Vi talar alltså om ryggraden i svensk försvarsindustri. Saab är leverantör av Sveriges största industriprojekt genom tiderna, Gripen. Och av mycket annan försvarsmateriel, framför allt nästa generations ubåtar. Det handlar om en av Stockholmsbörsens högteknologiska giganter.
Försvarsbolagen betraktas nu som paria på aktiemarknaden. Stora fondbolag vill inte ha med dem att göra. EU-systemet kan komma att utestänga investeringar i dessa bolag genom sin taxonomi.
Handelsbankens fonder har meddelat att man inte investerar i försvarsindustri. Ett likartat ställningstagande har SEB i sin fondverksamhet. Ja, just SEB. Som ingår i samma sfär som Saab. Och har samma styrelseordförande.
Financial Times skrev för övrigt i förra veckan att en svensk bank, utan namns nämnande, hade nekat krediter till ett lettiskt försvarsbolag med hänvisning till etiska riktlinjer.
Klassning av försvarsindustrin som icke hållbar får följdkonsekvenser även för andra investerare. Nordea har avslutat sin bevakning av Saab på grund av minskande intresse från institutionerna.
Så här kan vi inte ha det. Krisen vid Ukrainas gräns dominerar samhällsdebatten i hela Europa. I Sverige råder övergripande politisk enighet om Försvarsmaktens roll. Politiker från vänster till höger säger ungefär samma sak, att försvaret handlar om att stå upp för demokrati och för länders rätt att själva bestämma sin säkerhetspolitik och sin samhällssyn.
Att finansbranschen utmålar Saab som ett suspekt företag är bisarrt. Att man framhärdar med detta i det upptrappade säkerhetspolitiska läget är ansvarslöst.
Fondbolagen vill, att döma av ett uttalande från Handelsbanken Fonder till tidningen Affärsvärlden, inte investera i Saab, ett av Stockholmsbörsens främsta bolag, för att de är övertygade om att deras kunder, svenska folket, ”vill ha den här typen av exkludering”, alltså att de inte stöder sin försvarsindustri.
Så går det till när man sprider bilden av en vacklande försvarsvilja i Sverige.
