" Joe Biden talade i Polen, och med tanke på att han är allmänt avskriven som senil var det väl ändå ett mästerligt tal han höll. Han vände sig direkt till ukrainska folket och sa: ”Vi står bakom er. Punkt slut.” Han kallade Putin diktator, vilket var snäppet vänligare än tidigare samma dag då han kort och gott beskrivit honom som ”en slaktare”, och mot slutet av talet sa han, och det här var på uppstuds, stod inte i manuset: ”För Guds skull, den här mannen kan inte stanna kvar vid makten.”

Han sa väl därmed det vi alla tänkte och tyckte.

Men tydligen var det farligt formulerat, det kunde uppfattas som att USA uppmanade till maktskifte i Moskva, och Vita huset gick snabbt ut och sa att det inte var alls vad USA:s president avsåg. ”Biden uppmanar inte till regimskifte i Ryssland”, lät de meddela, och än en gång visade väst för Ryssland hur rädda vi är för Putin. Han får inte känna sig trängd. Vi måste förhålla oss till Putin, hålla honom på någorlunda gott humör så att inte dåren gör något ännu mer dåraktigt.

Vi ska förbereda oss på en långvarig kamp, menade Biden och det börjar stå klart att västvärlden vant sig vid tanken på att det här är ett krig som kommer att fortgå. Ryssarna verkar inte heller ha något emot det, de gräver nu ner sig i skyttegravar och avstår oftare från markstrider. I stället skjuter de från långt tryggt håll, från båtar och från andra länder avfyrar de missilerna och robotarna som dödar civila, förstör städer. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj håller Zoom-möten med parlamenten i Europa och ber om vapen, parlamenten håller stående ovationer när han är färdig – slava Ukraini! – och skickar in något litet för ukrainarna att strida med. Hjälmar och lite kulsprutor, men några polska jaktplan blir det inte tal om.

Det första höger-vänster-bråket ägde förstås rum på Twitter i början av förra veckan

Allt Nato gör är fortsatt på Putins villkor. Hela tiden en rädsla för att något ska trappas upp, så han har väst i sitt grepp, kan fortsätta döda ukrainarna i sin egen takt. ”Är ni rädda för Moskva”, frågade Zelenskyj i ett tal till Nato i helgen. Svaret är utan tvekan ja. Så kriget får fortsätta, dödandet fortsätter, men nu mer utdraget.

Så nu ska vi leva med det här kriget. Också här i Sverige måste vi hitta ett sätt att hitta en vardag samtidigt som ett europeiskt grannland terroriseras och förstörs. Den där enigheten som kändes i början av kriget, nu kommer de första tecknen på dess avmattning.

Det första höger-vänster-bråket ägde förstås rum på Twitter i början av förra veckan, en idé från höger om att Putin förstås är en idiot, men det här med nazister i Ukraina hade han ändå rätt i. Och så har det fortsatt. Ulf Kristersson gjorde Nato till en valfråga i veckan, lovar nu att köra över S och rätt och slätt gå med om han vinner valet. Det tog några veckor, men nu finns inte pratet om bred sammanhållning längre. Och Jimmie Åkesson, som hållit sig lite på sin kant under krigets första skede, kände att det var tid att stämma i bäcken. Om alla som kommer hit säger han nu: ”Vi ska inte integrera de här människorna. De ska återvända så fort som möjligt.”

”De här människorna.”

Det är hans budskap till dem som kommer från Ukrainas fasor, de ska tillbaka.

Nu är vi alltså här. Kriget som vardag. Vi ska bli allt mer avtrubbade, och återgå till det vi alltid gjort, vi ska tjafsa och käbbla, ta poänger och slitas isär."