Turkiet, Iran och Saudiarabien har alla gynnats av de nya tiderna. Dels därför att deras strategiska läge mellan väst och öst gjort dem till attraktiva partners både för väst och för Ryssland, dels därför att omvärldens kritik mot deras förtryck av oliktänkande så gott som upphört. Sinnebilden för denna förändring var förstås den amerikanska presidenten Joe Bidens möte i förra veckan med den saudiske härskaren Muhammad bin Salman, som USA fram till krigsutbrottet i februari bojkottade.

Förloraren i denna nya Mellanöstern-giv är framför allt Israel. Innan han flög till Jedda i fredags hade israelerna bönat Biden om mer resolut amerikansk hantering av det iranska atomprogrammet.

”Mr President, utan ett konkret väpnat hot kommer Iran inte att förhandla seriöst”, sade premiärminister Yair Lapid inför den församlade pressen till sin gäst.

Men i Jerusalem förstår man att USA har helt andra preferenser. Dels att återupprätta atomavtalet mellan Iran och stormakterna, det som Donald Trump drog sig ur 2018, dels att inte skapa nya krishärdar intill oljefält och oljetransportleder.

Kriget i Ukraina betydde att USA flyttade ned Irans atomprogram flera pinnhåll på listan över trängande ärenden. I Israel förstår experterna att Iran redan nått dit det strävat. Vilket inte är till en atombomb utan till ett läge där alla komponenterna är klara att sättas ihop: det anrikade uranet, missilen och den tändanordning som skall utlösa fissionen.

Inför valet i november vill ingen av kandidaterna medge att loppet i princip är kört och att Iran trots allt har nått sitt mål

Den iranska ledningen inser att en färdig bomb skulle ådra landet svåra sanktioner. Dess mål är i stället att bli en ”tröskelmakt” där en bomb kan sättas ihop med mycket kort varsel. I Israel är ledande politiker ovilliga att tala om detta. Iran och dess atomprogram är ett av huvudnumren i varje israelisk valkampanj, där nationalistlägrets Benjamin Netanyahu och hans liberala motståndare tävlar om att utfärda varningar och hotelser mot Iran. Inför valet i november vill ingen av kandidaterna medge att loppet i princip är kört och att Iran trots allt har nått sitt mål.

Kriget i Ukraina är slitsamt för Israels ledning också på andra vis. USA är missnöjt med att Israel, liksom Turkiet, vägrat att ansluta sig till sanktionerna mot Ryssland och dessutom hittills vägrat att dela med sig av sin teknologi för att freda Ukrainas civila från ryska bombardemang. Klyftan växer mellan politikerna, som värnar om relationerna till Ryssland, och allmänheten, som överlag tar Ukrainas parti."