den till viss del ersatts av återstartade kolkraftverk och ny förnybar energi. Men framförallt har unionen och enskilda länder lagt stor kraft på nya gasleverantörer. USA och Qatar har ökat sina leveranser drastiskt, Norge och Storbritannien levererar större mängder och nya avtal har slutits med bland annat Azerbaijan och Algeriet.

Här är problemet att den största mängden gas anländer i flytande form och att det krävs kostsamma och ibland långdragna investeringar i nya anläggningar för att omvandla den till gasform. Litauen har tagit i drift en stor flytande anläggning som täcker stora delar av Baltikums behov, men många andra länder saknar den möjligheten.

Dessutom konkurrerar man om resursen med resten av världen, och måste därför betala dyra pengar för den.

Endast flytande gas kan ersätta nästan hälften av de 155 miljarder kubikmeter gas som Europa årligen importerar från Ryssland.

Men för att komma hela vägen måste även det sista benet till: minskad konsumtion. EU-kommissionen har satt ett mål, men beslutet vilar hos medlemsländerna, vars energiministrar träffas för att diskutera förslaget på tisdag. Somliga länder, som Italien och Tyskland, har redan infört besparingsåtärder.

Men Ian Bond, utrikespolitisk direktör på tankesmedjan Centre for European Reform, är förvånad över att mer inte har gjorts. Han pekar på hur Storbritannien och USA sänkte hastighetsbegränsningar på samtliga vägar 1973 för att tackla oljekrisen.

– Folk kan ta kortare och kallare duschar. Nu är tiden att införa ransonering, för det är inte speciellt kul i den kallaste vintern.

Bruegel räknar att om Ryssland stänger av gasen i juli skulle den ta slut i Tyskland och Polen i januari, i Bulgarien och Ungern redan i november. IMF varnar att en individuell istället för en EU-gemensam respons skulle kunna betyda flera procentenheters minskad BNP.

Så mycket beräknas EU:s länder behöva spara

Landsgrupp Gaskonsumtion Nödvändig åtgärd

Tyskland 43-136 TWh/mån -29%

Spanien, Frankrike, Portugal 53-115 TWh/mån 0

Italien 43-106 TWh/mån -9%

Belgien, Nederländerna, Luxemburg 34-78 TWh/mån -16%

Österrike, Tjeckien, Slovakien, Slovenien 12-34 TWh/mån -27%

Bulgarien, Grekland, Ungern, Kroatien, Serbien 15-37 TWh/mån -49%

Polen 12-26 TWh/mån -28%

Rumänien, Moldavien 5-20 TWh/mån -28%

Estland, Lettland, Litauen, Finland 4-9 TWh/mån -54%

Danmark, Sverige 2-6 TWh/mån -21%

Källa: Bruegel

Men på den här fronten är unionen redan splittrad. Dels skär själva energiinfrastrukturen upp länderna i olika mer eller mindre sammankopplade grupper. Dels skiljer sig länderna åt i deras syn på olika energikällor, och hur resurserna ska användas.

Spanien och Portugal, som till stor del är frånkopplat resten av kontinenten, har redan signalerat att dess industrier och befolkningar inte kan krävas på att bidra med mer. Grekland har också motsatt sig kommissionens förslag och planerar istället för rullande strömavbrott. I Ungern har regeringen, i strid med EU:s klausul om solidaritet, beslutat att landet inte ska dela med sig gas till grannländer om Ungern anser sig behöva gasen själv.

Georg Riekeles, ansvarig för europeisk politisk ekonomi på tankesmedjan European Policy Centre, varnar för att energinationalism nu kan vara på frammarsch.

– Det här är en väldig grogrund för konflikt. Pandemin förde till stor del med en tilltro för det gemensamma, rationella, men nu kommer populismen tillbaks. Det är hög tid att vi antar en inställning av att vi nu befinner oss i en krigsekonomi.

Landet alla håller ögonen på är Tyskland, vars enorma ekonomi stöttar upp flera omkringliggande länder, men också vilar på billig rysk gas. Här har man bland annat infört en marknad för företag att sälja gas vid lägre behov, men trycket ligger på befolkningen att göra mer.

Även grannländer, och deras invånare, skulle kunna behöva göra uppoffringar för att rädda tysk industri. Det säljargumentet kan däremot upplevas som magstarkt för utländska politiker, säger Riekeles.

– Det finns en brist på sympati för Tyskland eftersom de satt sig i det här beroendet av rysk gas. Men om det är Tyskland som behöver gassolidaritet i vinter kan det finnas andra länder som behöver finansiell solidaritet framöver.

För Susi Dennison, direktör för det europeiska energiprogrammet på tankesmedjan European Council on Foreign Relations, är däremot s-ordet en röd flagga.

– Solidaritet är inte hållbart för Europa. Pandemin och flyktingkrisen har visat oss hur europeisk solidaritet kan vara direkt farligt för nationell politik.

Istället menar hon att fokus borde ligga på effektivitet och strategi. Hon pekar på hur en gasledning snabbt färdigställts mellan Bulgarien och Grekland och hur fossilfria energikällor blivit ett sätt att inte bara nå klimatmål, utan även uppnå säkerhet.

– Vad som behövs är tankeledarskap. Hur vi kan hålla kursen för vår klimatagenda samtidigt som vi står upp mot Ryssland.

Fram till februari är gasvapnet laddat. Därefter, menar Nikolai Sitter, professor i statsvetenskap på Central European University och i politisk ekonomi på Handelshögskolan BI i Oslo, är det Ryssland som blir sårbart.

– EU är sårbart nu, men krisen har gjort att unionen nu är på väg mot en grönare energimarknad och säkrare gasmarknad. Om Ryssland stänger av gasen tar det dem sju till tio år att kunna sälja den någon annanstans. Ju mer de använder gasen som ett vapen, desto mer skadar de sig själva.

Bland annat därför förutspår Ian Bond att Moskva inte kommer att vrida åt kranen fullständigt. Trots det lär det bli en tuff vinter – politiskt, ekonomiskt, och personligt – i Europa.

– Men jag säger som Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg: i Västeuropa oroar vi oss för temperaturen, i Ukraina dör folk, säger Ian Bond.

– Våra politiker måste understryka att det pågår ett krig i Europa där vi inte är neutrala. Det kommer att innebära kostnader, men det är bättre än alternativet."