" Från första raden i pressummet syntes det tydligt. Turkiets utrikesminister Mevlüt Cavusoglu såg minst sagt nöjd ut.

Bredvid på podiet satt två betydligt mer bistra utrikesministerkollegor, Sveriges Ann Linde och och Finlands Pekka Haavisto och signerade det gemensamma memorandum som till sist fick turkarna att lyfta sitt veto.

Bakom stod Turkiets och Finlands presidenter, Erdogan och Niinistö, Sveriges statsminister Magdalena Andersson och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Varför såg den turkiske ministern så glad ut?

Det korta svaret är att Turkiet har fått igenom sin vilja på en lång rad punkter.

Enligt det avtal som offentliggjordes på tisdagskvällen (och som jag går igenom steg för steg här) har Sverige lovat att hjälpa Turkiet i bekämpningen av PKK, man ska visa ”solidaritet” med Turkiet när det gäller terrorism och inte stödja kurdiska organisationer som PYD/YPG. Sverige förbinder sig även att ”underlätta utlämningar” till Turkiet och ”ta hänsyn” till turkiska bevis och underrättelser i bedömningarna.

Kanske döljer det sig dessutom något mer bakom Anderssons och Lindes formuleringar på pressträffen om att ”Nato hjälpt till” under processen. Exakt hur är i sådana fall oklart, men det har hela tiden spekulerats i att vad Turkiet egentligen varit ute efter är att återigen få köpa amerikanska stridsflygplan, F-35.

Men om det även ligger någon form av amerikansk hjälpande hand – läs vapenaffär – bakom det lyfta vetot vet vi alltså inte i nuläget.

Vad händer nu?

Det allra första är att Natos styrande råd, NAC, enligt Ann Linde kommer att träffas nästa vecka i Bryssel för att ge Sverige och Finland så kallad ”invitee”-status. Det innebär att vi blir ”särskilt inbjudna” ansökarländer och därmed får full access till Natos planering och informationsutbyte.

Det kommer alltså inte att ske under själva toppmötet.

Därefter ska samtliga 30 medlemsländer fortsätta processen där parlamenten ratificerar vår ansökan. Och här kommer nästa möjliga problem.

För om inte Turkiet är nöjda med hur Sverige lever upp till sin del av överenskommelsen, det gäller såväl utlämningar som stöd till kurdiska organisationer, så kan det turkiska parlamentet stoppa Sverige igen.

Det kan förstås alla länder göra, säg Ungern eller vilket som helst av de övriga medlemsländerna.

Det är alltså inte förrän samtliga länders parlamentariker sagt ja som det hela är klart. En process som tros ta åtminstone fram till i vinter.

Men kan Sverige ändå påverka under toppmötet?

Knappast. Framförallt för att vi alltså ännu inte har rösträtt eller ”invitee”-status, men även för att det knappt finns några svenska tjänstemän på plats, som kan delta i förhandlingarna ens i en rådgörande kapacitet.

Mötet i Madrid beskrivs som det viktigaste sedan kalla kriget. Nato håller på att ta fram en ny framtidsstrategi och beslutar om viktiga upprustningar längs den östra flanken, men där har Sverige alltså inget att säga till om. Ännu."