" Kriget i Ukraina har satt ljuset på kärnvapenhotet. Finns det risk för att Putin trycker på atombombsknappen? Eller kan mindre kärnvapenladdningar användas på slagfältet?

DN ställde frågorna till Pavel Podvig, en av världens främsta experter på ryska kärnvapen.

– När man diskuterar om, hur och varför kärnvapen skulle användas i Ukraina – och vilken slags bomb det skulle handla om – är det viktigt att komma ihåg att kärnvapen i princip inte har någon militär användbarhet. Syftet med kärnvapen är att döda en massa civila, säger han.

Under ett antal år har kärnvapenhotet varit en avlägsen fråga. Rapporteringen om kärnvapen har handlat om abstrakta nedrustningsförhandlingar, och om enstaka muller från Nordkoreas bisarre diktator.

Men så startade Ryssland sitt invasionskrig i Ukraina. I president Vladimir Putins tv-sända krigsförklaring den 24 februari underströks hotet om kärnvapen:

– Ryssland av i dag är en av de starkaste kärnvapenmakterna (...) ingen behöver tvivla på att en möjlig angripare kommer att besegras och drabbas av ödesdigra konsekvenser, sade den ryske presidenten.

Tre dagar senare höjde Putin beredskapen för landets kärnvapenförband.

Sedan dess har kärnvapnen funnits ständigt närvarande. Både i ledarnas retorik och i militära experters utsagor. Delvis också i handling.

Den 20 april testade Ryssland en ny interkontinental robot som kan bära kärnvapen. Vladimir Putin sade i ett tv-tal att syftet med det nya vapnet är att få dem som hotar Ryssland att ”tänka till två gånger”.

Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov anser att Ukraina riskerar att provocera fram ett tredje världskrig och säger samtidigt att hotet om kärnvapen ”inte bör underskattas”.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj varnar för att Vladimir Putins Ryssland kan komma att använda kärnvapen i Ukraina.

Och i radions ”Godmorgon världen” talar en svensk officer om taktiska kärnvapen som en del av förväntad eskalering av krigföringen.

Pavel Podvig är ryss och utbildad vid elituniversitet Moskvas Institut för fysik och teknologi (MIPT). Men de senaste åren har han arbetat utomlands, och han är mycket kritisk till kriget i Ukraina: ”Ett brott, ett misstag, en dumhet, landsförräderi, allt i samma förpackning”.

- Men jag bryr mig om Ryssland och jag hoppas jag är välkommen dit, tillägger han.

Pavel Podvig följer den här utvecklingen på nära håll. Han har forskat om de ryska kärnvapenstyrkorna i över tre decennier och betraktas som en världsauktoritet inom området. Pavel Podvig är knuten till FN:s forskningsinstitut om kärnvapen, Unidir, som är baserat i Genève.

Podvig tycker att diskussionen om möjliga kärnvapen i Ukrainakriget i mångt och mycket har fel fokus.

– I det här sammanhanget leder det fel att tala om ”taktiska” kärnvapen. Taktiska vapen används för att uppnå ett militärt mål, som att slå ut ett hangarfartyg eller stoppa en stridsvagnskolonn. Men det finns inga sådana militära hinder för Ryssland i Ukraina, och skulle det ha funnits hade det inte behövts kärnvapen för att angripa dem.

– Så i detta fall behövs inget förled som ”taktisk”. Kärnvapen är kärnvapen. Och om sådana vapen skulle användas i Ukraina så skulle syftet vara att döda en massa människor.

Hur stor är risken att Ryssland tar till kärnvapen i Ukrainakriget?

– Tröskeln för ett kärnvapenangrepp är fortsatt hög. Den främsta förklaringen är de omständigheter som jag nämnde: det finns inga militära motiv att använda kärnvapen i den typ av krig som förs i Ukraina.

– Men det betyder inte att risken inte existerar. Även en mycket hög tröskel kan plötsligt visa sig vara otillräcklig. Det beror på hur kriget utvecklar sig. Jag vill ogärna spekulera i scenarier, men en direkt konfrontation mellan Nato och Ryssland skulle ju öka risken väsentligt.

Sovjetunionens ledare Nikita Chrustjtjov (längst till höger) skålar med de amerikanska senatorerna William Fulbright (längst till vänster) och Hubert Humphrey. I mitten FN:s generalsekreterare U Thant. Året är 1963 och platsen FN-högkvarteret i New York. USA och Sovjetunionen har kommit överens om att begränsa antalet provsprängningar av kärnvapen.

Många jämför dagens högspända läge med det som rådde under Kubakrisen för 60 år sedan, då USA och dåvarande Sovjetunionen var ytterst nära en konfrontation med kärnvapen.

En modell av världens hittills största atombomb, ”Tsarbomben” som spängdes över ögruppen Novaja Zemlja i Norra Ishavet år 1961. ”Tsarbomben” vägde 27 ton och var mer än 3 000 gånger kraftigare än bomben som fälldes över Hiroshima.

Modellen finns i det federala atomforskningscentret i Niznij Novgorod.

Jag frågar Pavel Podvig hur han ser på situationen i Ukraina i dag jämfört med Kuba 1962.

– När man pratar om tonläge och ordval är det viktigt att komma ihåg att Putin faktiskt inte hotat att anfalla med kärnvapen. Han har antytt att de skulle komma till användning om Ryssland angrips, säger Pavel Podvig.

– Men samtidigt hanterar de ryska ledarna kärnvapenhotet på ett oförsiktigt sätt. Under det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen fanns det hela tiden en respekt för vapnens enorma förstörelsekapacitet. Det sken igenom i debatten.

– Jag tror att Chrusjtjov (Sovjetunionens ledare i början av 1960-talet) var genuint rädd för ett kärnvapenkrig och ville undvika det. Jag är inte lika säker när det gäller dagens ledare i Moskva. I vilket fall talar de väldigt vårdslöst om kärnvapen.

Vad kan vi lära av dagens situation?

– Jag hoppas att kriget i Ukraina leder till en ny syn på kärnvapnen och dess användning. Talet om terrorbalans har visat sig meningslöst när en part – Ryssland under Putin – använder kärnvapenhotet för att driva igenom sina krigsplaner. Dessutom förefaller Natos ”kärnvapenparaply”, att de ska försvara sina allierade med kärnvapen, inte vara särskilt effektivt. Natoländerna som gränser mot Ryssland – Polen, Baltikum, tycks hur som helst inte vara speciellt trygga."