" Enligt amerikanska uppgifter ska det ukrainska regementet Azov vara delaktig i försvaret av Mariupol – som fortsätter bombarderas av Ryssland.

”De är jätteduktiga på att slåss, men inte salongsfähiga”, säger Försvarshögskolans Peter Lidén.

Det har varit ett återkommande budskap från Putin under det ryska angreppet: att ”avnazifiera” Ukraina. Presidenten kunde lika gärna ha uttalat namnet ”Azov” – det militära frivilligförband som grundades 2014 för att strida främst mot ryska separatister i den östra Donetskregionen.

Det är vid randen av Svarta havet – närmare bestämt i innanhavet med samma namn, Azovska sjön – som denna hårdföra falang av cirka 800–900 soldater har sin bas. Den har sedan dess grundande kommit att ingå i det ukrainska Nationalgardet och dess ansatser att försvara den hårt drabbade hamnstaden Mariupol, enligt nyhetsrapportering.

Hårda närstrider inne i staden, ungefär stor som Göteborg, förorsakar stort lidande utöver den förödelse som robotar med lång räckvidd och artillerigranater redan förorsakat. Enligt amerikanska uppgifter kom under tisdagen beskjutning mot Mariupol från sju ryska krigsfartyg ur den totalt 21 fartyg stora Svarta havsflottan.

Tusentals människor befaras döda. Enligt president Volodymyr Zelenskyj ska ännu 100 000 människor vara kvar i staden, som skurits av från omvärlden och saknar förnödenheter:

– Det är riktigt vidrigt, folk äter upp katter och hundar för att överleva, säger Peter Lidén, tidigare försvarsattaché på plats i Ukraina mellan 2015 och 2019.

Han har på nära håll bekantat sig med och utbildat delar av soldaterna i Ukrainas nationalgarde som uppgår till cirka 46 000 man. Det var i den styrkan som Azovsoldaterna upptogs, sedan man i november 2014 efter blodiga strider tagit tillbaka just Mariupol från ryska separatister.

”Det här är våra bästa frivilliga krigare”, sa dåvarande presidenten Petro Porosjenko vid en ceremoni då.

Inte alla höll med. I juni 2015 meddelade Kanada och USA att man inte under sina insatser i landet fortsättningsvis skulle stödja eller transportera Azovsoldater. Men USA ska redan året efter ha lyft förbudet efter påtryckningar från Pentagon.

– Jag vet att det skedde gallringar av soldater och att de mest extrema rensades ut. Men jag kan inte säga att det inte finns nynazister som strider nu lika lite som att en stridande soldat för den skull är nazist, säger Peter Lidén.

Med den nazianstrukna symbolen varghaken på uniformen har Azovförbanden väckt ambivalens. 2019 skrev en korrespondent för USA-baserade magasinet The Nation att ”Ukraina är världens enda land med nynazister i sina väpnade styrkor.” Gruppens politiska gren har dock inget väsentligt inflytande i Ukraina.

Facebook stängde samma år av Azov, som främst finansierats av oligarken Igor Kolomoisky, från plattformen på samma sätt som företaget gjort mot ”farliga organisationer” som IS och Ku Klux Klan. Förbudet upphävdes dock samma dag som den ryska invasionen inleddes den 24 februari.

Enligt tv-kanalen Al Jazeera smörjer krigare från Azov in sin ammunition i grisfett riktad mot muslimska tjetjenska soldater från den ryska sidan. Budskapet lyder: ”Muslimer, i vårt land kommer ni inte till himlen. Gå tillbaka. Här kommer ni att stöta på problem.”

Azovsoldaterna rapporteras nu bekämpa ryska soldater inne i Mariupol med viss framgång, även om uppgifterna är att betrakta som osäkra.

Även i norr och runt Kiev, rapporteras ryska bakslag. Enligt CNN uppger förstaden Irpins borgmästare Oleksandr Markusjyn att ukrainska styrkor kontrollerar 80 procent av staden. Också i närbelägna Makariv uppges ryska förluster, även om även de uppgifterna är svåra att verifiera.

På tisdagen tog ukrainska styrkor tillbaka Makariv – en strategiskt viktig förort till Kiev. Samtidigt har ryska styrkor delvis tagit kontroll över andra viktiga förorter, Bucha, Hostomel och Irpin. Rysslands försök att omringa huvudstaden möter dock fortfarande kraftigt motstånd.

I söder sägs transportkorridoren från Donbassregionen – via Mariupol – till Krim och vidare bort mot Odessa vara Rysslands stora mål att erövra.

– Bilden är att kriget, hur hemskt det än är, har gått i stå. Parterna är stridsutmattade. Jag spanar efter information om ifall någon sida kan avgöra militärt med konventionella stridskrafter, säger han.

– Men för det skulle Ukraina behöva långsiktigt stöd utifrån, både tyngre vapen och utbildning. Ryssarna skulle behöva ytterligare styrkor, stående eller reservister, för att kunna avgöra.

Den ryska brutaliteten med intensiv eldgivning mot Mariupol och andra städer har ännu inte räckt för att mala ner motståndet.

Johan Norberg drar en parallell till Bosnienkriget där han tjänstgjorde i en av de svenska FN-bataljonerna:

– Bosnienserberna belägrade och besköt Sarajevo i nästan fyra år, men staden gav sig ändå inte. Man kan tänka sig att ryssarna med sin beskjutning försöker skrämma befolkningen i andra ukrainska städer så att de ska känna att det inte ska bli någon stad kvar där de bor."