" Kan statliga myndigheter eller lagstiftare motverka att falsk information sprids? Det är en fråga som fått stor betydelse i amerikansk samhällsdebatt efter att Donald Trump vann presidentvalet 2016. En tolkning av hans valseger, som sedan vann gehör inom den politiska vänstern och i en del dominerande massmedier, var att ”rysk propaganda” förklarade att Trump samlade så många väljare i de delstater som avgjorde valet.
I slutet av april i år meddelade det amerikanska regeringsorgan som svarar för ”hemlandets säkerhet” (Department of Homeland Security) att man skapat ett Disinformation Governance Board med uppdrag att granska och motverka falsk information. Initiativet blev mycket uppmärksammat i konservativa medier. En högerprofil skrev på Twitter att han inte förstod hur demokraterna tänkt, eftersom det nya regeringsorganet om två år kan sortera under en återvald president Donald Trump.
Redan i mitten av maj hade regeringsorganet avskaffats på grund av kritiken, berättade Washington Post i en artikel som kritiserade det inträffade. Sam Adler-Bell i New York Magazine konstaterade att den vänsterliberala besattheten vid ”desinformation” inte hjälper i den pågående idékampen mellan vänster och höger. Ett skäl är, menar han, att regeringsföreträdare alltid – oavsett vem som sitter i Vita huset – är professionella lögnare. De ljuger i den nationella säkerhetens intresse. Adler-Bell skriver att den vänsterliberala maktsfären genom att fokusera på ”falsk information”, har avstått från självkritik. Vänstern har därmed inte sett skälen för väljare att rösta på Trump, utan betraktar dem bara som lurade.
Joseph Bernstein har i en fyllig essä i Harper’s Magazine skrivit om den storindustri som skapats kring ”falska nyheter” och den kritik som inte minst riktats mot de teknologijättar som i USA kallas Big Tech. Den relevanta fråga Bernstein ställer är om allmänheten verkligen är så lättlurad.
I förra månaden arrangerade University of Chicago konferensen ”Disinformation and the erosion of democracy” med Barack Obama som huvudtalare. Sam Adler-Bell konstaterade syrligt att om man samlar vänsterns ledande företrädare så de kan bestämma vad som är sant och bör vara tillgängligt för allmänheten, så blir effekten snarast att man illustrerar deras legitimitetskris. Det leder till misstro och cynism snarare än till verkliga lösningar.
Ett inlägg i debatten kom i en krönika av Thomas J Balch i Washigton Post. Han presenterar sig själv som engagerad abortmotståndare och motståndare till Donald Trump. Han instämmer med Elon Musk att Trump inte borde förbjudits skriva på Twitter. Balch citerar vidare president Thomas Jefferson som slog fast att åsiktsmisstag ska tolereras om det finns möjlighet för kritik av dessa. Även den romerske poeten Juvenalis åkallas av Balch, i frågan: Quis custodiet ipsos custodes? Vem vaktar väktarna?
Att begränsa fredliga protester och offentlig debatt är att ta en stor risk i en demokrati. "