– Det var ett synnerligen märkligt tal. Osammanhängande, obalanserat, farligt. Alla möjliga konstiga teser, säger han.

Carl Bildt reagerade särskilt på Putins påstående om att Ukraina uppfanns av Sovjetunionen och att landets områden historiskt sett skulle vara rysk mark.

– Man häpnade. Han verkar leva i en värld av nationalistiska myter och unken imperienostalgi. Det finns ingen som ställer upp på denna mycket egenartade historieskrivning som formar denne mäktige mans värld. Det är farligt.

[...}

Enligt Rysslandsforskaren Marin Kragh har Putin under en längre tid återkommit till sin alternativa historieskrivning för att förklara sitt agerande.

– Det intensifierades 2014 under Krimannekteringen. Steg för steg har han blivit en slags hobbyhistoriker som skriver egna essäer, säger han."

.............................................................................................

Mmm...åsnor plägar göra så emellanåt...

Vi kan ta tre historiska händelser som inte ses som särskilt alternativa rent allmänt men Charlie Picture & Rysslandsforskare Kragh får gärna utveckla mer exakt vad i sak som är så alternativt med Putins historiebeskrivning samt varför istället för att likt alla trollolololisar köra på personangrepp.

1. Pereyaslavrådet (ukrainska: Перея́славська рáда, romaniserat: Pereiaslavska Rada, ryska: Переясла́вская рáда), var ett officiellt möte som sammankallades för ceremoniellt löfte om trohet av kosacker till tsaren i Pereslavien i Ryssland i centrala Ukraina. i januari 1654. Ceremonin ägde rum samtidigt med pågående förhandlingar som startade på initiativ av Hetman Bohdan Khmelnytsky för att ta itu med frågan om kosack-hetmanatet med det pågående Khmelnytsky-upproret mot det polsk-litauiska samväldet och som avslutade fördraget om slaviska, även känt som Pereya. Mars artiklar[1] eller Pereyaslavavtalet).[2] Själva fördraget slutfördes i Moskva i april 1654 (i mars enligt gammaldags kalender).

The Pereyaslav Council (Ukrainian: Перея́славська рáда, romanized: Pereiaslavska Rada, Russian: Переясла́вская рáда), was an official meeting that convened for ceremonial pledge of allegiance by Cossacks to the Tsar of Russia in the town of Pereyaslav (now Pereiaslav in central Ukraine) in January 1654. The ceremony took place concurrently with ongoing negotiations that started on the initiative of Hetman Bohdan Khmelnytsky to address the issue of the Cossack Hetmanate with the ongoing Khmelnytsky Uprising against Polish–Lithuanian Commonwealth and which concluded the Treaty of Pereyaslav (also known as March Articles[1] or Pereyaslav Agreement).[2] The treaty itself was finalized in Moscow in April 1654 (in March by old style calendar).

2. Krim blev en del av det ryska imperiet 1783, när Krim-khanatet annekterades, blev sedan en del av den ryska sovjetiska federativa socialistiska republiken fram till 1954. . . .

År 1954 överfördes Krim-oblasten från den ryska SFSR till den ukrainska SSR genom dekret från presidiet för Sovjetunionens Högsta Sovjet för att fira 300-årsdagen av Ukrainas union med Ryssland.[66] Handlingen tillskrevs Nikita Chrusjtjov, kommunistpartiets dåvarande förste sekreterare.

Krim är befolkat av en etnisk rysk majoritet och en minoritet av både etniska ukrainare och krimtatarer, och hade därför demografiskt sett en av Ukrainas största etniskt ryska befolkningar.

Crimea became part of the Russian Empire in 1783, when the Crimean Khanate was annexed, then became part of the Russian Soviet Federative Socialist Republic until 1954. . . .

In 1954, the Crimean Oblast was transferred from the Russian SFSR to the Ukrainian SSR by decree of the Presidium of the Supreme Soviet of the Soviet Union to commemorate the 300th anniversary of Ukraine’s union with Russia.[66] The action was attributed to Nikita Khrushchev, then-First Secretary of the Communist Party.

Crimea is populated by an ethnic Russian majority and a minority of both ethnic Ukrainians and Crimean Tatars, and thus demographically possessed one of Ukraine’s largest ethnically Russian populations.

3. Holodomor, även känd som Terror-Famine[6][7][8] eller den stora hungersnöden,[9] var en hungersnöd i det sovjetiska Ukraina från 1932 till 1933 som dödade miljontals ukrainare. Det var en stor del av den bredare sovjetiska svälten 1932–1933. Termen Holodomor betonar svältens konstgjorda och påstådda avsiktliga aspekter, såsom avslag på hjälp utifrån, konfiskering av all mat i hushållet och begränsning av befolkningsrörelser. . . .

Enligt resultaten från hovrätten i Kiev 2010 uppgick de demografiska förlusterna på grund av svälten till 10 miljoner, med 3,9 miljoner direkta svältdödsfall och ytterligare 6,1 miljoner födelseunderskott.[18]

Huruvida Holodomor var ett folkmord är fortfarande föremål för akademisk debatt, liksom orsakerna till svälten och avsiktliga dödsfallen. Vissa forskare tror att hungersnöden planerades av Joseph Stalin för att eliminera en ukrainsk självständighetsrörelse.[10][22] Andra menar att den mänskliga hungersnöden var en följd av den sovjetiska industrialiseringen.

The Holodomor, also known as the Terror-Famine[6][7][8] or the Great Famine,[9] was a famine in Soviet Ukraine from 1932 to 1933 that killed millions of Ukrainians. It was a large part of the wider Soviet famine of 1932–1933. The term Holodomor emphasises the famine’s man-made and allegedly intentional aspects such as rejection of outside aid, confiscation of all household foodstuffs and restriction of population movement. . . .

According to the findings of the Court of Appeal of Kyiv in 2010, the demographic losses due to the famine amounted to 10 million, with 3.9 million direct famine deaths, and a further 6.1 million birth deficits.[18]

Whether the Holodomor was genocide is still the subject of academic debate, as are the causes of the famine and intentionality of the deaths. Some scholars believe that the famine was planned by Joseph Stalin to eliminate a Ukrainian independence movement.[10][22] Others suggest that the man-made famine was a consequence of Soviet industrialisation.