Som ny inom politiken närde jag en förhoppning om att vi som politiska företrädare inte skulle ägna oss åt smuts­kastning eftersom det skadar demokratin och de demokratiska institutionerna.

Jag kommer därför inte att gå i svaromål kring de juvenila tarvligheter som Lorentz Tovatt (MP) ägnar sig åt i sin replik utan endast ägna mig åt själva sakfrågan.

Låt oss ur miljösynpunkt slå fast det faktum som Lorentz Tovatt och hans gelikar inte vill kännas vid – Sveriges netto­utsläpp är endast 6,3 miljoner ton koldioxid­ekvivalenter. Sveriges territoriella utsläpp är enligt Naturvårds­verkets officiella statistik 46,3 miljoner ton koldioxid­ekvivalenter år 2020.

Detta ska ställas mot det samman­tagna upptaget inom markanvändnings­sektorn om cirka 40 miljoner ton koldioxid­ekvivalenter 2020.

Det ger sålunda ett netto­utsläpp från Sverige motsvarande just 6,3 miljoner ton koldioxid­ekvivalenter, vilket i sin tur ska ställas mot de totala globala växthusgas­utsläppen om cirka 59 miljarder ton koldioxid­ekvivalenter.

Sverige kan därför omöjligen ha en direkt och avgörande påverkan på klimatet eller den globala miljön. Detta är fakta – inte klimat­förnekelse.

I vanlig ordning drar Lorentz Tovatt en lans för vindkraften och den förda energi­politiken som hans parti tillsammans med övriga vänster­partier drivit under de senast två mandat­perioderna. Det vill säga mer väder­beroende produktion (vindkraft) och nedläggning av planerbar produktion (kärnkraft).

Argumentationen är att vindkraft är det billigaste alternativet för elproduktion och att kostnaderna sjunker snabbt medan verkens kapacitets­faktorer ökar.

Men det är obekräftade påståenden från vindkrafts­förespråkare och bygger inte på verifierade data.

Vindkraft ger, till skillnad från det Tovatt framför, upphov till behov av mer investeringar i nät, system­tjänster (reaktiv effekt och sväng­massa) och balans­kostnader. Detta inkluderas inte i vindkrafts­förespråkarnas beräkningar.

Den planerbara kärnkraften har däremot genom­gående avsevärt lägre kostnader eller inga alls för detta.

Rapporter och regeringens egen politik visar på att kostnads­nivån för havsbaserad vindkraft är för hög för att den ska kunna byggas ut på marknads­mässiga grunder. Investering i ny kärnkraft är jämförbar med kostnad för havsbaserad vindkraft, men ur klimat­synpunkt är kärnkraft bäst av befintliga energislag.

Påståenden om att ny kärnkraft är för dyr och att ingen vill investera i kärnkraft är sålunda felaktiga. I stället är det politiska mål och den politik som miljöpartisten Tovatt och hans vänster­kompisar står för i form av ”förnybar elproduktion” och lagar och regleringar som hindrar ny kärnkraft.

Svenskt Näringsliv har i sin analys kommit fram till att dagens energi­politiska mål om 100 procent förnybart elsystem blir minst 40 procent dyrare än ett teknik­neutralt och fossilfritt elsystem.

Vad är det för information och fakta som Tovatt sitter på när han tvärsäkert uttalar sig om att ”SD vill alltså tvinga in Sverige på en väg som kommer ge svenska hushåll, företag och industrier permanent högre elkostnader”?

Sverige har i skrivande stund historiskt höga priser och eldade förra året 28 000 ton olja i Karlshamns­verket för att producera el, detta med en politik som skribenten och hans politiska menings­fränder driver.

Jag kommer nu utifrån det uppdrag som jag fått av vår parti­ledning förutsättnings­löst bedöma vilka politiska insatser som är mest effektiva på kort, medellång och lång sikt för att skapa ett långsiktigt konkurrens­kraftigt och tillförlitligt system för energi­försörjning för såväl hushåll som näringsliv.

Jag kommer även att belysa hur den förda politiken med ökat inslag av väder­beroende produktion och därmed ökat behov av utbyggda elnät slår likväl som alternativet till detta. Min ambition är att återkomma med konstruktiva förslag i stället för person­angrepp och floskler.

Elsa Widding (SD)

energi­expert, klimat­debattör och riksdags­kandidat