Båda var hängivna rasideologer och de bodde samtidigt i Stockholm..

Under 20-talet pågick i svensk media en debatt om rashygien, något som var nära knutet till den för Ottesen-Jensens så viktiga preventivmedelsfrågan. Hon var inte främmande för att steriliseringar av t.ex. människor med funktionsnedsättning[3] skulle kunna ske under tvång, något hon formulerade som att ”man måste skilja mellan rätten att leva och rätten att ge liv”.

Framförallt var det personer med psykiska sjukdomar, funktionsnedsättningar och låginkomsttagare som skulle steriliseras. Argumenten är de välkända om att man för att stärka arten måste slå undan ”fel” människor som man ansåg förökade sig i alltför hög grad. I en artikel i tidningen Brand 1926 ställde hon sig också bakom de svenska rashygienikernas strävanden: ”Rashygienikernas strävande över hela världen kämpa därför för, att allt må göras, som göras kan, för att hindra dessa undermåliga individer från att skaffa avkomma. Detta kräva de i vetenskapens namn.

Alice Olga Constance Wallenberg (/aˈliːs/), ogift Nickelsen, född 4 juli 1858 i dåvarande Kristiania i Norge, död 1 mars 1956 i Skeppsholms församling i Stockholm, var en norsk-svensk donator. Hon var från 1878 gift med finansmannen och politikern Knut Wallenberg (1853–1938). Genom deras donation på 20 miljoner kronor skapades Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse år 1917. Wallenberg var styrelseledamot för Svenska sällskapet för rashygien