" Redan i år behöver de svenska utsläppen minska med över 20 procent för att Sverige ska uppfylla sin del av Parisavtalets 1,5-gradersmål. Det visar en koldioxidbudget som Världsnaturfonden har tagit fram tillsammans med forskare på Uppsala universitet.

År 2019 minskade utsläppen med 0,5 procent.

– Det handlar om en helt annan samhällsomställning än den som diskuteras i dag, säger Isak Stoddard på Uppsala universitet.

Att klimatomställningen ska ske rättvist är en kärna i såväl Parisavtalet som FN:s klimatkonvention. Det innebär bland annat att länder som historiskt har släppt ut mycket – och som har goda förutsättningar att ställa om snabbt – ska gå före och minska sina utsläpp tidigare och snabbare än fattigare länder.

För Sveriges del innebär det en minskning på över 20 procent – redan i år. Det visar den nya koldioxidbudget som Världsnaturfonden WWF har tagit fram tillsammans med professor Kevin Anderson, John F Broderick och Isak Stoddard vid Uppsala universitet.

Koldioxidbudgeten visar den återstående mängd koldioxid som kan släppas ut innan Parisavtalets 1,5-gradersmål överskrids och baseras på den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC. Förra året beräknade Carbon Brief att uppemot 89 procent av den totala koldioxidbudgeten sedan 1850 redan är använd.

Forskarna har tagit fram den nationella budgeten genom att beräkna och fördela det kvarvarande globala utsläppsutrymmet, utifrån de temperatur- och rättviseåtaganden som länderna gjort i Parisavtalet.

Och budgeten visar ett massivt gap mellan den nuvarande utsläppsutvecklingen – och det som krävs för att Sverige ska göra sin rättvisa del av Parisavtalet. År 2019 minskade de territoriella utsläppen i Sverige, inklusive utrikes transporter, med mindre än 0,5 procent.

– Budgeten visar att det som krävs är en helt annan samhällsomställning än den vi ser i något industrialiserat land och för den delen hos något parti i debatten i dag, säger Isak Stoddard till DN.

WWF hoppas nu att Sverige ska anta en nationell koldioxidbudget som politiskt styrmedel.

– Om vi inte själva når våra åtaganden i Parisavtalet kan vi inte förvänta oss att andra länder gör det heller. Därför behöver Sverige gå före och införa en nationell koldioxidbudget som kräver årliga utsläppsminskningar på mer än 20 procent om vi ska vara ärliga med att vi försöker hålla oss till 1,5-gradersmålet, säger Madeleine van der Veer, ansvarig för samhällspolitik på WWF i ett pressmeddelande.

DN har tidigare granskat de svenska klimatmålen och kunde då berätta att frågan om att skaffa en nationell koldioxidbudget var på agendan redan i anslutning till den processen, som avslutades 2017.

– Det var uppe hela vägen in i mål. Alla politiska partier hade sina hjärtefrågor. Till slut kommer man till ett avgörande där man får lyssna in och sy ihop en kompromiss som är tillräckligt smaklig för alla parter och då föll koldioxidbudgetar, sa utredningens huvudsekreterare Stefan Nyström till DN då.

Klimatkrisen har byggts upp under lång tid. Eftersom växthusgaserna stannar så länge i atmosfären påverkas klimatet av alla utsläpp längs vägen mot noll – som ett badkar som fylls. Därför blir också utmaningen långt mycket större, ju längre omställningen dröjer. Om utsläppsminskningarna tar fart först 2023 – måste de enligt forskarnas koldioxidbudget, minska med 38 procent årligen.

– Skillnaden mellan att minska utsläppen till en nivå som leder oss mot att klara 1,5-gradersmålet redan i år jämfört med att vänta till nästa år är enorma. Om vi vill vi undvika alltför stora uppoffringar som dramatiskt inkräktar på allas våra liv måste vi agera direkt, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF i pressmeddelandet.

WWF har valt att utgå ifrån det av IPCC:s budgetalternativ som ger en 50-procentig chans att klara 1,5-gradersmålet. För en större chans att nå målet, krävs ännu större utsläppsminskningar.

– Det här handlar kanske mindre om exakta siffror, och mer om att förstå omfattningen av den situation vi befinner oss i. När man gör det behöver man sedan ta i de verkligt svåra frågorna: Var kommer de största utsläppen i från? Vilka är det som står för utsläppen? Vilka former av maktutövande har gjort det svårt att minska utsläppen? Det är viktigt att påminna sig om att klimatorättvisa finns både mellan länder och inom länder, säger Isak Stoddard.

Mänskligheten befinner sig i sitt sannolikt mest avgörande årtionde någonsin. I sin andra delrapport tidigare i år, konstaterade FN:s klimatpanel IPCC att klimatförändringarna redan har lett till oåterkalleliga effekter – och att det bara är början. Artutrotning, dödliga extremväder och den redan svåra vattenbristen kommer att förvärras med ökande temperaturer.

FN:s generalsekreterare António Guterres pekade när rapporten kom mot världens politiska makthavare:

– Den avsägelse av ledarskap som sker är brottslig.

Sverige kallas ofta föregångsland och har sannolikt några av de bästa förutsättningarna i världen för att ställa om till ett koldioxidfritt samhälle: Mycket vattenkraft, kärnkraft, goda möjligheter till sol- och vindkraft. En stadig ekonomi. Men DN:s tidigare granskning har visat att Sverige är långt ifrån att klara klimatmålen, som i sig är otillräckliga.

I förra veckan fick regeringen kraftig kritik för förslagen i vårbudgeten; bland annat gällande satsningar som minskar kostnaden för fossila bränslen och en prognos som pekar på en halvering av satsningarna på miljöområdet till 2025.

– Vi saknar ett politiskt ledarskap i klimatfrågan. Klimat- och naturkrisen kommer att behöva omfattande investeringar. Vissa åtgärder i budgeten innebär i praktiken att man låser fast människor i ett fossilberoende. Det ger en väldigt märklig signal om vart vi är på väg, sa Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen, till DN då."