Feminister i främsta linjen:

"Den ukrainska feministen Marusa Zverobiy har startat ett träningsläger för att lära människor att överleva.

På överlevnadslägret används inga riktiga vapen, bara Kalasjnikovs i trä. "

" KIEV På en hylla står en brun plastflaska med Vladimir Putins bild och texten ”döda den djäveln” på ukrainska. Runtom ligger skyddsvästar, hjälmar och högar med ammunition. Ett par Kalasjnikovs lyser i solgasset.

Tvåbarnspappan Mikhailo Podoliak gör en svepande gest med armen runt lokalen, konstaterar att vapen har blivit hans liv. Han stred i Ukrainas armé mot de ryskstödda separatisterna under fem år, och dödade en rysk befälhavare 2014. Nu har han siktet inställt på att återigen slåss mot ryssar.

– Vi skulle vinna. Helt säkert.

SvD:s utsända är på plats utanför Kiev på ett träningsläger. Stridande ukrainare gör sig beredda på att försvara sitt land vid en rysk invasion eller större angrepp. Lägret Varta Kievskoi Rysi ligger några mil öster om huvudstaden Kiev. Här tränar omkring 200 personer regelbundet i ett regeringskontrollerat medborgargarde. Men de är inte direkt kopplade till armén eller polisen, förklarar Mikhailo.

– Vi startade intensivträning för ungefär tre veckor sedan. Läget är väldigt spänt nu och vad som helst kan hända. Därför gör vi oss redo.

Runtom i Ukraina finns myriader med liknande medborgarstyrkor som tränar inför en hotande rysk invasion. I hela landet handlar det om mer än fem miljoner personer i löst organiserade medborgargarden. I Kiev finns runt 500 volontärer, säger Mikhailo. Både kvinnor och män.

Men tanken är inte att de ska kasta sig in i regelrätta strider.

– Vi ska fungera som en sorts första försvarslinje mot ryssarna innan arméns soldater kommer på plats. Vi finns ju överallt i landet, och kan agera snabbt då vi känner till varenda stig och skogsområde i våra områden.

Han förklarar att det kan innebära allt från militära konfrontationer och beskjutningar till att förvilla fienden eller skapa hinder på deras väg.

Mikhailo visar stolt runt SvD på plats i lägret. Han berättar om deras ”utomordentliga stridsfordon” som användes i Donetsk och Luhansk 2014. Den fungerar enligt honom fortfarande ”finfint”. Bredvid står ett annan smårostigt krigsfordon som ukrainarna kallar för ”Lillen” eftersom den bara väger tre ton. En rad andra militära fordon står parkerade i leran. Samtliga ser ut att vara väl använda, och från några vajar både den ukrainska och amerikanska flaggan.

– De här kommer vi att använda vid en invasion.

Sedan blir det vapenuppvisning. Kalasjnikovs, krypskyttegevär och höghastighetsvapen radas upp på en bänk bredvid en vissen julgran med dammiga röda julgranskulor. Patroner i olika storlekar hälls ut, och skottsäkra västar visas upp.

Olga är en av volontärerna. Hon vill visa SvD:s utsända hur hon skjuter med ett helautomatiskt hagelgevär. Skotten ekar bedövande högt över gården. Hon ler stolt.

– Ukraina står inför en aggression. Det känns väldigt viktigt för mig att vara med och försvara mitt land, säger hon.

De som SvD möter här verkar sjuda av patriotism och vilja att försvara ett Ukraina, som klämts fast i en större konflikt mellan Ryssland och USA samt övriga västvärlden. Ett Ukraina som enligt USA nu uppges vara omgärdat av upptill 190 000 ryska soldater i öster, söder och norr. Ett land som redan genomlevt två revolutioner och ett krig som dödat 14 000 människor – och nu hotas av ännu ett större krig som kan dra in hela Europa. Den militära mobiliseringen i Europa uppges vara den största sedan andra världskriget.

I det skenet kan dessa ukrainska medborgargarden framstå som tämligen maktlösa, även om patriotismen verkar koka. Landet anses av många bedömare vara värnlöst inför Rysslands mäktiga militärmaskineri. Hur kan Ukraina ens ha en chans mot Ryssland? Och hur kan man tro att vanliga medborgare med gevär ute på stigarna kan fungera effektivt mot ryska stridsfordon och soldater beväpnade till tänderna?

Mikhailo svarar rappt och nästan förnärmat.

– Vi är starkare än de tror. Framför allt är vi motiverade – och det är inte ryssarna. Vi har mer att vinna eftersom vårt mål är att försvara vårt land. Ryssland har inget tydligt mål och vi hör att stridsmoralen är klen.

Dessutom har Ukrainas armé tränats upp mycket sedan 2014, säger han. Genom de blodiga striderna lärde sig ukrainarna hur man krigar. Nu har man också krigsveteraner som Mikhailo till hjälp.

– Då var vi helt oerfarna. I min trupp åkte vi ute på första stridsuppdraget med 18 soldater och två kom hem. Det var jag och min kamrat.

Men särskilt viktigt är enligt honom att Ukraina får militärt stöd från omvärlden.

– Vi får mängder med vapen och massor med ammunition från USA, Storbritannien, Lettland, Polen och andra länder. Och mycket militär och teknisk träning av amerikanerna. Vi klarar det här.

Han tillägger aningen vasst att varken Tyskland eller Sverige har skickat hit några vapen, men säger att han är övertygad om att hela Västeuropa stöttar Ukraina och är berett att kämpa för att försvara landet.

– Alla är väl emot Putin, eller?

Själv beskriver sig Mikhailo som extremt motiverad. Han får något svart i blicken när han minns de fem åren vid fronten i östra Ukraina. Säger att Ryssland och de ryskstödda separatisterna i Donbass ”nästan tog mitt liv ifrån mig”.

– Min femåriga dotter Valeria kände inte längre igen mig när jag kom hem på permission, och jag förlorade även mitt företag. Jag var fotograf. Nu jobbar jag med vapenträning på heltid.

Mikhailo väger ett tungt höghastighetsvapen i handen och ger oss ett snett leende.

– Det är ett liknande jobb. Man tittar i kikarsiktet för att fokusera. Men avtryckaren är annorlunda.

Det är inte bara här på den kala landsbygden i Brovary öster om Kiev som det tränas inför en invasion som många tror kan komma allt närmare. Över hela landet finns olika sorters medborgargarden där man tränar med vapen samt hemvärnsliknande organisationer som instruerar civila i överlevnad om eller när en större invasion kommer.

Ett av dem har startats av en känd ukrainsk feminist som tidigare jobbade för urkrainska armén – 45-åriga Marusa Zverobiy.

På knaggliga vägar kör SvD till hennes träningsläger som ligger ute i skogen söder om Kiev. Det är tidigt på morgonen och iskallt. På nyheterna i bilradion har det just meddelats att Ryssland genomfört flera granatattacker mot ett antal byar och städer i Luhansk i östra Ukraina under natten. USA:s president Joe Biden har varnat för att Vladimir Putin med största säkerhet kommer att invadera Ukraina och sannolikt även attackera Kiev.

Vad som är sant eller inte är svårt att veta i det strategiska informationskrig som pågår.

Den ukrainska feministen Marusa Zverobiy har startat ett träningsläger för att lära människor att överleva.

På överlevnadslägret används inga riktiga vapen, bara Kalasjnikovs i trä.

På en kulle i ett lika ödsligt som kargt landskap ligger träningslägret Marusin Polygon, som fått sitt namn efter den kvinnliga grundaren. Här huttrar omkring 200 personer i kylan. Det är kvinnor, män, ungdomar och barn i alla åldrar från alla samhällsskikt; här finns lärare, ingenjörer, chaufförer, tandläkare och hemmafruar. Alla från olika bakgrunder. Men med en sak gemensamt: de vill överleva ett stundande krig.

Vissa värmer sig över eldar, andra dricker rykande het äppelsaft som hälls upp ur stora stålkastruller på en eldstad. Samtidigt förbereder volontärer dagens mat. Korvar och köttstycken läggs upp på papptallrikar, glasburkar med saltgurka ställs fram och baljor med ris och hinkar med tärnad potatis staplas kring eldstaden. Alla klappar varandra i ryggen och kramarna är många.

Här finns inga riktiga vapen, bara låtsas-Kalasjnikovs i trä som ingår i övningarna och står lutade mot ett träd.

– Vi har kommit hit för att lära oss vad vi ska göra om det blir krig. Vart ska vi ta vägen, och hur ska vi hjälpa våra grannar och släktingar? Alla är rädda och vill förstå hur vi ska överleva en rysk invasion, säger Natalina Soupova som besöker lägret för tredje gången.

På en given signal börjar alla rada upp sig på ett gärde nedanför kullen. Vanliga medborgare på ena sidan, påbyltade med tjocka kläder och toppluvor. Krigsveteraner från konflikten i östra Ukraina 2014 på andra sidan – de ska vara instruktörerna under dagens övning.

Feministen Marusa Zverobiy kommer marscherande nerför en sluttning och håller ett kort med kraftfullt tal. Därefter delas alla upp i mindre grupper som får en timmes teori innan överlevnadsövningarna inleds.

Marusa går runt med bestämda steg och övervakar att allting fungerar, tätt följd sin stora lurviga hund. På en plats får deltagarna klättra över svajiga berg med gamla bildäck. Tanken är deltagarna ska träna på att ta sig över söndersprängd mark där granater eller bomber exploderat.

På en annan lär de sig att stoppa blodflöden med tourniké. På en tredje kravlar de i lera under taggtråd, först på magen och sedan på ryggen. Detta är för att lära sig att kräla på marken för att undvika att bli skjuten eller upptäckt vid flykt.

– Jag visste inte att det är bättre att kräla på rygg än på mage. Men då ser man bättre kan upptäcka faror. Man kan även bära ett barn på magen, säger 18-åriga Roman Klymenko som kravlat sig genom lervällingen.

Han har kommit hit tillsammans med sin 16-årige bror för att lära sig hur de ska klara en invasion som båda anser vara trolig. Någon sorts attack mot Ukraina och även Kiev blir det, befarar de. Båda vandrar sedan upp mot en glänta där nästa övning väntar i isande vintervind. Här ska de lära sig hur man tar hand om en krigsskadad soldat som hittas med sin Kalasjnikov på magen.

– Alla övningar är väldigt verklighetstrogna. Jag har egen erfarenhet av kriget efter två år i armén i Donbas, och vet vad som kan vänta. Men framförallt är syftet med övningarna att undvika panik när kriget börjar, förklarar Marusa under en pratstund vid eldstaden.

Även hon tror att en rysk invasion är att vänta, sannolikt i östra Ukraina. När det gäller Kiev säger hon att huvudstaden inte ligger långt från vare sig gränsen till Belarus eller Ryssland, ”trupper kan vara på plats ganska snabbt”.

– Men Putin vet att det blir väldigt svårt att ta Kiev. Vi väntar oss snarare någon sorts terrorattack. Det vore väldigt enkelt för ryssarna att ordna i Kiev.

En terrorattack i huvudstaden skulle kunna fungera som en provokation som får Ukraina att slå tillbaka militärt. Därmed får Ryssland en ursäkt för att starta ett krig i större skala, tror hon. Då får Putin sin casus belli, alltså en händelse som ger anledning till krigsförklaring, något som Marusa anser att Putin har sökt efter de senaste månaderna.

– Då brakar det loss. Bara Gud vet vart det slutar.

Tror hon att träningslägret med bildäck, trävapen och taggtråd här på kullen kan rädda människor vid ett ryskt anfall? Har Ukrainas armé överhuvudtaget någon chans att slå tillbaka mot det ryska militärmaskineriet?

– Ja, absolut. Ryssarna är inte så starka som de säger. Tro inte på deras propaganda, säger Marusa och fortsätter:

– Vårt försvar var noll när Ryssland invaderade 2014. Under de senaste åtta åren har vi byggt upp ett mycket starkt och omfattande försvar. Glöm inte att vi faktiskt ligger i krig med Ryssland sedan 2014.

Hur ser du på möjligheten att separatistkontrollerade Luhansk och Donetsk blir autonoma stater – att Ukraina i stort sett ger upp dem för att få slut på konflikten?

– Aldrig i livet. Helt uteslutet. Då blir det inbördeskrig här. Då kommer ukrainarna att resa sig mot president Zelensky. Det vore ett sanslöst svek.

Något hopp om en fredlig och diplomatisk lösning på krisen känns påtagligt svår att hitta här i dagens Ukraina, både här i träningslägren ute på landsbygden och i hjärtat av Kiev. Vissa håller fortfarande tummarna för att det blir nya toppmöten i europeiska metropoler och att president Putin slutar med vad en del kallar ”krigslekar”.

Andra sätter hoppet till att Nato och västvärlden ska komma till räddning om det smäller på riktigt. Från alla håll här hörs enorm frustration över att det inte finns någon oberoende information om vad som händer.

Men det finns också andra som beslutat sig för att leva som vanligt trots spänningarna. På en georgisk restaurang i centrala Kiev är det klackarna i taket och sprittande dans och musik när SvD besöker restaurangen, samtidigt som president Joe Biden varnar för invasionen och attack mot Kiev. Det är en födelsedagsfest där gästerna sjunger i kapp och dansar så att taket nästan lyfter.

– Det är klart vi är rädda. Men vi måste leva också, säger sonen till födelsedagsbarnet vid bordet intill SvD.

Så tänker varken överlevnadslägrets Natalina Soupova eller medborgargardets Mikhailo Podoliak utanför Kiev. De anser att det inte finns något att fira just nu – och att allt fokus måste ligga på överlevnad. Natalina är dessutom riktigt arg.

Hennes mamma är ryska och brodern bor i Ryssland. Relationerna med dem är spända sedan krisen intensifierades, säger hon. Nu har hennes bror beslutat att sätta sin son i ryska armén.

– Det blev droppen. Nu ska alltså min brorson lära sig att kriga så att han blir bättre på att döda vid en ryska invasion i Ukraina, kanske även döda mig. Det fick mig att bryta all kontakt med min bror.

På gården utanför medborgargardet delar Mikhailo Podoliak med sig av liknande tankar innan vi skiljs åt. Mängder med familjers liv har slagits i spillror under konflikten eftersom många har släktingar och vänner i Ryssland, säger han. Även han har nära ryska vänner som han nu klippt kontakten med. Åren vid fronten i östra Ukraina lämnade djupa sår hos honom.

– Jag ser ryssarna som fiender. Det är tragiskt, men så är det. I värsta fall kommer klyftan mellan våra folk att öka ännu mer. Allt beror på Putin."