" Bara någon vecka in i den ryska invasionen av Ukraina reste Matteo Salvini, ledare för Italiens högerextrema parti Lega Nord, till den polska gränsen mot Ukraina för att visa sitt stöd. Han mötte den polska stadens borgmästare och gemensamt skulle de besöka det flyktingläger som tar emot 50 000 krigsflyktingar om dagen.

Men det blev inte som Salvini hade tänkt sig. Under en gemensam presskonferens fiskade borgmästaren plötsligt upp en t-shirt med en bild på Putin och texten ”Ryska armén”. En liknande tröja hade den tidigare så Putinvänliga Salvini burit både under ett besök i Moskva 2014 och under ett EU-parlamentsmöte i Strasbourg året därpå, där han också gjorde klart att han skulle vilken dag som helst skulle byta ut två exemplar av den italienska presidenten Sergio Mattarella mot en halv Putin.

Borgmästaren sa till Salvini: ”Titta vad din så kallade vän har gjort.” Han räckte över t-shirten och sa att han gärna går med Salvini till flyktinglägret, men bara om han bar tröjan under besöket. ”No respect for you”, ropade borgmästaren när Salvini lommade iväg från platsen.

I Sverige har vi förstås vår egen Salvini, han heter Jimmie Åkesson. Bara dagar innan Putin gick in i Ukraina satt han i tv och kunde för sitt liv inte välja vem som var bäst av Biden och Putin. Inte ens när han blev trängd ville han ge besked om vilken ledare han föredrog av de två. Åkesson tyckte frågan var fel ställd, det beror alldeles på kontexten sa han.

Matteo Salvini och Jimmie Åkesson gör nu sällskap med samtliga högerextrema politiker i Europa

Här har vi nu kontexten: Ryssland invaderade en europeisk demokrati, förvandlar nu metodiskt Ukraina till ruiner, mördar tusentals civila, barn, kvinnor och gamla. Den kontexten är såpass tydlig att till och med Jimmie Åkesson nu säger att han inte längre har problem att välja sida. Salvini och Åkesson gör nu sällskap med samtliga högerextrema politiker i Europa. Alla de gamla ryssvännerna tar kraftigt avstånd från Putin och plötsligt liknar det europeiska politiska landskapet något som väl inte kan beskrivas som något annat än – rent, totalt samförstånd?

I Sverige är enigheten så kompakt att man nästan blir rörd.

Socialdemokraterna säger att Sverige är beredda att hjälpa ukrainska flyktingar som kommer hit. SD, som hävdat att Sverige varit fullt sedan 2015, öppnar nu sina hjärtan. Ukrainska flyktingar är välkomna. Aldrig tidigare i historien har S och SD delat flyktingpolitik som nu. Kan det vara så att den här katastrofen ändå har något gott med sig? Kanske är detta krisen som gör att polariseringen äntligen minskar. Vi tittar på Putin och vi är alla överens, från höger till vänster, och säger: Han är en skurk. Det låter kanske fånigt eller självklart, men jag tror det är viktigt. Vi står åter på gemensam mark. Ett äpple är ett äpple igen.

Alla futtigheter vi bråkat om känns plötsligt så meningslösa. Vi har ett hot emot oss och det hotet enar oss alla.

En demoskopundersökning som genomfördes efter att kriget inleddes visar något intressant. SD backar, vänstern backar. Socialdemokraterna ökar till nivåer de inte haft sedan 2014. Ytterkantspartierna gynnas inte när Sverige plötsligt är hotat. När vi svenskar blir trängda söker vi oss närmare varandra, rör oss mot mitten och kurar ihop oss där tillsammans. Det är förfärliga tider. En kris som kan utvecklas till något fruktansvärt. Men det finns något oerhört hoppfullt i att vi står enade i den."