" USA övar med hangarfartyg i Medelhavet i en historisk Nato-övning. Försvarsalliansen skickar även krigsfartyg till Östersjön där den ryska flottan inlett en serie övningar. Enligt militärstrategen Stefan Ring pågår ett maktpolitiskt spel ute på haven.

Det amerikanska hangarfartyget USS Harry S. Truman befinner sig just nu i Medelhavet för en övning med USA:s allierade. Enligt Nato-talespersonen Oana Lungescu är det första gången sedan Kalla kriget som ett amerikanskt hangarfartyg med en fullskalig ”carrier group” – ett entourage av krigsfartyg – ställs under Natos befäl.

Övningen ”Neptune strike 22” planerades redan 2020 och har enligt John Kirby, talesperson för USA:s försvarshögkvarter Pentagon, ingen koppling till det spända läget kring Ukraina och Ryssland.

Men enligt militärstrategiska experten Stefan Ring, bland annat kopplad till Försvarshögskolan, spelar det ändå en roll för de diplomatiska samtalen som pågått den senaste tiden.

– Det är lätt att tänka på Theodore Roosevelts (amerikansk president 1904–1909, SvD:s anm.) uttryck ”speak softly but carry a big stick”: med diplomati försöker USA få till samtal och visa god vilja, men visar också att man är beredd att sätta hårt mot hårt om det skulle krävas.

I Östersjön pågår samtidigt en rysk övning med ett 20-tal krigsfartyg. Enligt det ryska försvarsdepartementet ingår den i flottans ”övningsplan” för 2022 som även innefattar övningar i bland annat Medelhavet och Atlanten med totalt 140 fartyg och 60 flygplan involverade.

Som svar har Nato skickat fartyg från bland annat Danmark och Nederländerna till Östersjön.

Enligt Stefan Ring handlar det för båda sidor om att markera närvaro.

– Ryssland har ända sedan Peter den stores tid haft en slags dominans över Östersjön och vill gärna att det ska vara så. För Nato är det därför viktigt att visa att det inte bara är Ryssland som får röra sig där, säger Ring och menar att förhållandet i Medelhavet är omvänt.

– Ryssland hade nästan helt tappat Medelhavet men sen kom kriget i Syrien och med flottbasen där har man försökt att komma tillbaka lite. Men Medelhavet i stora delar är ett Nato-hav med länder som Grekland, Italien, Frankrike och Spanien. Men det Ryssland gör är att de visar att ”vi får också vara i Medelhavet”. Det är maktpolitik som blir en del av diplomatin.

Kan någon av sidorna välja att inte spela med i det här maktpolitiska spelet?

– Det beror på vilken berättelse om det egna landets situation man skapat. I Ryssland finns sedan en lång tid berättelsen att landet alltid är det som blir angripet och får utstå svåra påfrestningar men ändå vinner till slut. Med den berättelsen så måste de hela tiden skapa sig säkerhetssfärer och undvika att bli överraskade av omvärlden.

För USA gäller det i stället att upprätthålla de allianser som landet skapat runt om i världen.

– De är rädda för att om de viker ner sig då sviktar förtroendet från de allierade. USA:s maktpolitik bygger på många sätt på att bibehålla det förtroendet, säger Stefan Ring.

USA säger att man vill minska spänningarna och nå en fredlig lösning, men hur stor är risken att det här militära maktspelet leder till en eskalering?

– Det skulle kunna ske en eskalering trots att ingen planerat för det i form av en ofrivillig konfrontation av typen ”jag tänker inte väja för dig”. Då kan en olycklig händelse leda till eskalering.

Ska vi vänja oss vid krigsfartyg och militärövningar i Östersjön?

– Det hoppas jag att vi slipper och jag tror inte att de har ork att hålla på med övningar på den här nivån i längden. Antingen trappas det ner för att man hittar någon form av lösning, eller så blir det en upplösning som är mindre positiv, säger Stefan Ring.

Där det sistnämnda syftar på ett krig i Ukraina?

– Exempelvis ja, även om det inte behöver innebära fullskaligt, men något som skapar instabilitet i landet."