Stockholmsbyråkratiska protokollen, där någon annan alltid sitter på kontrollen

-------------------------------------------------------------------------

Riksdagens protokoll 1973:158 (14-28 december 1973) Protokoll 1973:158. Fredagen den 14 december

Kl. 10.00

Nr 158

Fredagen den

14 december 1973

Den militära underrättelsetjänsten m. m.

§ 1 Justerades protokollen för den 6 innevarande månad.

§ 2 Den militära underrättelsetjänsten m. m.

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 25 angående den militära underrättelsetjänsten m. m,

I detta betänkande hade försvarsutskottet utnyttjat sin initiativrätt till att lämna riksdagen redovisning och vissa förslag med anledning av vad utskottet inhämtat genom sin granskning av den militära underrättelsetjänsten.

I en sammanfattning yttrade utskottet bl. a. följande: "Utskottet slår därefter fast att vårt land så länge det vill upprätthålla ett meningsfullt försvar behöver såväl en underrättelsetjänst som en säkerhetstjänst.

När det gäller underrättelsetjänsten anser utskottet att Sverige utöver diplomatisk rapportering samt forskning, signalspaning och sammanställning av information ur öppna källor behöver en särskild underrättelseorganisation för aktiv inhämtning, av det slag som försvarsstabens särskilda byrå ("IB") representerar.

Vårt land kan inte ta de mycket stora risker och kostnader som det skulle medföra att avstå från denna del av underrättelsetjänsten. Till detta konstaterande knyter utskottet överväganden om vilka allmänna krav som måste ställas på den särskilda underrättelseorganisationen. Dessa krav formulerar utskottet på följande sätt:

Verksamheten skall avse underrättelser av betydelse för rikets yttre säkerhet.

Organisationen ska Underrättelsetjänst vara en del av vårt demokratiska samhälle och verksamhetens inriktning skall stå under löpande kontroll av statsmakterna.

Verksamhet inom Sverige får inte stå i strid med landets lagar och inte vara inriktad på uppgifter som ankommer på polisen.

Verksamheten skall vara effektiv och bedrivas under omdömesgill ledning. Sekretesskravet måste beaktas.

Avslutningsvis anser utskottet beträffande den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen att de frågor som utskottet har berört bör bli föremål för ett fördjupat studium. Formerna för sådana överväganden bör beslutas av regeringen.

Nr 158

Fredagen den

14 december 1973

Den militära underrättelsetjänsten m. m.

Utskottet hemställde

Att riksdagen godkände de allmänna krav på den särskilda organisationen för inhämtning av underrättelser som utskottet angett att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen.

I ett särskilt yttrande hade herrar Petersson i Gäddvik (m) och herr tredje vice talmannen Virgin (m) bl. a. anfört att åt en särskild juristkommission borde anförtros att granska den hemliga underrättelsetjänsternas verksamhet inom landet före år 1970 samt att utreda händelseutvecklingen under år 1973.

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Försvarsutskottet tog i slutet av oktober på sig att göra en särskild granskning av den militära underrättelsetjänsten. Skälet var att den s. k. IB-debatten hade rest många frågetecken, av vilka flera — men inte alla — gällde utskottets ansvarsområde.

Vi har på de första sidorna i betänkandet angivit de frågor som debatten i huvudsak har kretsat kring och pekat på de sex frågor som vi har ansett falla inom försvarsutskottets kompetensområde.

Arbetet blev en sorts underrättelseverksamhet, och det passar bra att beskriva arbetet i sådana termer. Utskottet hade att inhämta, samla och värdera informationer om underrättelsetjänsten, och det blev ganska snart klart att det också fanns anledning att delge riksdagen vissa resultat och förslag.

Som framgår av avsnittet "Arbetets bedrivande" i vårt betänkande har det varit en mycket intensiv arbetsperiod.

Prioriteringar gjorde att utskottet inte hann med att djupgranska verksamheten före 1970, dvs. före det gränsdragningen är 1969 skedde mellan polisen och den militära underrättelsetjänsten.

En sådan granskning måste vara mycket tidskrävande. Man kan naturligtvis diskutera hur mycket man bör utreda av det som varit.

Inrikes avdelningen inom särskilda byrån upphörde ju i och med att säkerhetspolisen övertog inrikes avdelningens uppgifter.

Vi har funnit att vårt land behöver både en underrättelsetjänst och en säkerhetstjänst så länge vi vill ha ett meningsfullt försvar.

Vi har också funnit att i underrättelsetjänsten måste ingå en särskild organisation för aktiv inhämtning av det slag som försvarsstabens särskilda byrå representerar.

Vi har formulerat några allmänna krav som vi tycker att man måste ställa på en sådan verksamhet. Vi har gått igenom de kontakter med andra länders underrättelseorganisationer som finns och vi har konstaterat att underrättelsetjänsten inte bedrivs på ett sätt som strider mot vår alliansfria utrikespolitik.

Vi har också kunnat konstatera att det inte finns någon hemlig budget för särskilda byrån, dvs. att den militära underrättelsetjänsten endast arbetat med pengar som har anvisats av riksdag och regering på vanligt sätt.

Vi har särskilt noga, för tiden efter 1969, gått igenom de allvarliga påståenden som gjorts om att den hemliga underrättelsetjänsten på något sätt har bedrivit partipolitik för socialdemokratiska partiets räkning.

Vi har inte funnit något stöd för de påståendena. För tiden efter 1969 är vi säkra på att det inte har skett, för tiden dessförinnan har vår granskning inte gett något stöd för sådana påståenden, men vi har inte heller kunnat bedriva granskningen så ingående att alla påståenden i sådan riktning kunnat kategoriskt vederläggas.

När det gäller gränsdragningen år 1969 mellan polisen och den militära underrättelsetjänsten så tilldrar sig ju en viss person, Gunnar Ekberg, särskilt intresse. De uppgifter som särskilda byrån fick in från honom lämnades vidare till polisen. Vi har hört rikspolischefen flera gånger i den frågan gällande sammanhang i Östekonomiska Byrån.

Jag har hört frågan varför det inte också finns en Västekonomisk Byrå, och svaret är lätt att ge. Det är så väldigt mycket lättare att få informationer, sammanställningar och statistik beträffande de länder som har öppna samhällsskick att man inte har behövt en motsvarande organisation.

När den här stiftelsen kom till var det ett viktigt skäl att man ville underlätta och förbättra vårt handelsutbyte österut.

Östekonomiska Byrån finns, och den skall naturligtvis vid behov utnyttjas av försvaret lika väl som av andra statliga myndigheter och av näringslivet.

Den är ett fackorgan som inte ingår i det militära försvaret, den är inte i första hand ett försvarsintresse och den bör inte vara organisatoriskt knuten till försvaret. Det har vi konstaterat i vårt betänkande.

Herr talman! Alla punkter som utskottet har redovisat när det gäller den särskilda underrättelseavdelningen i fortsättningen bör enligt vår mening studeras mera ingående än det har varit möjligt för utskottet. Det är dock regeringens sak att bestämma hur det skall gå till.

Utskottet hemställer att riksdagen ska godkänna vissa allmänna krav på den hemliga underrättelsetjänsten och dessutom anmoda regeringen att titta närmare på de frågor som utskottet har aktualiserat i avsnittet om den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen.

Herr Talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Se dokument https://www.riksdagen.se/.../riksdagens-protokoll.../html