I en kreditbaserad ekonomi kan inflation  bara uppstå före skuldmättnad i den reala delen av ekonomin. Efter skuldmättnad så skapar det räntebaserade tillväxtkravet alltid deflation i den reala produktiva och värdebärande delen av en kreditbaserad ekonomi.

Denna deflation i den reala delen av ekonomin, skapas av den inflation som driver den finansiella delen av ekonomin grundat på funktionen av räntekostnaden för kredit som betalningsmedel, alltså den funktion som även betingar tillväxtkravet i ekonomin. Man kan uttrycka detta som att den reala ekonomin inte längre förmår att växa i samma takt som det matematiska kravet på tillväxt skapar i ett kreditbaserat system, alltså ett system med kredit som bärande betalningsmedel.

Detta eftersom sedan efter skuldmättnad så vänder flödet av den skapade produktiva nytta som nya krediter innebär, till att istället bli en finansiell belastning, baserad på att räntekostnaden för krediterna som skall utgöra betalningsmedel, skapar en större ackumulerad räntekostnad för sin egen cirkulation än vad de kan skapa produktiv nytta. Priset på pengar dödar ovillkorligen sin egen funktion som betalningsmedel snabbare genom att vara skuldbaserade.

Det krävs alltid en ny kredit för att försörja räntekostnaden för en äldre kredit vilken cirkulerar som pengar – betalningsmedel i ekonomin – vilket skapar en evigt växande ackumulerad kostnad av ränta i för själva betalningsmedlet i sig själv för sin egen funktion.