Trump Drömmer I DN
En ljuspunkt i den senaste tidens mörker har varit den enighet och fasthet som de allierade makterna – USA, EU och Nato med partners – visat inför Rysslands fega anfall mot Ukraina. Decenniegamla principer har i ett slag övergetts och länder vars ledare länge kurtiserat Vladimir Putin har ställt sig bakom en rad långtgående motåtgärder, åtminstone för stunden.
Vad omvärlden borde betänka är att läget skulle ha varit helt annorlunda om Donald Trump vunnit omval som president. Då hade västmakterna företrätts av en statschef som har en nedlåtande syn på USA:s traditionella allierade och som brukade skälla ut deras företrädare efter noter vid de internationella toppmötena. I sin memoarbok ”The Room Where It Happened” berättar Trumps säkerhetsrådgivare John Bolton om flera sådana möten och att han levde med en ständig oro för att hans chef skulle meddela USA:s uttåg ur Nato, som skedde med Paris- och Iranavtalen. ”Jag bryr mig inte ett skit om Nato”, är ett av många talande Trumpcitat i boken.
Med Trump vid rodret skulle västsidan också ha fått stå ut med en president som fortfarande intar en försonlig, för att inte säga beundrande, inställning till världens auktoritära ledare. Upprepade gånger har han öst beröm över autokrater som Duterte i Filippinerna, Erdogan i Turkiet, Orbán i Ungern och Xi i Kina, för att inte tala om de groteska kungligheterna i Saudiarabien. Nyligen berömde han Orbán för att göra ”ett storartat jobb” som regeringschef och uttalade sitt stöd för den franske högerextremisten och presidentkandidaten Éric Zemmour, som bland annat har försvarat marskalk Pétains samarbete med Hitlertyskland under ockupationsåren.
Men den som Trump beundrar allra mest är Putin, urtypen för den starke och smarte ledare han själv vill vara, en tough guy som är raka motsatsen till inhemska veklingar som Joe Biden och Nancy Pelosi. I samband med invasionen i Ukraina lovordade han Putins strategi och utnämnde den ryske diktatorn till en ”fredsbevarare” (George Orwell, någon?). Inget talar för att Trump skulle ha intagit en annan hållning till Putins angreppskrig om han fortfarande varit president.
Enligt en aktuell opinionsmätning har fler republikaner en negativ syn på Biden än på Putin
Ända sedan presidentvalskampanjen 2016 har analytiker försökt förklara Trumps devota inställning till Putin. Tre förklaringar sticker ut. Den simplaste är ideologitesen, tanken att de två ledarna har mycket gemensamt i synen på världen och den egna nationen. Ingen av dem har något till övers för bindande allianser eller för den globala säkerhetsordning som byggdes upp efter 1945. En annan tes är att Trump ser Putin som den klarast lysande stjärnan bland autokraterna eftersom han leder det största landet i världen och förfogar över en väldig krigsmakt. Ett ideal att efterlikna för Trump, som drömmer om att kunna styra sitt rike lika obehindrat som despoten i Kreml.
En tredje tes hävdar att Trump står i något slags beroendeförhållande till ryska intressen, ekonomiskt eller på andra sätt. Jag har länge anat att Trumps beteende främst har att göra med hans ekonomiska transaktioner i Ryssland, något som även journalisten Jonathan Karl hävdar i sin nya bok ”Betrayal. The Final Act of the Trump Show”. Karl avslöjar att Trump tvärtemot tidigare förnekanden underhandlade med ryssarna långt in på valåret 2016 om att bygga ett gigantiskt Trump Tower i Moskva, ett projekt han fortfarande hyser förhoppningar om att realisera. Viktigast för honom har alltid varit hans företag, ekonomiska ställning och rykte som dynamisk dealmaker.
Varför ägna Trump en tanke i denna ödesstund, när Ukraina kämpar för sin överlevnad som självständig nation? Därför att han har en god chans att ta hem den republikanska presidentnomineringen 2024 om han så önskar, och att flera av de ledande partiföreträdarna delar hans syn på Putin. Till beundrarna hör numera Mike Pompeo, Trumps utrikesminister som gjorde karriär som hök och hårdför antikommunist men som nu beskriver Putin som smart och sofistikerad, en person han säger sig ha ”enorm respekt” för. En annan kappvändare är Josh Hawley, en senator med presidentambitioner som inte anser att en smärre gränskonflikt mellan Ryssland och Ukraina är något för USA att bry sig om. Betydligt värre är att mexikaner fortsätter att på illegala vägar ta sig in över gränsen till Texas.
Liknande åsikter har numera ätit sig djupt in i den republikanska väljarkåren. Enligt en aktuell opinionsmätning har fler republikaner en negativ syn på Biden än på Putin. 92 procent av dem ser negativt på Biden, medan motsvarande siffra för Putin är 81 procent.
Ett skräckscenario inför de kommande åren vore att Putin lyckas i sin föresats att göra Ukraina till en vasallstat, att Republikanerna vinner kongressvalet i höst, att Trump eller en klonad kopia av honom blir ny president 2025 och att axeln Ryssland-Kina förstärks och blir dominerande i den internationella politiken. Västalliansen borde redan nu förbereda sig inför ett sådant mardrömsscenario, utan några illusioner eller skygglappar.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
