" Vladimir Kalsongförgiftaren har vecka efter vecka fått ledarna för västdemokratierna att hålla andan och stå på tå. Det är mer än vad hans kollega Mackie Kniven lyckades med, trots att också han var en förfaren lönnmördare, kanske rent av skickligare.

Enligt sången från ”Tolvskillingsoperan” som gjort Mackie odödlig kunde blodet på hans handskar aldrig spåras. Men en hel värld vet varifrån nervgiftet kom som skulle göra slut på oppositionspolitikern Navalnyj.

Vladimir Putin höll på måndagskvällen ett tal till nationen. Det är sådant som statsmän brukar göra. Men Putin är inte en statsman. Han är en gangsterboss, om än med stridsflyg och kärnvapen. Andra gangstrar viftar med ombyggda startpistoler. Putin mobiliserar sina stridskrafter längs Ukrainas gränser. Viss skillnad, men ändå samma modus operandi. Köp en tulpan annars får du en snyting.

Till gangstermetodiken hör också att då och då visa sig resonlig, nöja sig med en rimlig andel av den ”beskyddade” butiksägarens dagskassa och bli förorättad om denne ändå sätter sig på tvären. Det är trist att behöva ta till våld när man egentligen bara vill göra affärer. Somliga gangstrar uppövar ett virtuost mästerskap i att inför sig själva och världen göra sina offer till ett slags medbrottslingar och sig själva till ett slags offer. De vill bara ”lösa” ett problem (oftast att de inte genast får vad de begär) och så insisterar den rånade på sin rätt! Man kan bli mordisk för mindre.

DN:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén beskrev härom dagen den förhalnings- och förvirringstaktik som Putin tillämpat under den pågående krisen som en ”skotsk dusch”. Ur munstycket strömmar växelvis kallt och varmt vatten. Ena stunden får Frankrikes president medla fram ett toppmöte med USA:s president. Nästa stund utropar man två i praktiken redan annekterade regioner i Ukraina till självständiga ”stater”, det vill säga påminner omvärlden om att erövringskriget världen fruktar redan pågår, har gjort det i åratal.

Det är inte, som man skulle kunna tro, det kalla kriget Putin vill blåsa liv i

Inget Putin gör är originellt eller nytt. Han trampar på i kända blodspår. Slobodan Milosevic och hans underhuggare Mladic och Karadzic var patologiska skotska duschare. Och när jag i DN:s digitala arkiv tittar på förstasidor från de två sista veckorna i augusti 1939, veckorna före krigsutbrottet, är det som om rubrikerna vore satta i går eller förra veckan.

Hitler krävde att Danzig-frågan skulle lösas. Den tyska ”fristaten” vid polska kusten skulle hem till riket. Han visade vapnen, men gav samtidigt sken av att vara öppen för förhandlingar och kompromisser. Varmt. Kallt. Varmt. Kallt. Hett. Iskallt. ”Hitler kompromissar”, ”Pessimism härskar i London”. De neutralitetslutande så kallade Oslostaterna håller konferens i Bryssel och kung Leopold vädjar om ”vapenstillestånd i ordkriget”. Den brittiske ambassadören i Tyskland, Henderson, flyger Berlin-London tur och retur. ”Tålamodet slut/ Führern ämnar gå till handling”. Den franske konseljpresidenten Daladier erbjuder sig att medla, Hitler säger nej. Krisen går in i sin ”mystiska fas” (ingen förstår vad som händer). Storbritanniens premiärminister Chamberlain håller tal. ”Läget anses något ljusare”.

Och så, på kvällen den 31 augusti, kommer den ”falskflaggade” attacken. Tyskar utklädda till ”upproriska polacker” överfaller en radiostation i Gleiwitz i tyska Schlesien. Tyskland svarar på ”provokationen” genom att invadera Polen. ”Tyska trupper rycka fram över alla Polens gränser”.

Putin är inte Hitler. Den ryske presidenten är inte någon apokalyptisk fanatiker. Men i vissa avseenden är gangstrar förbluffande lika, oavsett format. Och också en historiens småhandlare som Putin kan ha en plan. Den analyserades pedagogiskt i en artikel i tyska tidningen Die Zeit i början av året (19/1 2022). Det är inte, som man skulle kunna tro, kalla kriget Putin vill blåsa liv i, framhöll Die Zeit. Tvärtom. Kalla kriget karaktäriserades ju av fasta allianser, fixerade gränser och bindande avtal. Kort sagt: ordning. Det Putin strävar efter är motsatsen. En världsoordning där den starkare har full frihet att ta vad han vill ha, en gangstervärld."