"Det var ett år in i det som fortfarande kändes som pandemins allra mörkaste dagar, när jag stod i ett hus med vitfrostig gräsmatta utanför och sorterade lådor och lyssnade på NPR. Reportrarna rapporterade från något som lät som en krigszon – i Washington DC.

Det känns onekligen som en evighet sen. Det var före bensinpriser och elpriser och inflation och vaccin och före krig i Ukraina. 6 januari 2021 känns vid det här laget som ännu en blipp i historien.

Men runt tusen vittnen och tiotusentals dokument och arton månader senare lägger nu representanthusets 6:e januari-kommission fram sin undersökning. Vem visste vad när; hur kunde det hända – och vilka ska hållas ansvariga?

Watergate hade en liknande granskningskommission, liksom 9/11, i syfte att slå fast en sanning och se till att inget liknande händer igen. Mycket är annorlunda nu: Republikanerna i representanthuset har bojkottat utredningen och försöker avfärda det som ett politiskt spektakel.

Men detta lär fortfarande bli den mest omfattande utredning som lämnas till eftervärlden.

Den amerikanska demokratins framtid dock kan hänga på mer än vad själva utredningen visar, nämligen på hur väl kommissionen kan berätta historien om hur allt hänger ihop och fortfarande är relevant. Detta kan bara ske, som vi numera vet, genom små effektfulla munsbitar med detaljer som får snurr på sociala medier.

Här är säcken som kommissionen, med sju demokrater och två av sitt eget parti utskällda republikaner ska försöka knyta ihop: Att Trump och hans medarbetare inte bara ljög om valresultatet, utan också ljög medvetet. Att presidenten medvetet uppmanade till och bidrog till ett kuppförsök där demokratin skulle avskaffas och makten behållas med våld.

Republikanen Liz Cheney lägger fram caset som en åklagare, och har redan börjat räkna upp bevisen för det som hon beskriver var Trumps sju steg för att genomföra en statskupp.

Bland annat genom att kalla sina supportrar till Washington DC för att protestera, genom att pressa delstater att stoppa rösträkningen, genom att försöka få sitt justitiedepartementet att ingripa mot ”valfusk”. Trots att hans egen justitieminister upprepade att inget valfusk existerade. Och hur han uttryckte sitt gillande inför att vicepresidenten kanske borde mördas, för att förhindra att han erkände Biden som segrare.

Inga nya stora hemligheter som hållits bakom lyckta dörrar lär avslöjas. Mellan det som videofilmades i realtid och det som säkerhetskameror plockade upp finns en nästan fullständig bild av 6:e januari, liksom vad som ledde fram till den.

Men vittnesmålen utgör dramatiska människoöden och historier som väver samman helheten. Som förhören med förortspappan som efter att ha tillbringat mycket tid på sociala medier trodde att det var livsviktigt att han reste till Washington för att ”ta tillbaka” landet och nu riskerar sextio års fängelse.

Liksom den totala förnedringen och våldet mot poliser som skulle skydda regeringsbyggnaderna. De blev tårgasade och pepparsprejade, de kräktes och de halkade runt i blod. Inklusive vittnesmålen från svarta poliser som möttes av hot och glåpord som gick ut på att de var av en underlägsen ras och därför skulle mördas.

Det är också graverande hur Trumps medarbetare försökte distansera sig när de insåg att de höll på att bli delaktiga i något som kunde ses som ett försök till statskupp. Och inte minst den egna familjen – både Jared och Ivanka Trump förhördes om vad de visste och förstod under de 187 minuter som förflöt innan Trump uppmanade sina supportrar att dra sig tillbaka. Mellan att han sa att de skulle ”fight like hell” och tidigare sagt ”stand back and stand by” till Proud Boys och Oath Keepers; de våldsamma extremistgrupper som visade sig vara ytterst välorganiserade och samlat på sig vapen för just detta tillfälle.

I det som redovisats hittills framgår att både Jared och Ivanka förstod att valet var förlorat när Trumps justitieminister vägrade gå på presidentens linje. De bestämde sig därför snabbt för att flytta till Florida för att rädda det som gick av sina egna rykten. Samtidigt hoppades Trumps anställda på att Jared och Ivanka skulle övertala Trump att ge upp.

Men hur långt kan kommissionen realistiskt nå i landet som nästan helt saknar en gemensam sanning?

En given tittare är nuvarande justitieministern, som ska avgöra om Trump själv bör åtalas. Men att kommissionen skulle nå fram till den knappa minoritet av amerikaner som fortfarande är övertygade om att valresultatet ”stals” från Trump är inte realistiskt. Liksom att Trump skulle bli för besvärande, eller omöjlig, för det republikanska partiet.

Men i all politik finns några lite mer mot mitten som eventuellt går att göra intryck på: I det här fallet kanske en grupp republikaner som ändå tycker att 6:e januari inte var okej, och därmed funderar två gånger inför 2024.

För de mest besvärande frågorna handlar inte om vad som händer i mellanårsvalen i höst. Utan om nästa presidentkampanj och vilken syn kandidaterna – och väljarna –har på vad som faktiskt utgör fria och demokratiska val. Eller om det ens behövs.

Om det aldrig blir några konsekvenser för den innersta kretsen av det som hände 6:e januari 2021, vad händer nästa gång Trump ställer upp, förlorar en rösträkning och blåser i visselpipan för att hans följare ska marschera mot kongressen? Att de står ständigt beredda berättar de själva ofta och gärna – liksom att de nu är ännu bättre rustade."