De kände alltså varandra !

" Under Hydros 100-åriga historia har rollerna för var och en av företagets tre grundare och de utmärkelser de förtjänar varit föremål för mycket diskussion. Debatten har särskilt fokuserat på Eyde och Birkeland. Eyde ansåg att hans eget bidrag till att ta bågprojektet från idé till industri var underskattat, och han spelade också en roll i att främja kontroversen.

Förhållandet mellan Eyde och Birkeland blev mer avlägset med tiden jämfört med de första definitiva åren. När Eyde firade sin 50-årsdag 1916 sa han: "Mycket band Birkeland och jag de första åren och mycket splittrade oss under senare år..."

Åsikterna går också isär om Marcus Wallenbergs betydelse. Han har rankats som jämställd med och viktigare än Eyde för att få till stånd etableringen av företaget. Denna fråga har varit av mer akademiskt intresse, medan rollerna som Birkeland och Eyde är en mer omtvistad fråga.

Under Hydros första år efter 1905 var det Wallenberg och Eyde som satte tonen. De var båda mycket dugliga män, men de kompletterade varandra. Eydes självsäkerhet balanserades av Wallenbergs förkärlek för grundlighet.

"Det fanns ett ömsesidigt förtroende mellan honom och mig som gjorde det möjligt för oss att åstadkomma det omöjliga", skrev Eyde om Wallenberg i sina memoarer. De gjorde ett dynamiskt par.

Och de nominerade är...

Kristian Birkeland nominerades till Nobelpriset inte mindre än sju gånger – både i fysik och kemi. Tre gånger nominerades han tillsammans med Sam Eyde.

Eyde skrev i sina memoarer att det var synd att Birkeland aldrig fick Nobelpriset, men så vitt vi vet ansåg han också att han och Birkeland borde tilldelas priset tillsammans. Detta kan ha varit en orsak till att Birkeland aldrig vann priset ensam. Istället fick de tyska kemisterna Fritz Haber och Carl Bosch priset för att ha utvecklat en ny och mindre energikrävande teknik för att framställa ammoniak.

Hur som helst var det mycket viktigare för Hydro att Birkeland, Eyde och Wallenberg förenade krafter på ett sätt som gjorde att deras visioner och ambitioner kunde förverkligas så tidigt på 1900-talet. Reaktionerna varierade från entusiasm och tacksamhet till misstro och avund. De hade sina framgångar och sina besvikelser.

Sam Eyde

Sam Eyde växte upp i en sjöfartsfamilj i Arendal, södra Norge, vid en tid då segelfartyg fortfarande styrde de sju haven. Han måste ha insett i tidig ålder att hans öde inte var att bli en handelssjöman. Han bestämde sig istället för att studera ingenjör i Berlin, och han stannade kvar i Tyskland i ytterligare 10 år efter avslutade studier.

Eyde etablerade sig senare i Norge som en entreprenör som tog sig an allt större projekt i "amerikanskt tempo". Han hade ett internationellt förhållningssätt, men betonade många gånger att hans vision var att utveckla den unga norska nationen.

Som industrikapten var Eyde känd för sin enastående förmåga att tänka och arbeta både i termer av nuvarande behov och framtidsvisioner. Han kunde samtidigt arbeta med omedelbara, pressande tekniska frågor, samtidigt som han planerade finansieringen och organiseringen av projekt som endast kunde realiseras vid ett osäkert framtida datum.

Eyde hade en enorm drivkraft och arbetsförmåga som han applicerade åt så många håll samtidigt att han fick kritik för att han spred sig för tunt. Hans sociala färdigheter var väl utvecklade och han använde dem till fullo – med kollegor, såväl som i möten med ledare och arbetare. Hans organisationsförmåga var obestridlig.

Samtidigt var han en fåfäng man och ville ha sin fulla del av erkännande för den industrialiseringsprocess han ledde. Hans självbiografi, som publicerades bara några månader innan han dog 1939, kan på många sätt tolkas som ett försvar. Eyde ville inte bli bortglömd – och har inte heller blivit det.

Kristian Birkeland (1867-1917):

Vid 30 års ålder utnämndes Kristian Birkeland till professor i fysik vid universitetet i Christiania (nuvarande Oslo). Men han var inte bara en akademiker, vilket tydligt framgår av hans arbete som uppfinnare. Han tog ut 59 patent – och var irriterad på sig själv för att han inte tog bättre hand om några av dessa uppfinningar. Ett exempel är röntgen, som han arbetade med 1895.

Birkelands idérikedom kan tyckas gränslös. Hans patent sträckte sig från elektromagnetiska kanoner och elektrometallurgiska smältugnar, till metoder för härdning av fetter, hörapparater och behandling av organiskt avfall. De flesta kom inte längre än patentstadiet. Han arbetade också med en metod för att utnyttja atomenergi.

Kristian Birkeland började sin forskarkarriär som renodlad matematiker, innan han övergick till teoretisk och experimentell fysik. Han var en av de främsta forskarna inom astrofysik på den tiden och utförde spektakulära experiment i universitetslaboratoriet, där han återgav fenomen som norrsken och Saturnus ringar. Han genomförde också flera utmanande expeditioner för att bredda kunskapen inom dessa områden.

Under utvecklingen av Norsk Hydro var Birkelands engagemang avgörande i flera faser. Han arbetade hårt för att idéer skulle kunna tillämpas i industriell skala och han spelade en omfattande roll när Hydro år senare behövde byta ut ugnarna på Notodden mot större enheter. Det sades att Birkeland arbetade dag och natt under perioden 1903-1907, varvid han i slutet drog tillbaka sin ägarandel i Hydro.

Hans insatser för att främja Norges industriella utveckling kan ses som ett bevis på hans starka tro på vetenskapen och dess betydelse för landets modernisering.

Som person var Birkeland komplex och utöver det vanliga; ibland sågs han som en visionär. Han kunde vara entusiastisk och intensiv, men han led också av svag mental hälsa under hela sitt vuxna liv. Han skötte sig inte under sina intensiva arbetsperioder, då han ofta fick ont om både sömn och mat.

Professorn i fysik Alv Egeland gav Birkeland följande karaktärisering i en artikel 1994: ”Att följa Birkelands liv och livsverk är som ett äventyr. Hans intellektuella förmågor måste ha varit enorma.”

I Norge är Birkeland en person som alla i princip har en relation till – hans ansikte står på 200-kronorssedeln, som den norska nationalbanken har gett ut sedan 1994.

Marcus Wallenberg (1864-1943):

Marcus Wallenberg var utbildad advokat och arbetade från 1890 i Stockholms Enskilda Bank. Han kom från en familj som i flera generationer ägnat sig åt bank- och industriutveckling i Sverige, Skandinavien och Europa.

Marcus Wallenberg, liksom resten av sin familj, tenderade att hålla en diskret profil. Det enkla faktum att han suttit i Hydros styrelse i 37 år – i goda och dåliga tider – säger mycket om hans personliga egenskaper.

Sedan sin död är han dock minst lika känd för sin roll i Sveriges ekonomiska utveckling under första hälften av 1900-talet. Hans bidrag är så ostridigt att det delvis kan förklara den skenbara fred som rådde under hela seklet mellan landets successiva regeringar och den finansmiljö som makarna Wallenberg representerade.

Under föreningen av Norge och Sverige, från 1814-1905, utvecklades en betydande ekonomisk relation mellan de två länderna. Det var uppenbart att Marcus Wallenberg och hans halvbror Knut var mer intresserade av att vårda dessa band än att uppmuntra de stridigheter som så småningom ledde till förbundets upplösning 1905. Marcus Wallenberg påpekade också själv att han var mycket engagerad i att utveckla företaget Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (ASEA) vid den tidpunkt då han första gången träffade Sam Eyde. Och en industri baserad på Birkeland-Eyde-ugnen kan också innebära order till ASEA.

Knut Wallenberg blev så småningom mer intresserad av politik, och blev Sveriges utrikesminister 1914. 1911 lämnade han sin tjänst som Enskilda Banks verkställande direktör till Marcus, som nu blev mer synlig och en kraft att räkna med. Marcus fick bland annat i uppdrag att träffa ett handelsavtal med Storbritannien. Resultaten visade att han var en lysande internationell förhandlare.

Nya uppgifter väntade och han utvecklade en ställning och ett rykte som ekonomisk och finansiell myndighet. Han hade också uppenbara strategiska förmågor, enastående språkkunskaper och en fast förståelse för den mänskliga naturen.

Trots sitt breda utbud av aktiviteter lät Wallenberg aldrig Hydro ta en perifer plats i sin arbetsdag. Det är uppenbart att Hydro tillfört betydande värden på grund av Marcus Wallenberg. Han avsade sig sin tjänst som bolagsstyrelseledamot 1942 på grund av sjukdom och avled bara ett år senare.

Vid Hydros 50-årsjubileum 1955 skrev jubileumsbokens redaktör Kristian Anker Olsen att Marcus Wallenbergs bidrag till Hydros början och utveckling helt enkelt kan sammanfattas så här: ”Det var grundläggande. Han är inte bara en av tre grundare; han står sida vid sida med Eyde och Birkeland i historiens rampljus.”