Kishi blev känd för sitt exploaterande styre av den japanska marionettstaten Manchukuo i nordöstra Kina på 1930-talet, där Kishi förtjänade sig smeknamnet "Monstret från Shōwa-eran". Kishi tjänstgjorde senare i premiärminister Hideki Tōjōs krigstidskabinett som handelsminister och viceminister för ammunition, och undertecknade krigsförklaringen mot USA den 7 december 1941.

Efter andra världskriget satt Kishi fängslad i tre år som misstänkt klass A krigsförbrytare. Den amerikanska regeringen dömde honom dock inte och släppte honom så småningom eftersom de ansåg Kishi vara den bästa mannen att leda efterkrigs-Japan i en pro-amerikansk riktning. Med amerikanskt stöd fortsatte han med att konsolidera det japanska konservativa lägret mot upplevda hot från Japans socialistparti på 1950-talet. Kishi var avgörande för bildandet av det mäktiga liberala demokratiska partiet (LDP) genom en sammanslagning av mindre konservativa partier 1955, och anses därför ha varit en nyckelspelare i initieringen av "1955-systemet", den förlängda perioden under vilken LDP var det överväldigande dominerande politiska partiet i Japan.

Som premiärminister ledde Kishis felaktiga hantering av 1960 års översyn av säkerhetsavtalet mellan USA och Japan till de massiva Anpo-protesterna 1960, som var de största protesterna i Japans moderna historia och som tvingade honom att avgå i skam.

Nu får vi se om döda män talar eller ej...