Det svenska rättssystemet....gangsterromantik
Ökning av antal sökande till jurist högskolan, Tidigare krävdes det fem års erfarenhet av kvalificerat juridiskt arbete för att kunna bli antagen som advokat, nu krävs det tre år. 60 % är verksamma inom affärsjuridik..
Advokatbyråerna och domstolarna har ett ansvar för att hålla oerfarna advokater borta från uppdrag som försvarare i så kallade gängmål.
"Man får en känsla av att det till stor del handlar om yngre advokater som alltför tidigt kommer i kontakt med svår brottslighet och erfarna advokatköpare som utnyttjar dem för sina egna intressen" .
Ur artikeln :

Det säger en av Sveriges mest erfarna experter på god advokatsed – Lena Frånstedt Lofalk som var ledamot i Advokatsamfundets disciplinnämnd i elva år, varav nio år som ordförande.
”Man får en känsla av att det till stor del handlar om yngre advokater som alltför tidigt kommer i kontakt med svår brottslighet och erfarna advokatköpare som utnyttjar dem för sina egna intressen”, säger hon och berättar samtidigt lite om en av sina egna klienter: Kung Carl XVI Gustaf…
Det är bara några år sedan du slutade i Disciplinnämnden. Vad kan du säga om den senaste tidens debatt kring de brottmålsadvokater som har misskött sig och hamnat i fokus. Vad tror du att det beror på?
– Mitt ovetenskapliga svar är att vi har fått en annan typ av brottslighet de senaste åren och att det handlar om en brottslighet som har dragit till sig advokater som varken har velat eller klarat av att hålla på sitt oberoende och sin integritet.
– I och med detta har fokus kommit att hamna på försvararna generellt.
Flera åklagare har varit ute i debatten och påstått att de kriminella gängens advokater styrs av ”gangsterromantik”, att de umgås och identifierar sig med sina klienter och liknande.
– Om man som advokat släpper till det minsta i ett sådant läge så hamnar man i deras våld.
Det är en svår balansgång i den här typen av uppdrag, att å ena sidan klara av att upprätthålla sin integritet som advokat och att å andra sidan företräda sin klient fullt ut och inte minst få klienten att också känna sig företrädd fullt ut.
Finns det några röda linjer i sådana här sammanhang? Bör en brottmålsadvokat till exempel umgås privat med den här typen av klienter?
Nej, då går man över en röd linje, tycker jag.
– Självklart kan man äta lunch med sin klient under en rättegång men att umgås privat med den typen av klienter är att gå över gränsen.
Har den här typen av frågor prövats av disciplinnämnden?
– I vissa uteslutningssammanhang har sådana frågor aktualiserats i ett större sammanhang men jag känner inte till något disciplinärende där den enskilda frågan har prövats separat.
– Det är inte någonting som vi skulle kunna utfärda en disciplinär påföljd för, även om det enligt min uppfattning innebär att man har börjat nagga på sin integritet på ett sätt som skulle kunna leda till någonting mycket allvarligare.
– Vi har en väldigt fin etikutbildning som är obligatorisk och en examen där vi testar våra ungas etikkunskaper innan de får blir advokater.
– Men utbildningen innehåller inget djupgående moment som specifikt tar sikte på just den här sidan av försvararrollen även om vi har en försvarare som kommer och pratar en timme på ett kvällsseminarium.
Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander ställde sig nyligen en retorisk fråga i en debattartikel i Aftonbladet: är det för lätt att bli advokat? Vad säger du: Är de formella kraven för att få bli advokat för lågt ställda, räcker kravet på tre års juridiskt arbete?
– När det gäller den typ av försvararuppdrag som vi pratar om nu så kan jag tycka att det inte räcker.
– Men vi kan konstatera att kraven för att få bli advokat är väldigt höga. Vi har obligatoriska utbildningar, vi testar kunskaperna genom en advokatexamen och vi tar referenser som visar att man är redbar och klarar av konsultrollen.
– Sedan kan man ändå diskutera hur många års erfarenhet man bör ha för att få bli advokat.
Just det kravet sänktes ju för ett antal år sedan från fem till tre år.
– I Bryssel blev detta ett problem för de svenska juristerna som inte kunde konkurrera på lika villkor eftersom det i vissa sammanhang var viktigt att ha just advokattiteln, och då kom vi fram till att Sverige behövde anpassa sig på den punkten.
Men det blev inte helt bra utifrån vad vi just pratade om?
– Nej, när man nu i efterhand ser att den här typen av svåra uppdrag hamnar hos unga och oerfarna advokater kan jag tycka att det vore önskvärt med större erfarenhet för att bättre kunna hantera de här målen och de här klienterna.
Finns det inte en risk med att ett sådant system skulle dela in brottmålsadvokaterna i ett A- och B-lag – att det skulle innebära att advokattiteln faktiskt inte skulle vara en kvalitetsstämpel för att man är helt ”flygfärdig”?
– Om man tittar på det område som jag själv kan bäst, jag är ju uppvuxen inom affärsjuridiken, så är det en fullständig självklarhet att man inte sätter en yngre kollega att hantera ett komplicerat ärende, helt oavsett om den personen är advokat eller inte.
Just brottsmålsadvokaterna bekostas ju till största delen av skattemedel. Vilken betydelse har det för uppmärksamheten?
– Det spär absolut på allmänintresset.
– Men i grund och botten är det inte konstigt att det uppmärksammas, det handlar om allvarliga saker – om advokater som faktiskt har hjälpt sina klienter att föra in och ut information från häktet.
Vissa ärenden har handlat om ren oskicklighet, om advokater som inte ens kan rättegångsbalken och den svenska processordningen…
– Till att börja med handlar det inte om särskilt många fall. Det är några få fall och advokatkåren består av 6 300 advokater.
– Men visst. Det är inte acceptabelt. Här är samfundet beroende av att sådant uppmärksammas och att det kommer in anmälningar från domstolar, åklagare, klienter, motparter och eventuellt andra berörda.
– Först då kan vi göra någonting åt saken. Vi har ju inte, och ska inte heller ha, någon slags egen ständigt pågående utredande verksamhet över hur advokaterna sköter specifika ärenden.
– Jag tycker att våra etiska regler är välfungerande och bra anpassade till hur vårt samhälle ser ut idag.
– Då och då kommer det dock propåer inifrån kåren om att vi borde lätta på konfliktreglerna. Många gånger är det affärsbyråerna som driver den typen av frågor för att få möjlighet att ta in fler uppdrag.
Såg du någon särskild utveckling om sådant i Disciplinnämnden under tiden som ordförande?
– Jag satt i disciplinnämnden under rätt många år och det är klart att det hände en hel del i samhället under den tiden och därmed också inom advokatyrket.
– En iakttagelse i nämnden var att det blev just fler ärenden som handlade om affärsjuridiken och intressekonflikter i kombination.