Yandex I SvD

2022-04-01

https://www.svd.se/a/WjKb4r/yandex-kunde-blivit-rysk-utmanare-till-google?fbclid=IwAR39s_ULemryfoOcQwt-GNM8U8Lhw5OjixlzjSj5hme9qakfsrtmNXTZccQ

" Det var Arkady Volozhs födelsedag – den 11:e februari i år, 2022. Han var på väg att få en fin present: sitt stora internationella erkännande som entreprenör.
Tidningen Wired skulle komma på besök för att göra ett porträtt av honom och hans internetjätte Yandex – ofta benämnt som ”ryska Google”.
De skulle mötas i Tel Aviv, där Yandex har ett kontor för forskning och utveckling. Volozh och journalisten pratade i telefon för att göra upp om logistiken. Volozh var på bra humör och erbjöd att ta med Wired på lite sightseeing utöver intervjun.
Mindre än två veckor senare startade Rysslands invasion av Ukraina.
Yandex presskontakt hörde av sig för att skjuta upp träffen, till ett tillfälle när ”situationen tillåter”. Reportaget blev av, fast utan intervjun.
Risken är dock att den situationen aldrig kommer kunna tillåtas. För techjätten Yandex har ännu en gång blivit en bricka i det politiska spel som Volozh försökt undvika i hela sin karriär. Som ingressen på artikeln löd:
”Det tog 20 år för Arkady Volozh att bygga Yandex till Rysslands Google, Uber, Spotify och Amazon i ett. Det tog 20 dagar för allt att falla sönder”
Men låt oss ta det från början.
Yandex startade som ett sökprogram redan 1993. Namnet är en förkortning av ”Yet Another Indexer”, fritt översatt som ”ännu en indexeringstjänst”. Fyra år senare lanserades bolagets första sökmotor på internet – ett år före amerikanska Google gjorde samma sak.
Likheterna mellan de två bolagen är många, och är en story som återkommer ofta.
Sergey Brin – en av Googles två grundare – är också rysk, men flyttade 1979 till den amerikanska östkusten som sexåring. Volozh stannade kvar i vad som då var Sovjetunionen och träffade sin medgrundare, Ilya Segalovich, på universitetet. Tillsammans skulle de starta en rad olika internetrelaterade projekt innan de slutligen landade i sökmotorn. Då, september 1997, kunde Yandex söka igenom hela ryska internet – 5 000 sajter stort, vid det tillfället.
Framgången lockade till sig intresse även från utlandet. Volozh och Segalovich lyckades få en investering på fem miljoner dollar från private equity-bolaget Baring Vostok, grundat av amerikanen Michael Calvey. Pengarna gjorde att bolaget kunde fortsätta att utveckla sig trots sina modesta intäkter. Calvey blev därefter en känd investerare i ryska internetbolag, med bland annat den svenskledda köp- och säljsajten Avito och e-handelsbolaget Ozon i portföljen.
Affärsmodellen var densamma nu som då, det vill säga så kallad kontextuell annonsering. Man söker på någonting och annonser dyker upp relaterat till dina sökträffar. Idag är detta standard på webben, men det var en stor innovation 1998. Det är så både Google, Youtube och i viss mån även Facebook tjänar merparten av sina pengar idag.
2003 hade Yandex framfart nått Google i mer formell kapacitet, och Sergey Brin och Larry Page flög till Moskva med en stor check i fickan. De ville köpa upp bolaget för 100 miljoner dollar. På så vis kunde de säkra upp den ryska sökmarknaden.
Volozh och Segalovich övervägde budet men bestämde sig slutligen för att fortsätta själva. Detta visade sig vara ett bra drag. Google valde att själva gå in i Ryssland senare samma år, men de skulle ha svårt dominera den ryska marknaden lika lätt som de gjort i andra länder. En mycket ovanlig utveckling för Google, som har runt 85 procent marknadsandel i hela världen.
Det finns framförallt två orsaker till Yandex framgångar i Ryssland, och varför Google inte lyckats komma ikapp där.
Det första är att Google – trots Brins ryska bakgrund – kan ha underskattat komplexiteten i det ryska språket. Många ryska ord kan ha många olika ändelser givet grammatiken i meningen, vilket gör indexeringen mer komplicerad. Därtill kommer det kyrilliska alfabetet som är anpassat efter slaviska språk.
Yandex förstod att även de som inte har tillgång till ett kyrilliskt tangentbord – däribland de uppskattningsvis 20-30 miljoner ryssar som bor utanför landet – kommer vilja göra sökningar. För att hantera detta används något som kallas ”CrazyFont” som närmast kan beskrivas som ett fonetisk rysk skrift, fast skrivet med det latinska alfabetet. Man skriver helt enkelt ryska som det skulle låta med vanliga bokstäver, och Yandex tolkar detta som kyrillisk ryska i sökningen. En innovation, och ett exempel på Yandex uppfinningsrikedom.
Det andra skälet till varför det gått så bra för Yandex i Ryssland är mer prekärt. Det handlar om kopplingen till den ryska staten, och mer specifikt till Vladimir Putin.
Volozh försökte alltid hålla politiska frågor från både sig och bolaget, även när de gick emot hans egna värderingar. Han beskrivs av kollegor i Wired-artikeln som en liberal pragmatiker, men som ofta gick för långt för att blidka den politiska omgivningen.
Medgrundaren Segalovich var däremot mer frispråkig. Han deltog exempelvis i protesterna mot resultaten av parlamentsvalen 2011 tillsammans med andra anställda. En tidigare chef på Yandex, Lev Gershenzon, beskrev att Segalovich satte den ”moraliska standarden” för bolaget.
Positionerna mellan medgrundarna kan delvis förklaras av deras roller på företaget. Segalovich var teknikchef – en primärt intern roll som jobbade med organisation och produktutveckling. Volozh är vd, vilket i en rysk kontext innebär en hel del politiska kopplingar för ett bolag av den här storleken.
– När bra personer gör affärer med hemska personer, så börjar de försöka förstå dem. Det är som en sjukdom, sa Gershenzon till Wired.
Den annars neutrale Volozh hade av nödvändighet börjat komma allt närmare den ryska staten.
Affärerna fortsatte dock att gå bra. Yandex hade lanserat sin musiktjänst – en slags rysk version av Spotify – och var på väg mot nästa stora milstolpe: en börsnotering i New York i maj 2011. Första handelsdagen på Nasdaq gick aktien upp 55 procent, vilket i New York Times beskrevs som ett tänkbart tecken på en börsbubbla i tekniksektorn. Bubblan uteblev i hög utsträckning, men längre ner i samma text fanns en mer korrekt analys av vad framtiden skulle komma att utvisa.
”Bolaget står inför en signifikant politisk risk [...] hård statlig kontroll av politiska nyheter kan komma att intensifieras när internetanvändningen ökar.”
Segalovich drabbades 2012 av magcancer och dog året efter, bara 48 år gammal. Volozh tog beskedet hårt och avsaknaden av sin medgrundare skulle komma att komplicera hans jobb ytterligare. När Segalovich – mannen med bolagets ”moraliska standard” – var borta, stod Volozh kvar själv för att möta ett allt större politiskt tryck de kommande åren.
Den här gången, med en mer personlig avsändare.
I Bloomberg skrev journalisten Leonid Bershidsky:
– Med några få ord fick den ryska presidenten Vladimir Putin Rysslands bästa internetaktie att rasa.
Putin hade då talat specifikt om Yandex på en mediakongress. Den ryska presidenten uttryckte sig, enligt Bloomberg, i klarspråk:.
– När det kommer till Yandex är det inte lika enkelt. När de startade hade de för mycket press på sig att ha många amerikaner och européer i sina kontrollerande organ, minns ni det? De är delvis registrerade utomlands, inte bara av skatteskäl, utan också av andra skäl.
Aktien föll med 16 procent på en dag.
Men än värre – Yandex hade blivit ett politiskt slagträ i de allt mer frostiga relationerna mellan öst och väst. Ryssland hade annekterat Krimhalvön någon månad tidigare, och världsläget var spänt. Yandex sågs nu av Kreml som ett exempel på hur amerikaner bedrev sitt inflytande genom ryska företag.
Begränsningarna hopade sig de kommande åren.
Kreml tog fram en ny lag som begränsade vilka nyheter som fick förmedlas av internettjänster. Lagen tvingade i princip Yandex algoritmer att agera som ett censur-verktyg, och dölja nyheter som inte passade regimen.
Därefter följde Putin upp på det han varnat för på mediakongressen.
Yandex var för viktigt för att kontrolleras av utländska krafter, hette det. För att säkerställa att bolaget inte agerade på ett sätt som skulle skada ryska ”nationella intressen”, tillsattes en stiftelse med makt att kunna avsätta ledningen. Putin hade i praktiken skaffat sig ett veto över Yandex framtid.
Uppgörelsen var ett nedslående resultat av långa förhandlingar mellan bolaget och den ryska staten. Yandex internationella ambitioner och utländska ägare hade skapat en smått ohållbar situation.
Volozh själv, beskrivet av Financial Times, mejlade sin personal efter beslutet för att försöka förklara utfallet.
– Vi behövde hitta ett beslut som skulle göra tre parter nöjda. Behålla bolagets ledning i våra händer, försäkra utländska investerare om Yandex affärspotential och försvara nationella intressen.
En svår balansgång att gå, minst sagt. I synnerhet för ett bolag med 18 000 anställda, vilket gör dem till Rysslands största internetbolag.
Vid sidan om politiken har Yandex utvecklats som vilken västerländsk techjätte som helst. Jämförelsen med Google är oundviklig även här, när man tittar på den långa listan av projekt som ryms inom bolaget.
De har:
En sökmotor som Google.
En karttjänst som Google Maps och en nyhetstjänst som Google News.
En musiktjänst som Spotify.
Matleverans som Foodora och taxi som Uber.
Egen webbläsare som Google Chrome.
Självkörande bilar, på test, som Googles Waymo.
Och en röstbaserad assistent, som Google Assistant och Amazons Alexa.
På många vis är Yandex den europeiska techjätten som ingen pratar om. Ryssland är deras primära marknad, men de har begränsad verksamhet i hela 20 länder totalt, däribland Norge, Finland och Frankrike. I dagsläget finns de inte i Sverige.
I USA dominerar Google, och i Kina har Baidu motsvarande position. I den östra delen av Europa har vi Yandex. Bakbundna av sina omständigheter, men mer innovativa och tekniskt överlägsna de flesta.
Prognosen framöver ser ganska dyster ut. Både för Volozh, Yandex och för ryska internetanvändare överlag.
I somras testade Ryssland att koppla bort sig från internet med hjälp av flera telekomföretag. Istället blev det ersatt av ett egen ryskt internet som kallas för ”Runet”. I ett sånt scenario behöver man tillhandahålla sina sajter på ”Runet” för att ryssar skulle kunna komma åt dem. Och för att göra det, kan man tänka sig att man behöver följa de lokala reglerna för medier och internetbolag. Givet att Meta – ägarbolaget till Facebook och Instagram – nyligen stämplades som en ”extremistorganisation” kan man anta att det västerländska deltagandet på ett sådant ”Runet” kommer att vara väldigt begränsad.
Där i mitten, bland de lokala statskontrollerade techjättarna VK och Odnoklassniki, kommer vi sannolikt att hitta Yandex igen. Ett bolag med internationella ambitioner, talang och förmåga – men som fastnat i det ryska politiska systemet och tvingats kuva sig därefter. Och vars pragmatism kan komma att ses av eftervärlden som en feghet och en medskyldighet till Ryssland många övertramp. Snarare än den neutrala linje som Volozh kanske en gång avsåg.
Vilket annat val har Arkady Volozh? När Wired ringde upp honom var börsvärdet på Yandex 16 miljarder dollar, knappt 150 miljarder kronor. 85 procent av aktiehandeln gjordes av amerikaner. Idag är aktien handelsstoppad och börskursen är att betrakta som död. Yandex och Volozh har ännu inte drabbats av sanktioner i samband med invasionen av Ukraina, men det tycks komma allt närmare.
Yandex vice vd Tigran Khudaverdyan tvingades avgå direkt då han personligen stod med på EU:s sanktionslista. Även i Storbritannien höjs, som The Guardian berättat, nu röster om att hela bolaget borde inkluderas och deras verksamhet begränsas i landet. Att Yandex skulle komma tillbaka till ett normalläge de kommande månaderna, kanske åren, är svårt att tänka sig.
Tigran Khudaverdyan har i en Facebookpost den 2 mars kommenterat företagets hållning till invasionen:
”Krig är monstruöst”, skrev han.
”Idag kräver många av företaget att omedelbart ställa sig på pansarvagnen och högljutt ange sin position”, fortsatte han men förklarade att man inte tänkte göra det, med hänvisning till personalsäkerhet och behovet att hålla igång sina tjänster.
”Det vi försvarar nu är inte en affär. Det är tjänster som människor som bor i landet behöver, som el eller rinnande vatten. Sökningen måste söka. Taxi ska fram, varor och mat ska levereras. Infrastruktur för att fungera. Av dessa skäl kan vi inte klättra upp på pansarbilen.”
Vad Arkady Volozh tycker fick Wired aldrig veta. Den sista planerade intervjun den 11 mars ställdes in tolv minuter före utsatt tid.
Volozh har personligen förlorat miljarder de senaste veckorna. Utanför Ryssland kunde han ha blivit som Googles Sergey Brin. Nu är han istället på väg att bli en av de mest framgångsrika europeiska internetentreprenörerna vi haft – men som ingen känner till."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram