" Sverige har blivit ett land besatt av jakten på snabba cash och ett paradis för de superrika. Det menar den prisbelönta ekonomijournalisten Andreas Cervenka, som är aktuell med boken ”Girig-Sverige”:

– Vi lever i ett slags lottoekonomi, där alla sitter och hoppas på att bli rika.

– Ritorno på Odengatan. Vi kanske kunde ses där?

Andreas Cervenka och jag diskuterar möjliga fik i Vasastan – tills vi kommer på att ingen av oss längre bor i Stockholm. I somras tog den prisade ekonomijournalisten nämligen flyttlasset till Lund tillsammans med familjen, och låter närmast nyförälskad när han talar om den lilla lärdomsstaden på slätten. Han bor alltså en kvart från mitt hem i Malmö.

– Jag älskar det! Allt är så enkelt här, man kan gå överallt. Jag trivs otroligt bra, säger han när vi träffas på det lite sömniga kaféet på Lunds stadsbibliotek.

Andreas Cervenka är aktuell med boken ”Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” (Natur & Kultur).

Flytten söderut var redan spikad när Aftonbladet hörde av sig och värvade honom från Dagens Industri, men det är ”inga problem” att skriva från Skåne och besöka redaktionen ett par gånger i månaden. Kanske kan man kalla det för en pandemieffekt, eller så handlar det bara om att Andreas Cervenka vid 48 års ålder har uppnått ett slags ”maximal frihet” i arbetet. Det betyder till exempel att slippa sitta på möten.

Men att bo här nere känns lite som att missa en fest som alla andra är bjudna på!

– Hehe, kanske om jag hade varit yngre. Min fru brukar klaga på att jag är osocial, och jag har väldigt lätt att bli uppslukad av saker. Det är fantastiskt att få skriva om det som är viktigt för mig och föra ut det på en stor plattform, men jag är helt ointresserad av ”office politics”.

Andreas Cervenka går så långt att han halvt på skämt utnämner sin nya hemstad till ”Sveriges Palo Alto” – liten, mysig och späckad med kunskap. Jag invänder att Lundaborna nog tycker att det är tvärtom.

Den där lilla självgodheten är ingenting du reagerar på?

– Jag tycker det är fint! Man kan sitta på kafé och lyssna på två professorer som diskuterar vid bordet bredvid. Det händer inte i Stockholm.

Andreas Cervenka

Yrke: Ekonomijournalist och författare.

Född: 1974 i Uppsala.

Familj: Gift med ekonomijournalisten Johanna Cervenka (”Förutom att hon var söt, smart och rolig hade hon precis varit krigskorre i Georgien vilket imponerade stort på mig.”). Två barn.

Karriär: Grundade nyhetssajten Ekonomi24 tillsammans med Thomas Peterssohn, har bevakat Silicon Valley för Dagens Industri och skrivit krönikor i SvD Näringsliv. Belönad med Stora Journalistpriset två gånger, 2015 för den uppmärksammade granskningen av SCA. Krönikesamlingen ”Vad är pengar?” har satts upp som teaterpjäs på Dramaten. Sedan 2021 anställd på Aftonbladet.

Aktuell: Med boken ”Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” (Natur & Kultur).

Visa mer

I ett par år bodde familjen Cervenka mycket riktigt i techindustrins centrum Palo Alto, och scener från Silicon Valley dyker upp då och då i hans nya bok ”Girig-Sverige. Hur folkhemmet blev ett paradis för de superrika”. I Palo Alto kan en hög chef på Facebook tjäna ett par miljarder kronor om året samtidigt som det finns skoldistrikt där 40 procent av eleverna är hemlösa. Längs gatorna står långa rader av husbilar parkerade. Där bor stadens sjuksköterskor och restaurangbiträden, om de inte vill bilpendla fem timmar om dagen. Att ha råd med ett riktigt hem i närheten av jobbet är uteslutet.

Det låter lite som framtiden för Stockholm.

– Absolut. Om vi inte redan är där? Räkna bara på ingångslönen för en nyutexaminerad polis, som nu höjts till den svindlande summan 28 000 kronor i månaden. Om man inte har pengar med sig får man bo väldigt långt bort, och detsamma gäller många andra yrken.

Cervenkas bok är mättad med siffror som tillsammans berättar en historia om förmögenhetsklyftor, räntenivåer, skatter och skulder i ett land som förändrats radikalt på ett par decennier. En siffra som fastnat är att det finns blott elva länder i världen som är mer ojämlika än Sverige. En annan att det genomsnittliga kvadratmeterpriset på svenska bostadsrätter har stigit med 800 procent sedan slutet av nittiotalet. I en fiktiv scen låter författaren världsberömda kapitalister sitta och skryta framför en brasa i Schweiz, bara för att se sig brädade av en slumpvist utvald kille med en bostadsrätt i Hägersten. Avkastningen på en etta i Stockholm – med de noll kronor i insats som tidigare var möjliga – kan nämligen beskrivas som ”oändlig”.

Psykologisk forskning visar att pengar har en tendens att minska människors empati, skriver Andreas Cervenka i sin bok. Psykologisk forskning visar att pengar har en tendens att minska människors empati, skriver Andreas Cervenka i sin bok.

De förlorare som av olika skäl står utanför bostadsmarknaden skryter inte framför brasor i Schweiz. Den som är satt i skuld är icke fri brukade det heta, men glöm det. Andreas Cervenka har en ny formulering: Den som icke är satt i skuld är en idiot. Jag som en gång var så lycklig över min första egna hyresrätt känner oro och tvivel stiga under läsningens gång. Den tillvaro jag har byggt upp med hjälp av den kommunala bostadskön ser plötsligt futtig och dum ut.

Jag är verkligen en idiot. Trodde jag att det gick att leva utan att göra klipp?

– Ja, det är precis det som är grejen. Hur kommer det sig att så många unga har hoppat in på börsen nu under pandemin? De fattar att man måste få ihop kapital, snabbt.

Du skriver att folk tar sms-lån för att köpa aktier.

– Ja! Det är en no-brainer, som någon sade till SVT. Svenskarna har hamnat i trans kring att tjäna pengar.

Frågan är då vad denna besatthet får för konsekvenser. Cervenka hänvisar i boken till psykologisk forskning som visar att pengar har en tendens att minska människors empati och att göra dem ”ohjälpsamma, stingsliga och ointresserade av social kontakt”.

– Titta bara på samhällsdebatten i Sverige – präglas den av empati? Är det inte lite stingsligt?

Men det finns ju en massa människor i Sverige som inte har pengar?

– Jättemånga, men de har ingen röst.

”Girig-Sverige” är tillägnad Andreas Cervenkas två söner, och det är inte utan att man anar en viss ångest mot slutet av boken, där han funderar på vad han ska skicka med dem in i vuxenlivet. ”Om pengar betyder något? Nej, inte särskilt mycket förstås. Bara allt”, skriver han.

Andreas Cervenkas krönikesamling ”Vad är pengar?” har tidigare satts upp som teaterpjäs på Dramaten.

Hur känns det?

– Det känns inget vidare. Det finns en kluvenhet kring min idealistiska bild av vad som ingår i att vara förälder. Vi säger till våra barn att det är viktigt att vara snäll, att dela med sig ... men är det verkligen det som premieras i det här samhället?

Jakten på snabba cash är inte heller bara något som sysselsätter ”halvdesperata ungdomar”. Den har blivit en integrerad del av samhället. Strävan att bygga en egen ”pengamaskin” och gå i pension vid fyrtio beskrivs som en folkrörelse, och bokförlagen ger ut titlar som ”Så här blir du miljonär i hängmattan” och ”Bli grymt rik på aktier!” Alla tror att de kan vinna, och ingen vill vara en bitter förlorare. Kanske kan det här också förklara hur den politiska debatten kring ekonomiska frågor ofta förs i det här landet – med befolkningen mer eller mindre tagen som gisslan. Andreas Cervenka tar frågan om investeringssparkonton som exempel. En subvention som kostat minst 160 miljarder, där ”merparten tillfallit en mycket liten del av befolkningen”.

– Om du ger dig på ISK-konton så blir det ramaskri, trots att 75 procent av subventionen har gått till tre procent av svenskarna. Men eftersom så många är med så kan du försvara systemet med att kritiken handlar om en jakt på småsparare. Vanligt folk används som mänskliga sköldar i debatten.

Man har skapat en folklig solidaritet med landets miljardärer?

– Ja, exakt. Vi lever i ett slags lottoekonomi, där alla sitter och hoppas på att bli rika i stället för att se att systemet är orättvist, och att välståndet skulle kunna fördelas annorlunda.

Andreas Cervenka har fått Stora Journalistpriset två gånger, 2015 för den uppmärksammade granskningen av SCA.Andreas Cervenka har fått Stora Journalistpriset två gånger, 2015 för den uppmärksammade granskningen av SCA.

Du låter lite som en vänsterextremist nu. Eller som jag, ärligt talat.

– Då kontrar jag så här: Är Financial Times vänsterextremister? De kan ju uppenbarligen föreslå en förmögenhetsskatt på ledarplats. Jag kan tänka mig krigsrubrikerna om någon skulle göra det här.

Samhällsförändringar gör sig dåligt som dramaserier på Netflix, konstaterar Andreas Cervenka. Det som gjort Sverige till ett ”paradis för de superrika” är i stället torra politiska beslut. Han pekar ut massiva reformer där hela paket med skatter avskaffats, en ”slapp” bankreglering och de stora privatiseringar som gjort att gemensamma tillgångar har hamnat i enskildas händer. Så bygger man ett system som gynnar några få.

Vi bedriver ett slags planekonomi för en procent av befolkningen?

– Precis. Och eftersom detta inträffat under en period med både borgerliga och socialdemokratiska regeringar finns det uppenbarligen en bred politisk uppslutning i Sverige kring att det är viktigt med stora förmögenhetsklyftor. Någon skulle behöva förklara varför det är bra.

Andreas Cervenka väljer 3 favoriter om finansvärlden

1) ”The big short” i regi av Adam McKay.

”En film som sammanfattar finanskrisen på ett sätt man verkligen kan ta till sig.”

2) ”En riktig man” av Tom Wolfe.

”En roman som fångar nittiotalet på ett fantastiskt sätt.”

3) ”Makten och ärligheten” av Refaat El-Sayed.

”Lite udda kanske, men hans memoarer är ett väldigt intressant och osminkat porträtt av det svenska näringslivet.”

Det finns ett särskilt pikant förhållande som Andreas Cervenka pekar ut i sin bok, och som handlar om att höga politiker inte sällan har tjänat ekonomiskt på sådant de själva varit med och drivit fram. Han skräder inte orden, och nämner namn som Göran Persson, Björn Rosengren, Pär Nuder, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Alla har de haft nyckelroller under en tid då Sverige ”blivit ett land som bäddat ganska bekvämt för människor med stora tillgångar”, skriver Cervenka, och fortsätter: ”Idag tillhör denna kvintett Sveriges 0,5 procent rikaste och är alltså själva stora vinnare på utvecklingen”.

”Det borde vara oerhört illa sett att gå från en ministerpost till en pr-byrå”, säger Andreas Cervenka.

– Jag tror att det handlar om att pengar har blivit så viktigt i samhället så att de ser sig närmast tvingade att agera för att bibehålla sin sociala status som makthavare. Du kan inte vara en viktig person och bo i en trea i Västertorp, utan du ska bo i en herrgård. En bostad värdig en tidigare statsminister. Då behöver du ganska mycket pengar.

Hur påverkar det att någon som har varit statsråd tar med sig den kunskapen till det privata näringslivet?

– Det påverkar jättemycket. Jag tror att det är den största underskattningen som har gjorts i svensk politisk historia, att inte se det.

Borde det vara mer illa sett att gå från en ministerpost till exempelvis en pr-byrå?

– Ja! Det borde vara oerhört illa sett.

Kan man rentav kalla Sverige för ett slags kleptokrati?

– Man ska inte dra vidlyftiga paralleller till ryska oligarker för då drar man på sig en massa kritik, men man måste fråga sig: vad är en kleptokrati? Det är att du blir rik på att ta över tillgångar från det gemensamma, och du gör det genom politiska kontakter och kunskaper.

Cervenka beskriver i boken hur ett före detta socialdemokratiskt kommunalråd har blivit miljardär på att köpa upp gemensamt ägda fastigheter.

– Han vet exakt hur kommunerna tänker, han vet hur han kan övertyga dem. Han har ett jättebra utgångsläge för att lyckas med förhandlingen om att få köpa bostäder eller en vårdcentral. Därmed inte sagt att han har gjort något kriminellt. Men medborgarna måste förstå att deras tillgångar slumpas bort.

”Den här boken måste skrivas och det är jag som ska skriva den. Jag kände att jag hade en position som jag borde använda”, säger Andreas Cervenka.

Jag hämtar kaffe och ekonomijournalisten har plötsligt en fråga till mig.

– Alltså … tror du att jag kommer att tas emot som en vänsterextremist nu?

Du har ingen direkt vänsterextremist-aura. En ansedd ekonomijournalist som spelar golf och bor i Lund – jag tror att du kommer undan med det.

– Precis så kände jag faktiskt. Den här boken måste skrivas och det är jag som ska skriva den. Jag kände att jag hade en position som jag borde använda.

Det låter ändå som att du har radikaliserats genom åren?

– Jag tror så här: det finns ingenting som nöter ner kritiskt tänkande så mycket som att börsen eller marknaden går upp under lång tid. Och kanske har jag mot bakgrund av det tagit ut svängarna lite för att nå fram med mitt budskap. Men samhället har ju också radikaliserats.

Det är kanske inte han som blivit extrem, utan verkligheten? Ett av huvudspåren i Cervenkas bok är att göra upp med den seglivade bilden av ett sönderreglerat DDR-Sverige. Eller för att tala med den amerikanske libertarianen Rand Paul, som skriver på Twitter att folk helt enkelt inte har hängt med: ”Note to Bernie bro socialists: Sweden is NOT a socialist nation”.

– Det är så tydligt i debatten, att så fort någon nämner en skattehöjning så inträder ett slags fantomsmärtor från sjuttiotalet, säger Andreas Cervenka och flämtar dramatiskt.

Själv föddes han mitt in i detta sjuttiotal. Mamma var kemist och bibliotekarie, pappa diplomat från dåvarande Tjeckoslovakien. När sovjetiska stridsvagnar rullade in i Prag sommaren 1968 ringde pappa Cervenka en ytlig bekant i Sverige, och lyckades lämna landet i samma våg som andra intellektuella, författare och dissidenter. Han hamnade i Uppsala och fick jobb direkt.

Kanske var det därför som det blev personligt för Andreas Cervenka när moderatledaren Ulf Kristersson i fjol gick ut och deklarerade att ”invandringen i Sverige har blivit en belastning”. ”Anmäler härmed min 92-åriga pappa samt mig själv till belastningsregistret”, skrev Cervenka på Twitter med udden mot Kristersson.

Filmen ”The big short” av Adam McKay är en av Andreas Cervenkas favoritskildringar av finansvärlden.Filmen ”The big short” av Adam McKay är en av Andreas Cervenkas favoritskildringar av finansvärlden.

– Jag kände att han gick över en gräns. Det är en så mörk människosyn, präglad av så mycket rädsla och okunskap. Ska man gå ner till en liten kille på gatan och säga till honom att han är en belastning? Hur kan man ta sig den rätten?

Samma känsla uppstod när ledarsidan på Cervenkas dåvarande arbetsplats Svenska Dagbladet började skriva om invandrare i termer av ”volymer”.

– ”Nu börjar det”, tänkte jag. Det var obehagligt.

Att ha en förälder som levde nästan ett halvt liv bakom järnridån innan han tvingades fly har också satt vissa spår. Den närmast tvångsmässiga optimisten Cervenka bär också på en insikt om att det kan hända ”dåliga saker”, och att ingenting är självklart. Inte demokrati, inte yttrandefrihet, inte välstånd. Och inte fred, vilket blivit smärtsamt tydligt.

– Jag har knarkat nyheter som alla andra sedan invasionen, men känner nu mest en sådan sorg och maktlöshet. Jag har varit i Kiev, jag kan se förstörelsen framför mig.

I mitten av mars beskrev historikern Peter Englund invasionen av Ukraina som det största strategiska misstaget sedan Hitler förklarade krig mot USA 1941. ”Putins imperialistiska överbyggnad är helt enkelt alltför stor för hans ekonomiska bas”, menade han. Det som kommer att bli avgörande är ekonomisk styrka och materiella faktorer – och därför kommer Ryssland att förlora (DN, 12/3). Andreas Cervenka konstaterar mycket riktigt att sanktionerna mot Ryssland varit ”mycket mer kraftfulla” än vad någon hade räknat med – framför allt jämfört med vad Putin hade räknat med.

Under fotograferingen i DN:s studio står sminkösen Jennie Wiklund redo att kasta en stor bunt sedlar i olika valörer. Sedlarna far iväg åt alla möjliga håll och det krävs flera försök innan de faller snyggt runt Andreas Cervenkas ansikte.Under fotograferingen i DN:s studio står sminkösen Jennie Wiklund redo att kasta en stor bunt sedlar i olika valörer. Sedlarna far iväg åt alla möjliga håll och det krävs flera försök innan de faller snyggt runt Andreas Cervenkas ansikte. Foto: Anette Nantell

– Ett syfte med sanktionerna är ju att skapa ett missnöje internt i Ryssland, både i breda folklager och hos den ekonomiska eliten. Rika ryssar vill inte kastas tillbaka till Sovjet där de inte kan röra sig fritt eller inte är välkomna någonstans. Det blir troligen ganska effektivt.

Kan man tala om ekonomi som ett regelrätt vapen?

– Ekonomi är ett vapen. Det är det mest potenta vapnet vi har, förutom kärnvapen. Det är det som kan slå hårdast. Det finns inget som kan destabilisera ett land som att skapa hyperinflation – det trasar sönder hela samhället. Och precis som i vanlig krigföring så drabbas oskyldiga.

I ett större perspektiv är Andreas Cervenka övertygad om att Kina betraktar den ryska utvecklingen mycket noggrant. Ett långt mäktigare land som har motsvarande imperialistiska ambitioner i fråga om Taiwan, konstaterar han.

– De har arbetat väldigt systematiskt med att ligga i ett slags lågintensivt krig med västvärlden utan att vi har fattat det, det finns en utarbetad plan. Så det har varit väldigt positivt att signalen till dem har varit att tänka sig för innan de gör något.

Men framför allt har invasionen av Ukraina varit en väckarklocka för väst, menar Andreas Cervenka.

– Vi har blundat för Ryssland, vi har blundat för Saudiarabien. Kina sätter människor i koncentrationsläger, och det har vi blundat för. Vi kanske helt enkelt inte ska gynna vidriga diktaturer med pengar? Det kommer att krävas en stor självrannsakan i väst.

Är det ett sanningens ögonblick vi står inför?

– Jag tror verkligen det. Jag förespråkar inte att man ska stänga ner all handel, men det är dags att se att vi har gjort oss beroende av en massa diktaturer – för att det har gynnat oss."