" Det borde ha varit Blå Tågets "Den ena handen vet vad den andra gör", eller allra helst Ebba Gröns coverversion "Staten & kapitalet", som spelades när Svenskt Näringsliv nyligen valde Jacob Wallenberg till ny ordförande. Textraderna artikulerar den relevanta kritik som i olika tider har mobiliserat motstånd från både höger och vänster när den stora staten och det korporativa näringslivet gjort upp.

För oss som kritiserade från höger, bestod Överheten av dem som gjorde upp om de system som vi andra hade att lyda under men aldrig hade rätt att ändra på. Allt sedan statens och kapitalets uppgörelse i Saltsjöbaden 1938 har avtalets anda fått stå som förklaring till allt i Sverige som ansetts framgångsrikt. Avtalet var i sin tid ett sätt att undvika strejker och motsättningar och nå fred och arbetsro. Men "andan" vilar likväl på att prissättningen sätts ur spel och vågskålarna manipuleras.

Borgerligheten har i perioder (besvärande långa sådana) haft svårt att förklara och försvara marknadens värde. SAF och senare Svenskt Näringsliv (SN) har varit avgörande för att debatten skulle få en tydlig och intellektuellt hederlig liberal röst. Inte minst gällde detta under de två senaste borgerliga regeringarna. Man bjöd motstånd när den första Reinfeldtregeringen, av hänsyn till de fackliga relationerna, underlät att häva arbetsmarknadens rigida arbetsrättsliga regleringar.

SN:s opinionsbildande uppgift är att idogt bemöta och pedagogiskt kritisera varje förslag som betyder att den politiska makten blir större och det fria näringslivet kringskärs. För detta krävs att idégrunden visar sig också i organisationens handlande.

När Svenskt Näringslivs nytillträdde ordförande uttalar sig om äganderätt och marknadsekonomi kommer han även att göra det som delägare i SAS. Det har naturligtvis stått Jacob Wallenberg fritt att äga flygbolag liksom att vara en röst för statligt ägande i ett utdömt sådant. Men som ledare för det fria näringslivet är det av principiella skäl orimligt att vidta räddningsaktioner för ett utdömt statligt bolag.

Ett av Svenskt Näringslivs uppdrag är att förklara och skydda rimliga spelregler för företagen i alla Sveriges kommuner. Man gör det delvis genom att påvisa hur kommunala bolag, med den offentliga ekonomin i ryggen, konkurrerar med och slår ut privata företag. På lokal nivå är detta ett ständigt pågående arbete. Motsättningen mellan det allmänna och det lokala näringslivet blir också ett pedagogiskt exempel på varför kommunalt och statligt ägande är skadligt. Och fel. Då är det avgörande att det fria näringslivets ledare med trovärdighet kan driva kapitalismens intresse framför kapitalisternas. Som man uttrycker det i USA, där det också alltid är aktuellt, pro market, not pro business.

Organisationen Svenskt Näringsliv har en kluven personlighet. Ena dagen sitter man bak lyckta dörrar och gör upp med facket om priset på gemene mans arbetsinsats, för att nästa dag skriva debattartiklar om hur viktigt det är att utbud och efterfrågan får sätta priset. Marknadens förmåga att sätta rätt pris överträffar vida aldrig så effektiva intressegrupper. Huruvida detta dilemma är något som SN:s talrika styrelse på 84 personer är på väg att lösa, är oklart. Men att reda ut och leda i detta är organisationens nya ordförandens främsta uppgift.

Med Svenskt Näringslivs uppdrag att värna det fria näringslivet måste dess ambition vara att en dag kunna avveckla sig själv som part på arbetsmarknaden. I ett marknadsliberalt Sverige, som SN förespråkar, finns ingen prisreglering på vare sig potatis och tvål eller tjänster och arbete. Det blir ett trovärdighetsproblem att verka för en fri ekonomi med fri prissättning om man samtidigt står som garant för centrala löneuppgörelser.

Den kanske viktigaste uppgiften är att ständigt förklara hur och påvisa att välstånd inte är ett nollsummespel. Tvärtom kan välstånd och rikedom växa och komma allt fler till del, men för det krävs frihetliga spelregler. Det betyder att utbud och efterfrågan ska avgöra priserna. Den enskilda ska har rätt att äga och den rätten ska inte kunna kränkas ens av staten. Frihet för tanken ska råda så att innovatörer och forskare finner nya lösningar på gamla problem, eller nya produkter som ger mänskligheten nytta och glädje. Meritokrati ska gälla som princip för att varken kön, ålder, etnicitet eller övertygelse ska ge fördelar eller vara hinder.

Ökat välstånd, och berättelsen om hur det ständigt kan uppstå, är svaret på hur människor kan ta sig ur fattigdom och maktlöshet. Den som blivit rik tack vare kapitalism har ett särskilt ansvar att förklara och försvara den. Den ska inte sätta sig i samma båt som, eller sida vid sida med, staten."