Åh, det var så nära. Jag klarade mig nästan genom hela pandemin, om detta är slutet, och så snubblar jag precis på mållinjen. Jag har hållit inne mina känslor, tänkt: låt dem hålla på. Låt dem gå gata upp och gata ner med sitt ylande. Jag har inte bråkat i kommentarsfält, inte fördömt. Låt dem tycka att vi andra är får i skock med blind tilltro till överheten.

Pysslar du med antivaxx och känner att du tillhör en missförstådd grupp i samhället? Prata med dina kamrater. Omgruppera, skärp er, för jag ser saker i mitt flöde som får ögonen att svida.

I can’t keep it in, sjunger min älskade Yusuf Islam.

I can’t keep it in, men om jag släpper ut det så kanske det låter som hat och jag vill inte känna hat, jag vill vara en sån som förstår. En sån som kan se att å ena sidan, å andra sidan och din sida är lika mycket värd som min sida.

Jag vill älska mina medmänniskor, även de som håller på med antivaxx och konspirationsteorier under någon slags renhetsflagg. Som till exempel yoga. Hur känner alla de som utövar både yoga och vaccin?

Människor födda och uppvuxna i ett frihetligt samhälle, med gratis skola och sjukvård, kallelser till vaccinprogram, också de gratis. Varje vecka en ny meny på tavlan, potatisbullar och rårörda lingon, råkost. Gratis buss till skolan om man bor lantligt. Skolbibliotek med gratis läsning för alla.

VI HAR TILL OCH MED EN FLUORTANT.

En del av dessa skyddade individer växer upp och förlorar insikt om sin trygga vardag, sin skyddade tillvaro. De lyssnar på Joe Rogan, tror att man måste prata med alla och är övertygade om att allt är en diskussion och att staten döljer något och systemet är trasigt och den vanliga människan är dum som en ko som bara går runt och sväljer allt.

Du har fått allt gratis, precis allt. Din väg genom livet helt befriad från kamp, du fick till och med en gratis universitetsexamen. Du bor i ett stort trähus. Du har kakelugnar.

Tänk att ha fått allt gratis, i fred, i yttrandefrihetens varma famn, lägga in en vedklabb i sin vackra kakelugn och sedan ha mage att vända sig mot systemet och säga att man känner misstro. Sprida den, strö sin dynga.

I det eventuella slutskedet av pandemin kommer den ifatt mig, antivaxxilskan. Jag är så sen, men jag can’t keep it in.

Yusuf skulle aldrig bli så arg som jag.

Han tar peace train från storsint station.

Kvar på perrongen står jag och är regnblöt och sur och förbannad.

Kolla upp ditt privilegium, kolla upp alla dina privilegier. Syna dem, syna dig.

Vet hut.

Jag gör slut.

Med alla.