Nationalromantiskt Bortglömda Vikingar

2022-03-21

https://varldenshistoria.se/civilisationer/vikingar/ostersjons-bortglomda-vikingar?fbclid=IwAR0kNvthM_uvJHpcI6INY-JhjjKEgYp5gXPgMjNLIg_Bj3RCNK025XU0U0E

Även i de isländska sagorna nämns esterna som vikingr frá Estland, och i Livländska rimkrönikan från 1200-talet berättas att invånarna på den estländska ön Ösel inte fruktade någon, eftersom de hade fartyg med vilka de kuvade ”omgivande länder genom att plundra både kristna och hedningar”.

”Vi måste sluta se på vikingar som en viss etnisk grupp från Skandinavien. Viking var inte något man var, utan något man gjorde”, menar Marika Mägi.

Idén om den helt igenom skandinaviska vikingen kommer från 1800-talets nationalromantiska rörelse. Då etablerades vikingen som skandinavisk, medan den östersjöfinländska vikingen glömdes bort.

Förklaringen till att vikingarna i dag enbart räknas som skandinaver står att finna i nationalromantiken.

På 1800-talet vällde den nationalromantiska rörelsen in över Europa. Konstnärer och intellektuella började leta i olika folkslags tidiga historia för att hitta de specifika egenskaper som antogs ha format nationens särdrag.

I Skandinavien var det många som fastnade för vikingen, som utforskade världen i sitt långskepp och besegrade några av Europas starkaste folkslag.

”För att ge styrka åt befolkningen konstruerade man vikingatiden som en historisk period och vikingen som ett begrepp som kom att bli tätt förknippat med det starka skandinaviska folket”, förklarar historikern Kasper H. Andersen, som är expert på vikingarnas etnicitet och identitet.

Olyckligtvis för Baltikums befolkningar löd de vid denna tid under det ryska tsarriket. När de drygt hundra år senare slutligen blev oberoende var tillfället borta. Vikingen hade blivit skandinavisk.

”Man ’drog i viking’. Vikingarna var en sällsam kombination av krigare, pirater och handelsmän. Deras livsstil präglade kulturen inte bara i Skandinavien, utan även i varierande grad i Finland, Estland och Lettland från omkring år 800”, fortsätter hon.

Det faktum att vikingarna inte var knutna till en viss skandinavisk etnicitet, utan mer bör betraktas som en sysselsättning och en livsstil, slogs även fast år 2020.

Då publicerade en internationell forskargrupp med den danske dna-forskaren Eske Willerslev i spetsen en stor dna-kartläggning av flera hundra skelett från vikingagravar runtom i Europa.

Studien visade att vikingarna inte alls var något homogent, etniskt välavgränsat folk, utan en sammansatt grupp av flera olika etniciteter.

Den banbrytande dna-forskningen utgör ännu ett bevis för att vikingen var mer än bara en blåögd krigare med rötter i Skandinavien.