"Samma dag som Joe Biden kallar Rysslands president för krigsförbrytare så medger Putin i sitt första tal på länge att sanktionerna börjar bita.

I sak finns inget att invända mot Bidens karakterisering av Putin.

Men det finns också en fara med den här typen av publika utpekanden.

Att en amerikansk president kallar statschefen i stormakten Ryssland för en krigsförbrytare är exceptionellt. Jag vet inte ens om det hänt tidigare.

Men redan det faktum att president Putin gav order om en oprovocerad invasion av en suverän stat är ett flagrant brott mot folkrätten.

Därefter har de ryska trupperna visat en sällsynt nonchalans för plikten att skydda den ukrainska civilbefolkningen.

Senast i raden av fruktansvärda övergrepp är bombningen av en teater i den inringade staden Mariupol i södra Ukraina. Här uppges upp till tusen kvinnor och barn ha tagit sin tillflykt. Ändå bombades den av ryskt stridsflyg.

Ryskt artilleri har smulat sönder bostadshus efter bostadshus i Charkiv, Irpin, Kiev och andra städer genom att urskiljningslöst bombardera civila områden.

Taktiken har varit att genom stora civila offer tvinga den ukrainske presidenten Zelenskyj och hans regering att kapitulera och samtidigt skapa en stor flyktingström vars syfte är att destabilisera EU.

Krigföringen påminner i grymhet om den Putin tillämpat i Tjetjenien och Syrien.

Den påminner mig också mycket om serbernas belägring av Sarajevo under Bosnienkriget.

Människor som gick ut för att hämta vatten eller handla mat massakrerades med artilleri. Samma öde drabbade i går tio ukrainare i staden Tjernihiv.

Det kriget slutade med att ovanligt många av de ansvariga dömdes i en särskild krigsförbrytartribunal i Haag. En efter en greps de och fördes dit, Slobodan Milosevic, Radovan Karadzic och Ratko Mladic.

Men med mindre än att Vladimir Putin störtas i en kupp lär han aldrig ställas inför rätta. Ryssland kommer aldrig att lämna ut honom eller de ryska generalerna så länge det inte blir ett demokratiskt styre i landet.

Ändå är det givetvis viktigt att krigsförbrytelserna dokumenteras i den händelse det någon gång i framtiden går att utkräva ansvar.

Den internationella brottmålsdomstolen i Haag beordrade i går i ett preliminärt utslag Ryssland att omedelbart upphöra med kriget i Ukraina.

Domstolen avvisar helt Rysslands motivering för kriget; att stoppa ett pågående "folkmord" på den ryska befolkningen och att "avnazifiera" Ukraina.

Visserligen är den både stark och tydlig och har FN:s tyngd bakom sig. Men eftersom det enda sättet att straffa Ryssland är via sanktioner beslutade av FN:s säkerhetsråd där Ryssland har veto-rätt, kommer i praktiken inget att hända.

Annat än att Ryssland kommer att bli ännu mer isolerat i det internationella umgänget.

Det är tydligt att västvärldens sanktioner börjar bita rejält. När president Putin i går framträdde för första gången på flera dagar var det mellan raderna i hans tal tydligt att han förberedde det ryska folket för att de måste göra uppoffringar. Han hävdade dessutom lögnaktigt att sanktionerna hade införts även utan invasionen av Ukraina. Ett sätt att försvara kriget.

Han anklagade väst för att genomföra "ett ekonomiskt blixtkrig" ämnat att förvärra livet för miljontals ryssar.

Samtidigt som han hävdar att Ryssland går stärkt ur sanktionerna och att kriget går bra.

Det senare motsägs av vad vi kan se på slagfältet. Enligt bland annat det brittiska försvarsdepartementet har Rysslands offensiv mer eller mindre avstannat helt på alla frontavsnitt. När kriget går in på sin fjärde vecka har Ryssland fortfarande bara intagit en enda större stad, Cherson i södra Ukraina.

Gigantisk felkalkyl

Putin har förlorat propagandakriget stort mot Zelenskyj.

Kriget är "bara" tre veckor gammalt. Många krig pågår i åratal och krigslyckan kan skifta. Men så här långt framstår invasionen av Ukraina alltmer som en enda stora, gigantisk felkalkyl sett med Putins och Rysslands ögon.

Putin bombar inte bara sönder Ukraina. Han förstör dessutom sitt eget land genom att sanktionerna gör Ryssland bankrutt och ryssarna fattigare och mer isolerade.

I bästa fall tvingar motgångarna Putin att släppa många av Rysslands krav i de förhandlingar som hela tiden pågår med Ukraina om en diplomatisk lösning, parallellt med kriget.

Men det finns också en risk att exempelvis de publika utpekandena av Putin som en krigsförbrytare får motsatt verkan. Om Putin inte känner att det finns en utväg för honom personligen och en väg tillbaka för Ryssland är risken att han bara kör på med kriget eftersom han ändå inte har något att tjäna på en fredlig lösning.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att veta hur en alltmer pressad Putin kommer att agera."