En av tre tingsrättslagmän som svarat på en undersökning från Dagens Juridik anser att substitution generellt sett beviljas för lättvindigt.
Samtidigt framhåller en majoritet av lagmännen att domstolarna ofta hamnar i situationer där ett godkännande av substitutionsbegäran är det enda alternativet till en inställd rättegång.

Dagens Juridik har i flera år i rad granskat de ersättningar som årligen betalas ut till offentliga försvarare. Domstolsverkets siffror visar att en rad advokater varje år fakturerar mångmiljonbelopp, siffror som i många fall förklaras av att advokaterna frekvent substituerar, alltså sätter en annan i sitt ställe när denne förhindras att medverka vid exempelvis ett polisförhör eller en förhandlingsdag i rätten.

Frågan om substitution har titt som tätt varit uppe för diskussion bland advokater och domstolar och så sent som förra året hemställde Advokatsamfundet om att regeringen skulle införa ett förtydligande i rättegångsbalken om att advokater måste få sätta en annan i sitt ställe under förundersökningen – utan att det krävs ett domstolsbeslut om detta.

I syfte att bringa klarhet i domstolarnas uppfattning om hur de offentliga försvararna, och dom själva, substituerandet har Dagens Juridik gjort en undersökning bland tingsrätternas lagmän och, i ett fall, en chefsrådman.

”Uppdrag de omöjligen kan klara”

Av de 20 personer som valt att delta i undersökningen svarar var tredje, 35 procent, ”ja” på frågan om substitution generellt sett beviljas för lättvindigt. När lagmännen utvecklar sina svar kring substitutionsfrågan riktar flera av dem kritik mot advokaternas agerande.

”Det är för många så kallade kändisadvokater som åtar sig uppdrag som de redan från början omöjligen kan klara av tidsmässigt. De bygger sin advokatbyrå på att överlåta uppdragen till mindre erfarna advokater från den byrå de själva äger, ja ibland biträdande jurister som de sätter på polisförhör. Det innebär att de lurar klienten på vem denne får som ombud och samtidigt skapar de ibland närmast oligopol på uppdragen som inte kommer andra advokater till del. Det missgynnar ett stort antal advokater på mindre orter som får svårt att försörja och förkovra sig. Det finns situationer när substitution inte kan undvikas hur noga en advokat än är men dessa är inte så många och hänger undantagslöst ihop med frihetsberövade personer och tid för förhandlingar med dessa. Advokaterna brukar ofta säga att det inte är kostnadshöjande att substituera och det är förstås fel eftersom jag svårligen tror att den advokat som inte deltar vid polisförhöret pro bono läser in sig på förhöret/häktningsförhandlingen. I stället tvingas staten betala två gånger för insatsen. Undantaget från det är rena taxemål där det inte blir fråga om en fördyring.”, säger en av lagmännen.

”Närmast systematiskt”

”En del rättsliga biträden sätter i system att acceptera uppdrag och begär sedan att få ’substituera’. Framställningarna kommer sent och hellre än att ställa en förhandling in går man med på tillfälligt byte. Dessutom skickar advokater ofta biträdande jurister till förhör etc när man har annat ’intressantare saker’ för sig. Ibland blir dock domstolen tvungen att kräva ett byte för att över huvud taget kunna sätta ut ett förtursmål”, uppger en annan lagman.

”Vissa ombud synes åta sig så många uppdrag att de inte har möjlighet att närvara vid förhör eller förhandlingar och närmast systematisk anhåller att få ställa annan i sitt ställe. Vid häktningsförhandlingar är detta ett mindre problem men vid huvudförhandlingar är det olämpligt. Vissa advokater accepterar alla uppdrag som de tillfrågas om. Det står redan från början mer eller mindre klart att den advokat tingsrätten förordnat inte kommer att bli den som uppträder vid huvudförhandlingen”, uppger en tredje lagman.

”Ofta nödvändigt bevilja”

En majoritet av lagmännen, 65 procent, som deltagit i undersökningen svarar ”nej” på frågan om substitution generellt sett beviljas för lättvindigt av domstolarna, men säger att domstolarna ofta hamnar i en situation där substitution är oundviklig. Flertalet pekar på att det ofta står mellan att antingen bevilja substitution eller tvingas ställa in den aktuella förhandlingen.

”Substitution är ofta nödvändigt för att mål ska kunna avgöras inom rimlig tid”, säger en av lagmännen.

”Vi beviljar enbart substitution om det är så att förhandlingen riskerar att ställas in för att huvudombudet har ett förhinder som är ursäktligt. Vi gör liknande övervägande i de fall vi får en förfrågan om substitution vid polisförhör”, säger en annan.

”Kanske inte för lättvindigt, men man hamnar lätt i en situation där valet antingen är att medge substitution eller att ställa in förhandlingen, vilken man i regel vill undvika”, säger en tredje.

”Frågan är egentligen felvinklad. Det finns sällan någon lättvindighet från beslutsfattaren (domstolen). Problemet är att substitution ofta begärs så sent in på en planerad förhandling. I den uppkomna situationen har domstolen få bra valmöjligheter. Att avslå en ansökan kan riskera inställda förhandlingar, att vittnen, misstänkta och brottsoffer får vänta eller att lagstadgade frister inte kan hållas. Så mitt svar är att det oftast inte för lättvindigt, men för ofta. Problemet är väl snarare att många advokater eller andra ombud åtar sig för många klienter, det vill säga fler än vad de klarar av att företräda. Och vi ser att vissa advokater fungerar som varumärken för att knyta klienten till en viss byrå. Exempel: Klienten tror hen får kändisadvokaten som målsägandebiträde men på förhandlingsdagen dyker en helt okänd och nybakad biträdande jurist upp i stället.”, säger en fjärde lagman.

Om undersökningen:

Undersökningen har gått ut till samtliga lagmän vid landets 48 tingsrätter. 19 lagmän och en chefsrådman har valt att delta i undersökningen.