" Är det någon som riktigt minns vad Joe Biden gick till val på?

Den andra kandidaten skrek ju så mycket, medan Biden mest satt hemma i lockdown och kampanjade från källaren. När han blev vald utbröt spontan dans på gatorna i New York och en lättnadens suck hördes från Europa. När Biden sedan efter visst krångel kunde installeras som president skulle han åstadkomma viktiga saker.

Han skulle få bukt med pandemin, han skulle återinföra mer respekt och värdighet i amerikansk politik och få saker att hända genom sin erfarenhet som luttrad och mångårig politiker. Kompromisser och ”deal making” fördes fram som hans signum. För detta hade han ett guldläge: majoritet både i representanthuset och senaten.

Och även om utrikespolitik inte är något de flesta amerikaner bryr sig om skulle Biden även återupprätta USA som en pålitlig stormakt i omvärldens ögon.

Först skulle Afghanistan avslutas.

Biden gjorde förvisso som han hade lovat – han drog sig ur. Men kaoset, blodet och den amerikanska militära förnedringen efter 20 års krig blev också Bidens. Både i amerikaners och omvärldens ögon.

Men bort med Afghanistan, åtminstone tills de odlar fram nästa terror-organisation och åter anses vara ett amerikanskt problem. Nu var det ändå dags för Biden att åstadkomma saker i Washington.

Infrastrukturen skulle rustas upp, det skulle bli ordentliga röstlagar istället för USA:s kaotiska plockepinn av olika regler, och förhalnings- och fördröjning av politiska beslut skulle inte få förekomma bara för att blockera politiska motståndare.

Med allt detta kan sägas att Biden gjort vad han förmått. Han har fått med sig en majoritet av det egna partiet. Han har hållit eldiga tal, vilket inte är hans bästa gren. Ett infrastruktur-paket baxades igenom. Amerikaner vaccinerades, så långt de själva tillät det.

Men för mycket annat av det Biden utlovat ser det lite dystert ut. Hur blir det med vapenlagar och prioritering av miljön, till exempel? Samtidigt fortsätter hans opinionssiffror att sjunka. Håller han på att tappa greppet? Är han för gammal? Det är ju diagnosen som framför allt konservativa ledarskribenter redan har ställt.

I Trump-världen, vilket utgör den något mindre halvan av USA, så går det givetvis jättedåligt för Biden. Han håller på att totalt förstöra landet. I den mån han ens är en rättmätigt vald president, vill säga. Men också demokrater och politiska analytiker är överens om att Biden har det motigt, trots en demokratisk majoritet i senaten.

– Det som präglar och plågar Biden idag är att han har ett parti som inte är enat med honom. Och det är ju någonting som väljarna inte förväntade sig. Den där euforin där han vann bortsåg från att den här marginalen är oooof, den är så liten.

Det säger Anna Throne-Holst, en riktig insider och expert på amerikansk politik. Hon har tidigare varit demokratisk politiker i New York och även drivit kampanj tillsammans med Joe Biden.

Hon syftar främst på de två egenmäktiga senatorer som gör att Biden och partiet kört fast: Joe Manchin från West Virginia och Kyrsten Sinema från Arizona. De är mittenpolitiker under blå flagg, men de gör som sina republikanska kollegor som aktar sig för att kritisera Trump: de ser främst till sin egen väljarbas.

Så det är varken Bidens ålder eller sätt som är problemet – med den tunna demokratiska marginalen som råder just nu skulle det inte spela någon roll om han vore tjugo år yngre. För om bara en eller två demokrater sätter sig på tvären mot sin egen president blir det stopp i senaten. Som allt står och faller med om något verkligen ska förändras i amerikansk politik.

Det är så här USA och dess styrelseskick ser ut, och det är så här det just nu används, säger Anna Throne-Holst, som numera också är chef för Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York.

Republikaner och demokrater gör likadant: De flesta är karriärpolitiker som i första hand vill bli omvalda. Och där väljarna i ett upptagningsområde tycker lite olika så följer en senator inte nödvändigtvis vare sig presidenten eller partiet.

Så kommer då Putin. Mannen med världens mest sofistikerade sinne för timing lanserar som av en händelse en geopolitisk kris när Biden inte direkt glider fram i Washington. Då blev det bråttom att återupprätta Sovjetunionen och kanske skrapa åt sig ytterligare en bit av Ukraina.

Och nu måste den amerikanske presidenten verkligen få till en deal. Inte bara för att undvika krig i Europa – utan i förlängningen också för att kunna åstadkomma mer i sitt eget land.

Med Afghanistan har Biden redan ett utrikespolitiskt misslyckande bakom sig under en kort presidenttid. Nato har hyfsat hållit ihop hittills. Men ansvaret för det som händer – eller inte händer – kommer ändå att landa på Biden.

Och inget val är kul när Putin sätter agendan: Biden vill inte leda USA i krig. Han vill inte verka undfallande. Han vill inte inte göra någonting alls.

För trots att intresset för varken Ukraina eller Ryssland är enormt hos amerikanska väljare så kommer Bidens agerande i frågan påverka synen på honom i USA. Kommer han att ses som stark, svag, resolut – eller kränkt av Putin? De amerikanska väljarnas syn på sin president påverkar de röst-ängsliga senatorerna. Vilket sedan kan avgöra deras stöd för Biden i annat som han vill få igenom.

Ryssland har därmed effektivt placerat sig i USA:s demokratiska process och påverkar hur väl Biden faktiskt ”lyckas” som president överlag.

Och tänk om det faktiskt finns något som skulle smaka ännu bättre för Putin än lite halvfryst skogs- och åkermark i Ukraina? En amerikansk president som framstår som om han inte får något gjort och är på väg utför. Både för omvärlden, sina motståndare – och sina egna."